Va tänkte jag egentligen? / Va ska jag göra?
Va tänkte jag egentligen när jag stanna hemma från skolan så fort magen gjorde pytte lite ont?
Va tänkte jag egenligen när jag lät ett tv-program gå före läxorna?
Va tänkte jag egentligen när jag inte läste böckerna som jag borde?
Va tänkte jag egentligen på under hela min gymnasietid?
+ stanna tiden så jag hinner ifatt lite.
Varför e det så enkelt att se sina misstag i livet å inte sina framsteg?
Alla gör misstag, det e bara å inse. Men ändå ser man sig själv som värsta utbölingen å den enda som nån gång gör fel.
Jag har gjort många misstag i mitt liv. Det e lugnt, jag kan erkänna det. Vissa misstag känns som en liten skitsak, medan andra känns som det största misstaget jag har gjort i hela mitt liv.
Det som jag ångrar mest e att jag inte satsa å försökte mer på gymnasiet. Jag hade all chans i världen för å lyckas då. Men försökte jag ens? Nä, det va det jag inte gjorde...
Å nu sitter jag här på Komvux å får plugga upp mina betyg... Okej, det e bara ett IG jag pluggar upp. men iaf! Jag får ändå sitta här å försöka på nytt som så många andra. Å vissa dagar e Komvux faktiskt roligt, medan vissa e.... MIndre roliga...
Som idag... Det e ju bara å inse att jag kommer få fortsätta me Matte B, Engelska B å Historia A i vår oxå... Iaf göra det sista då. Kanske måste fortsätta me Engelska C oxå, vem vet...
Det jobbiga e att jag verkligen försöker klara det nu, men det går ändå inte. Det e inte för att jag e dum i huvudet, utan för att det händer fööör mycket i mitt privatliv just nu!
Allt som kretsar kring mammas sjukdom... Mina bröder å släkt å andra som e på mig att jag måste sluta skolan för jag kan inte plugga å ta hand om mamma samtidigt. Eller rättare sagt så anser dem att jag inte kan ha någe eget privatliv samtidigt som jag ska va mammas "vårdare". Jag tror vissa ser henne som ett handikappat kolli, vilket hon inte e. Problemet e bara att när jag försöker ta upp det här me mamma så slutar det me att hon står på deras sida å berättar hur misslyckad jag e... Men jag måste väl kunna prata me min egen mamma? Så tack alla ni som förstör för oss...
Mina kompisar som inte mår så bra å som jag självklart ställer upp för utan å tänka!
Jag själv mår inte så jävla bra...
Det e detta som förstör för mig i skolan... Å jag har verkligen ingen aning va jag ska göra.....
Ge INTE upp dina studier och ditt eget liv säger jag bara!!! Det är ditt liv ingen annan har något med det att göra, man måste vara lite självisk oxå annars får man leva hela livet med att passa opp på andra medan ens eget kommer i andra hand... ge inte upp! Kämpa på så löser det sig i slutändan ska du se, finns här om du behöver prata
håller med Bäbben! Du är en tuff brud som klarar det mesta och bryr dej om alla i din närhet, men du får inte glömma bort dej själv för det! Dina bröder borde hjälpa till istället för att stjälpa, hjälper d inte att prata me dom? Ngn gång måste de vill inse att din situation e ohållbar? Du måste få satsa på dej själv oxå nu när du e ung å har hela livet framför dej, dom har ju redan sitt på "de torra" så att säga. Ta hand om dej! Vi hörs! Kramkraam
