Första advent

Första advent. 22 dagar kvar till julafton. 29 dagar kvar på år 2012. Då kommer ju tankarna om jag har hållit mina nyårslöften och uppnått allt som jag ville uppnå? Nej, det kan jag med ärlighet säga att jag inte har. Orsaken till det är nog lathet...
 

2013. Talet 13 förknippar vi oftast som ett otursnummer. Innebär det då att nästa år kommer bli ett otursår?
Det hoppas jag verkligen inte! För nästa år ska jag försöka göra till mitt år! Jag ska sätta realistiska mål, ge nyårslöften som jag vet att jag kan hålla och jag ska kämpa för att året ska bli så bra som möjligt!
 
Men innan man kan göra ett år till just sitt eget, så måste man rensa ur allt skit man har kvar i livet och man måste försöka inse vissa saker. Man måste bli ärlig mot sig själv. Oftast ljuger vi människor mer för oss själva än va vi gör för andra runt omkring oss. Så det är där jag ska börja. Vara ärlig mot mig själv och inte bry mig så mycket om vad andra runt omkring mig tycker och tänker.
 

"Många blir modiga först när de inte ser någon annan utväg" - William Faulkner

Just nu ligger jag på golvet i vardagsrummet och gosar med katterna. Det är katthår ÖVERALLT och det syns knappt att jag har städat för allt hår! Men, jag kan inte bli arg eller irriterad för jag tappar ju själv lika mycket hår, fast det hamnar i handfatet och på mina kläder...

Jag har precis skurat köket, så katterna är lite arga just nu för att dom inte får gå in dit just nu, men det brukar torka ganska snabbt och då är det bara att gå ut dit och fixa det sista! Är nästan färdigpackad, duschgrejern ska bara ner. Men vissa ska jag ännu använda och någr kommer Jonathan med som jag har glömt i lägenheten.

Det är helt otroligt. I natt går båten mot fastlandet, sen är det inte många timmar kvar innan flyget går. Om nästan exakt ett dygn så kommer jag att vara hos Nicolina i Moskva!!! Allt känns så otroligt långt borta. Vi har pratat om det så länge, i maj kom presenten och nu ska jg snart åka! WOW!!
Men jag är så otroligt nervös!!! Mådde jätte illa igår och idag är magen upp och ner. Jag vet att jag kommer klara det och jag vet att det kommer att gå bra! Men jag vet också att jag förmodligen kommer att ställa miljontals frågor till de på flyget och att jag med största sannolikhet kommer att kräkas innan jag går på flyget. Men jag kommer att klara det. För annars kan jag inte få uppleva denna otroliga födelsedgspresent eller få komma och se hur Nicolina har levt och bott det senaste året. Och mest av allt - få spendera 6 underbara dagar med världens bästa tjej! - min bästa vän Nicolina Redner!!! <3 Så därför så passar dagens överskrift, ett litet citat från Gotlands Tidningar, perfekt!

Ryssland närmar sig med stora steg!

Om en vecka, plus några timmar, så går båten kl 00.50 ifrån Gotland och jag kan se fram emot några timmar på en båt, på två bussar och på Arlanda. Väl på Arlanda så kommer jag nog att behöva dem där timmarna för jag kommer att få fråga mig fram hela tiden... Jag har ju aldrig gjort det här på egen hand förut.

Nervositeten och längtan att få se något helt nytt har nästan växt sig större än ångesten över hur allt kan gå fel eller vad som kan hända när jag inte är här hemma. Jag kommer sakna mina katter och jag kommer att sakna Jonathan.. Men att få umgås med Nicolina 24/7 kan nog väga upp det!! <3

Nu ska bara allt hinnas me innan resan också! Min fantastiska gudmor ska vara kattvakt - TACK! <3
Städningen här hemma får jag dock stå för själv... Vilket kommer att ta kål på mig! Nästan hela nedervåningen ska städas innan torsdag nästa vecka. Samtidigt som jag jobbar 5 dagar av de 7 dagar som är kvar... Aja, min att-göra-lista räddar allt!

