Nyårsvaka för 2010

Årets låtar: Alexandra Burke feat FloRida - Bad Boys, Mariah Carey - I Want To Know What Love Is, Adam Lambert - If I Had You, Lady Antebellum - I Need You Know.
Årets alkohol: Hmm, vin är nog det jag har druckit mest i år!
Årets inkomst: Tyvärr för lite!
Årets "den med lite smör på": Underbara människor i min närhet som man inte kan leva utan! Ni vet vilka ni är!
Årets käraste återseende: När min kusin Yvonne var nere med sin familj på Gotland.
Årets nya bekanta vi gillar: Mina dansbarn!
Årets vredesutlösare: Mina bröder.
Årets pryl: Mobilen! Den funkar som årets pryl alla år!
Årets sötaste existens: Emmas lilla föl!
Årets boende: Hemma i Kajlungs.
Årets besvikelse: Att jag inte kunde jobba kvar på mitt ena jobb och därmed förlorade chansen till heltidsjobb.
Årets aj-som-fan!: Min jävla rygg!
Årets revansch/envy me: Jag hade sex med min barndomskärlek.
Årets saknad: Mamma och pappa
Årets kommentar: När jag pratade med Marika i telefon och hon sa "vänta lite, godisen är så stor i munnen att jag inte kan prata" och jag frågade henne om hon inte va van md stora saker i munnen. Marika blev helt tyst för att sedan börja asgarva.
Årets fylledrägg: Äldre gubbar som tror att yngre tjejer är intresserade av dom...
Årets jobb: Dansjobb på 4 skolor. personlig assistent jobb på två ställen. Boendeassistent under sommaren.
Årets udda personlighet: Jag!
Årets nyupptäckta ord: "Lacka ur"
Årets blondin: Nicolina!
Årets glosa: Hmm, ingen aning faktiskt!
Årets fyllekalas: Hmm, måste nog va julhelgen då jag festade med Alex!
Årets idol: Johanna utan tvekan! Helt otrolig människa!
Årets "never again": Lita på en kille...
Årets supa-sällskap: Alex!
Årets mest förvirrade människa: Tutta! Hon är bara för söt ibland!
Årets mest menlösa köp: Alla korsordstidningar... Jag löser ju dom på bara några dagar!
Årets bästa köp: Mina skiiiit snygga stövlar!!! Som kommer göra så att jag får leva på nudlar i ett år!
Årets äckel: Min ena katt... Han har gjort sina behov på helt fel ställen i huset!
Årets bästa tidsfördriv: Facebook i mobilen! Sorgligt, men sant.
Årets matställe: Hemma hos Tutta. Alltid bra att komma och få lite hemlagad mat!
Årets motionspass: Alla danstimmar... Mina vader säger jag bara!
Årets slugaste räv: Måste faktiskt säga mig själv. Ibland har jag varit riktigt smart så att till och med jag blir förvånad! :)
Årets spya: Tyvärr så får jag stå för den...
Årets telefonkontakt: Måste faktiskt säga Marika här. För gud vet hur många sms vi har skickat eller hur många minuter vi har pratat i telefon! 

Dag 8: Ett ögonblick

Fan vilket svårt inlägg då!

Ett ögonblick...
Det får mig direkt att tänka på alla gånger man inser att allting inte är som det ser ut. Ni vet då ni tror att allting är bra, när den ni älskar också älskar er lika mycket, att livet bara leker. För att sen upptäcka att ingenting är som ni hade trott. Livet är inte lika underbart. Livet suger helt enkelt.
Ni står där och fattar noll.

Det ögonblicket va det ögonblicket som jag först kom att tänka på.

Dag 7: Min bästa vän

Måste man ha just EN bästa vän? För jag har ett par stycken som jag ser som mina bästa vänner, men på olika sätt. Men okej, nu va det ju 30 dagars sanning (bara 23 kvar... Jippie!) så jag får välja ut.

