My new life...

Ännu ett år har gått. Nu är man ett år äldre.

 

Satt och kollade facebook-statusarna igår. Helt otroligt vad alla är positivt inriktade på det nya året! Och visst, det är väl bra. Men jag hoppas verkligen att alla ni positivt inställda människor även kan inse att även detta år kommer att bjuda på ilska, tårar och besvikelse...

 

Mitt nyår firade jag med han den där som jag älskar. Vi var i Ljugarn i hans familjs sommarstuga. Det var bara Jonathan och jag, men det var helt underbart! Vi drack vin, rosé, cider, skumpa och irish coffe. Blev lagom lulliga och sjöng till spotify. Raketer sköts det från alla håll och kanter (dock inte från oss) och när klockan närmade sig halv fyra på morgonen så total däckade vi i sängen. Vi tog en extra mysdag i Ljugarn för att riktigt få slappna av.

 

Sen var det ju det här med nyårslöften då. Gjorde väl några tyst för mig själv. Kommer nog inte ens hålla hälften, men man måste i alla fall testa!

Ska trots allt försöka börja med dem i morgon!

 

 

Herregud vad längesen det var som jag skrev här. Har hunnit åka till Ryssland och tillbaka till och med! Underbar resa, UNDERBAR!!!

 

 

I övrigt har mitt liv tagit helt nya vändningar.

Jag har hoppat mellan att ha sett ljuset och att leva i total solförmörkelse, jag har älskat och jag har hatat, jag har njutit och jag har pinats.

Det har hänt saker som jag aldrig någonsin skulle kunna tro skulle drabba mig. Jag har fått veta saker som har skärt in i mitt hjärta. Och jag har skrivit blad efter blad, bara för att hindra mig själv från att gå under. Jag har skrivit överallt förutom här. För jag måste få leva i "hemlighet" ett tag, tänka efter och samla mod.

Jag har lärt mitt att google är det värsta som finns när man vill veta saker, men inte bli livrädd. Man ska inte gå in där och förvänta sig att allt man läser är sant. Så enkelt är det.

Jag ser inte längre den samma Sara i spegeln som jag såg förut. För mig ser jag annorlunda ut, just för att jag känner mig annorlunda. Jag har pendlat i vikt som f*n bara på några månader att jag inte längre trivs med min kropp. Det vet jag att jag kommer att kunna ändra på. Så förhoppningsvis kommer det att bli ett problem mindre. Snart.

Livet blir inte som man tror att det ska bli och att planera det är nästintill omöjligt. Det är en läxa som alla får lära sig någon gång. Jag, t.ex, trodde att milleniumskiftet skulle bli otroligt, men det enda det blev var konstigt. Tre månader in på år 2000 så dog min pappa och efter det har skiten avlöst sig med jämna mellanrum. Och med all trolighet så är det inte slut ännu.

Jag vet att man inte ska klaga på sitt liv för det finns någon som har det värre. Mengrejen är att det ALLTID kommer att finnas någon som har det värre. Så sluta jämföra med andra och låt dig själv få klaga lite! Ibland blir det faktiskt bättre efter att man har fått klaga lite! ;)

Hur som helst, så står jag på en helt annan plats i livet än vd jg gjorde bara för någon månad sedan. Om jag trivs här. Ja, det vet jag helt ärligt inte ännu. Jag ska göra mitt bästa, men det kommer att ta tid. Det kommer att krävas både svett och tårar. Och styrka som man ännu inte vet om man har.

Kanske blir det bättre om man vågar börja bli ärlig mot sig själv.

Kanske blir det bättre om mn stannar i sin egna lilla fantasivärld.

Jag vet faktiskt inte.

Allt jag vet är att jag inte är samma "gamla" Sara längre, utan att jag har både växt och krympt. Att jag är i en ny epok i livet. Att jag är på väg mot helt ny vändningar...

 

Håll tummarna för att jag är redo...