Så nu ska jag sätta mig ner och skriva dagens att göra lista, hänga lite tvätt, njuta av ledigheten och ladda nästa maskin med tvätt! :)


En midsommar utan mamma och pappa

Ibland tänker jag inte på att mina föräldrar är döda. Ibland cirkulerar ännu tankarna om att jag kanske ska ringa mamma eller fråga pappa om vi kan grilla i helgen eller vart vi ska åka på familjesemester. Sen slås jag lika snabbt omkull av verkligheten och inser att både mamma och pappa är döda. Att jag aldrig kommer att få träffa dem mer. Att jag måste leva mitt liv utan dem. Att acceptera att mamma inte kommer tillbaka är mycket svårare än att acceptera att pappa inte kommer tillbaka. Jag tror att det är för att jag levde ensam med mamma i 8 år efter pappas bortgång. Vi hann göra så mycket tillsammans, stötta varandra genom motgångar och komma varandra mycket närmare. Vi blev varandras bästa vänner. När ens bästa vän försvinner så lämnas det kvar ett hål i hjärtat, om ens bästa vän dessutom är ens mamma så blir det hålet ännu större.

Speciellt nu på sommaren är det extra svårt att acceptera att mamma är borta. Vi brukade alltid plantera jordgubbar och blommor som bara doftade på kvällen. Mamma brukade vattna blommorna och sen rikta strålen mot mig så att jag blev blöt. Vi brukade sitta ute i hammocken på kvällen och lösa korsord tillsammans. Äta frukost, lunch och middag utomhus. Vi brukade vara VI, och nu är jag bara JAG.

Det är så svårt att scceptera att jag är ensam nu. Att jag ska göra alla sysslor ensam. Att jag ska se till så att allt går runt på egen hand. Att jag måste leva mitt liv ensam. Okej, helt ensam är jag inte. Jag har en underbar pojkvän och underbara vänner. Men jag är ensam utan mina föräldrar. Jag är föräldralös. Det är det som är svårast att acceptera...

Ibland kan jag bli så himla avundsjuk på alla som har sina föräldrar kvar i livet. Vissa tar inte tillvara på dem, medan andra utnyttjar dem till tusen. Som tur är så finns det några som faktiskt inser hur lyckligt lottade dem är som får ha kvar sina föräldrar i livet. Att få bli gammal och fortfarande få ha en förälder, eller båda, kvar i livet är en lyxvara.

Så här på midsommar, som är en av årets stora familjehögtid, så saknar jag mamma och pappa så att det gör ont. Vi firade alltid midsommar ihop. Först dansade jag med dansgruppen på två ställen, sen hämtade mamma mig och vi åkte till Rute och firade midsommar med pappa och länkarna. Den tiden kommer jag aldrig att få tillbaka. Den tiden kommer jag alltid att sakna.

Då var vi en familj. Vi kommer aldrig att bli en familj igen. Min första familj är borta.

Nu kan jag bara se framåt och hoppas på att jag en dag kommer att få en familj och barn som kommer att ha underbara minnen med mig, precis som jag har med mina föräldrar.

Så ha en underbar midsommar nu. För det kommer jag att ha! :)






Utanför...

Idag var jag och såg en musikal där ena brorsbarnet var med. K kom och hämtade mig och sen skjutsade han hem mig. Det var trevligt och roligt att se brorsdottern uppträda. Men inget mer än det och jag ville hela tiden bara bort därifrån. K är så otroligt dryg och kort mot mig, och det är nästan omöjligt att få ett leende eller höra ett snällt ord från honom. Han säger att han ska ge mig en födelsedagspresent, men det kommer ingen.. Han hittar bara fel på mig och även om jag gör mitt bästa och verkligen försöker att få honom stolt över mig så misslyckas jag. Jag passar liksom inte in i hans "perfekt" liv. Men så fort hans sambos familj kommer så är han ängeln själv. Vad gör jag för fel?
Jag vet att jag inte är någon snobb, jag kommer alltid att ha dammtussar i hörnen, jag älskar katter, jag vägrar att ha det helt stilrent och jag är sämst på att veta vad som matchar. But that's me!
Men ska jag verkligen behöva ändra mig för att min egen storebror ska kunna acceptera mig?
Nej.. Då får han hellre va utan mig i sitt liv, oavsett hur mycket det än krossar mitt hjärta...

Tyvärr.