Men då tänker jag välja ut 2! Och alla ni som tänker "men hallå?! jag då?" så förlåt, ni är mina bästa vänner också! Men dom här två är nog mina allra närmaste. Faktiskt.

Marika (Pussycat/ mitt Mumintroll): Oj oj, Marika och jag har känt varandra riktigt länge! Vi har haft en vänskap som har gått upp och ner, men nu dom senaste åren så har den bara gått uppåt och jag är säker på att den inte kommer att göra något annat heller! :) Marika är som jag - sexgalen och kan både släppa sig och rapa typ vart som. Sen garvar hon åt det och tycker att "det gjorde väl inget" och jag är likadan! :) och det är väl så det ska va?! ;)

Nicolina (Nickelina/Maken)
: Jag vet inte riktigt hur vi blev bästa vänner, men på något sätt blev vi det! :) gifta blev vi också! ;) Jag har känt Nicolina jätte länge, men när jag va mindre så tyckte jag att hon verkade snobbig. När hon började dansa i samma dansgrupp som jag och vi lärde känna varandra bättre så ändrades mitt tycke om henne och efter att vi och en tjej till hade varit på Fotnoten (ett dansläger) så va det hon och jag typ. När vi sedan var på en roadtrip 2008 så var det verkligen vi två! Sen dess så har det varit vi två. Och det är inget jag vill ändra på!

Det här blev två jätte korta beskrivningar om mina två allra bästa vänner! Men dom vet att jag älskar dom riktigt mycket och skulle göra allt för dom, och jag vet att dom känner och skulle göra detsamma för mig! Så, vad spelar då ett inlägg om dom för roll? Det är ju ändå reality som räknas!

 

PUSS på er! Jag älskar er och är otroligt tacksam för att ni finns! <3


Dag 6: Min dag

Även om det inte ens har gått halva dagen så tänker jag berätta om min dag iaf!

Dagen började med att jag motvilligt klev upp ur sängen runt kl 7, borstade tänderna, klädde på mig, tog min B-vitamin ocn sen satte mig och såg julkalendern vid kvart över sju. När den va klar så sminkade jag mig, borstade håret och fixade det sista jag skulle ha med mig. Vid kvart i sju så gick jag ut till bussen. Satt och pratade med Emelie på vägen in. Gick till Ringduvan och köpte en macka. Gick till Coop och köpte en juice. Nu sitter jag på Komvux och fixar julkort och lite saker till dansen.

MEN, ikväll så ska jag ha dansavslutning med mina barn!!! Lite sorgligt faktiskt :( men samtidigt sjukt kul att dom ska få visa upp vad dom har lärt sig! Jag ska ha det med mina 4:or och Linn ska ha det samtidigt med sina 3:or. Och vet ni vad, det kommer att komma 250 personer och titta!!! Nervös? Jag? Nää då, inte alls.....

*HJÄLP?!?!*

Det får räcka om min dag! Va ju ett ganska tråkigt ämne :)


Dag 5: Vad är kärlek

Ja, vad är kärlek? Det känns som att jag är den sämsta personen att svara på det faktiskt. Jag har aldrig mött den där stora kärleken som gör att man skulle kunna gå genom eld och vatten för någon, offra allt liksom. Inte va jag vet iaf..

Men jag vet att för mig så kan kärlek vara på så många olika sätt.
När jag träffar mina vänner så känner jag en sorts kärlek - dom gör mig glad och lycklig och jag känner att jag kan vara mig själv med dom. Jag skulle göra allt för att försöka hjälpa dom så mycket som jag kan.
När jag träffar mina bröder känner jag en helt annan kärlek - jag känner en skyldighet som syster och jag känner familj, oftast iaf.
När jag träffar min släkt så känner jag också kärlek - en slags tillhörande och blodsband.
När jag tänker på mamma och pappa känner jag verkligen kärlek - två personer, vars kött och blod är jag. Dom två gjorde att jag blev jag och jag känner en sån stark kärlek att dom skulle göra allt för mig, offra sig själva för att jag skulle få må bra.
När jag gosar med mina katter känner jag kärlek - underbara gulliga djur som jag älskar så otroligt mycket och som är riktigt betydelsefulla för mig.
När jag dansar känner jag kärlek - jag känner mig fri och lätt som en fjäder. Det är en själv mot världen.

Sen känner jag självklart kärlek för mycket annat och många andra. Jag kan känna kärlek för någon som jag knappt känner och inte älskar, men ändå känner kärlek till. Just för att dom kanske behöver kärlek eller för att dom på något sätt får mig att må bra helt enkelt.

Man kan älska så mycket på så många sätt.

Så vad kärlek är, det är nog något som ingen kan svara på eftersom att alla kommer att ge olika svar.


Dag 4: Det här åt jag idag

Ett helt meningslöst inlägg! För vem vill veta vad jag har ätit idag?
Men hur som helst, det va 30 dagar av sanning och jag måste ju svara på allt så här kommer det:

Idag har jag ätit en kanelbulle! Sen har jag druckit en vitamindryck och en kaffelatte!  SÅ nu har ni det! :) 

Dag 3: Mina föräldrar

Mina föräldrar är dom två personerna som jag har älskat mest i mitt liv och det är också dom två personerna som det har gjort ondast att förlora. För jag har lärt mig att det man älskar mest, förlorar man också lättast...

Pappa var någon som jag bara fick ha i mitt liv i nästan 12 år. Jag säger bara för att jag tycker att det är alldeles för kort tid. Han hade problem med sprten och var nykter alkoholist. När jag föddes så bestämde han sig för att försöka kämpa mot spriten och han gick med i länkarna. Det var tuffa år för honom, men för det mesta så klarade han det! Pappa dog helt plötsligt bara och mitt sista minnen av honom är att jag pussade och kramade honom hejdå innan skolan. För att sen bara någon timme senare se honom död på ett bårhus...
Det jag saknar mest av pappa är att han för det mesta alltid var på min sida, kunde göra en galen med alla bus, hans snarkande framför TVn, hans mjuka axel att sova på, hans fula stortå, hur han luktade och hur han satt och pillade med sina naglar... Trots att det har gått över 10 år sen han dog så känns det som att det var igår som han togs ifrån mig. <3

Mamma
var en helt otrolig människa som hade fått stått ut med mycket skit och obehagligheter i sitt liv, men som ändå stod med båda benen på jorden och som gjorde allt för andra. Det har snart gått 2 år sen mamma gick bort efter en hemsk vecka. Jagf har ett halsband runt halsen och en tatuering på axeln som minne av henne. Jag kommer för alltid att leva med underbara minnen tillsammans med mamma.
Mamma är den som jag kommer att leva för, men hon är också den som jag inte vill leva utan. Det är ett dilemma det där! Mamma gör så ont att skriva om att jag inte kan få ner mer ord om henne... Mer än att hon var underbar! <3

Dag 2: Min första kärlek

Min första kärlek.. Hmm! Jag vet inte riktigt om jag vågar berätta namn och allt här, haha. Men nu var det ju 30 dagars sanning det här!

Min första kärlek var en kille som hette Niklas. Alla ni som känner mig bra och har vuxit upp me mig vet vem han är, haha! :P han va rödhårig, super söt och en pain in the ass! Vi grälade, slogs och brottades. Jag vann alltid så klart eftersom att jag är 4 dagar äldre! :D men när det väl gällde (typ när mamma skällde på oss eller fräken var riktigt förbannad för att vi hade slagits) så höll vi ihop!

MEN det stora världsproblemet för mig på den tiden var att han skulle bli bonde och jag vägrade att bli bondkärring! Så nej, det blev aldrig vi. Jag lever på minnena och det är mer än nog!


RSS 2.0