En vecka kvar... Och ett litet tacktal!

En vecka kvar tills J och jag åker till Stockholm. Söndagen den 27:e maj är det ett år sedan vi hade vår första dejt. Jag vill till Skansen då, får se va han säger om det! :)
Några dagar efter vi kommit hem igen så börjar jag på mitt sommarjobb. Ska även jobba två dagar inna Stockholm också! Det känns så jävla bra!!! ÄNTLIGEN får jag börja jobba och inte bara gå hemma och tänka för mycket... Ska bli så kul att få både tjäna pengar och vara ute och röra på mig! Allt på en gång liksom :)
Det enda negativa med att börja jobba snart är väl att jag nog inte kommer att hinna med så mycket hemma... Ska försöka plocka lite till innan dess, men mitt schema är redan ganska smockat innan 1:a juni! jag får nog helt enkelt hoppas att jag har så mycket pli på mig själv att jag verkligen städar och inte fastnar framför TV:n. En paus då och då kommer det att bli, och det är ju inte mer än okej! Det trista är bara att jag nog inte kommer ha tid att vara ute något dom närmaste dagarna :( men det får gå ändå!
Det är jätte snällt av alla att vilja hjälpa mig!!! J hjälpte mig jätte mycket med JÄTTE lasset som hamnade på tippen! Och alla ni andra som frågar om jag vill ha hjälp med städningen så är det jäåtte snällt verkligen! Men, att gå igenom mina föräldrars saker och försöka skapa ett eget liv hemma i huset och göra i ordning så som jag vill ha det måste jag få göra på egen hand... Det är jätte snällt att ni frågar och ni får gärna fortsätta fråga ifall jag ångrar mig! :) men just nu så är mitt svar nej tack, vänligt men bestämt! :)
Nu ska jag försöka klara av magkatarren och bli av med magvärken innan det är dags att sätta sig på bussen! Jag har ju massor att bocka av på min "Att-göra-lista"!!! ;)

Städa, rensa, plocka, sortera. Kasta? Spara?

Tänk att det skulle va så mycket att gå igenom, att bearbeta, att sortera och att gråta för.
Minsta lilla pappersbit som mamma eller pappa har skrivit på, om än bara något nummer, får mig att totalt bryta ihop och bara gråta tills det inte kommer några fler tårar. Sen går det en stund och jag hittar ännu något som skriker "Dina föräldrar e DÖDA! Dom kommer ALDRIG mer tillbaka!" och jag bryter ihop ännu en gång. Ja, så går det till när jag ska fixa i mammas och pappas rum.
Sakta, men säkert ser man hur det börjar försvinna saker. Hur det börjar komma fram en ny generation, en ny tid, en ny era i livet. Hur man börjar närma sig nästa steg i bearbetningen av hålet i hjärtat. Det är det som ger en styrka att fortsätta. Det är då man måste få vara självisk. Bara för att orka fortsätta.
Självklart är jag självisk när det gäller just "rensningen". Jag skulle verkligen hata om L & K kom och klev in där jag bor och började rota och roffa åt sig saker. Jag VET att vi alla tre äger en tredjedel var av arvet, men jag bor ändå där och mycket av sakerna är mina. Därför är jag extra snabb på att plocka ihop det som är just mitt. Mitt sovrum uppe ser ut som ett förråd. Det är fullt av kartonger, möbler, kassar, prylar, kläder och böcker. Men så får det va. det kommer ju att bli bra till slut. Någon gång. Kanske. Eller nej, inte kanske. Det kommer att bli bra till slut! Punkt slut!
Jag har även lärt mig att "Att-göra-listor" är jävligt bra så länge man följer dom! Och att det är bättre att pausa många gånger och få nya krafter, än att bara stå och stampa på samma ställer och det inte händer ett skit. För då kommer man aldrig frammåt!
På onsdag blir det ett lass till tippen. Ska försöka få med så mycket som möjligt dit. Så i morgon är det bara att åka raka vägen hem och sätta igång. Det går ju faktiskt rätt fort ändå när man väl får tummen ur arslet...

Elin

Idag har jag en liten deppdag. Jag har lite gråtattacker från och till. Ångest över allt och inget. And so on.
Det hela började med att jag vaknade av en mardröm. Jag drömde att läkaren sa att jag hade en hjärntumör och hade max ett år kvar att leva. Sen minns jag bara att jag drömde hur jag hade ångest och panik över hur jag skulle berätta detta för alla och att jag fundera på om jag ville leva året ut eller dö direkt och få slut på lidandet för alla.
Ja, ni kan ju fatta att det inte var den bästa drömmen man kunde vakna till precis...
Imorgon är det två veckor kvar tills jag fyller 24. Jag har inte gjort något av det jag skulle ha gjort, men så är det ju nästan alltid... Det får mig att tänka på att det inte är allt för många år kvar tills jag fyller 30. Och på någon som skulle ha fyllt 30 i år. Elin.
Elin träffade jag när jag var liten. Hon var storasyster till mammas dagbarn. Hon och hennes syster hade alltid pojkvänner och väggarna fulla av bilder på snygga killar. Jag var så avundsjuk! Självklart tyckte dom att jag och deras småbröder var små jobbiga skitungar, men det struntade vi i. Och var i deras rum så fort dom inte visste det!
När mamma gick bort så kommenterade Elin varje inlägg på bloggen, skrev till mig på chatt, mailade mig och försökte stötta så gott det gick. Och det gjorde hon verkligen! Hennes fina ord, hennes styrka och hennes omtanke. Första födelsedagen utan mamma skickade hon en liten låda med massa godis! Som jag blev överraskad när jag såg att det var ifrån henne! Om man inte visste det hade man inte kunnat tro att Elin själv var svårt sjuk. För även om hon mådde dåligt så var det mig som hon försökte få att må bra.
Sommaren innan hon gick bort så mötte jag henne. Jag var inte beredd på att hon skulle påminna så mycket om mamma när hon var sjuk. Och jag sa inte allt jag borde ha sagt. Men jag fick ge henne en kram! En stor kram! Åh va skönt det var!
Efteråt så skämdes jag för att jag kanske hade verkat konstig eller rädd. Så jag skrev ett brev till henne. Hon hann aldrig läsa det. För när jag satt framför TV:n en kväll så fick jag ett sms av hennes lillebror. Elin hade gått bort.
Men förra året så såg jag Elin igen! I hennes lilla dotter. Så otroligt att en människa kan vara så lik en annan människa. Jag hoppas att jag får träffa Maja fler gånger, för jag tror att hon kommer att bli mer och mer lik sin mamma.
Det är inte rätt att en människa som inte ens har fyllt 30 lämnar oss här på jorden. En småbarnsmamma, nygift och en glädjespridare. Hela Elins familj är glädjespridare och jag älskar dom alla.
Man frågar sig: Om en sån här fin människa var tvungen att lämna livet, hur går vi andra då "säkra"?
Jag lånar en bild från Elins facebook profil.
Fina, fina Elin.
Jag saknar dig.
I guess heaven was needing a hero...

Lyxvaror

De senaste dagarna har jag känt mig som en bitterfitta. Ända sen i torsdags för att vara exakt. Det var då mitt uppdrag som personlig assistent tog slut, vilket var förväntat, men ändå oväntat. Vem är beredd på att bli arbetslös liksom? Hur som helst, jag irriterar mig på folk som inte förstår. Folk som inte ens vill förstå. Hur kan det vara så svårt att inte ens vilja försöka förstå?
Ta folk som tycker att man ska gå ut å äta eller fika var och varannan dag. När man säger att man gärna hittar på något, men inte har råd med något sådant så rynkar de på näsan och svarar "vi får se". Varför? Huvudsaken är väl att man umgås, eller har jag fel? Pengar är en lyxvara och har man dem så är livet mycket lättare. Och har man dem inte så kommer det motgångar gång på gång efter sig. Att tacka nej betyder inte att man inte vill, men det kan betyda att man hellre lägger pengar på något långsiktigt...
Jag går också och irriterar mig på folk som tar ut förlusten i förväg åt ANDRA innan de har gett dem chansen att få försöka. Jag skulle kunna ge ett jävligt bra exempel på detta, men eftersom att vissa människor verkar tycka att det är så jävla roligt att skvallra så struntar jag i det! Ta inte ut någon förlust i förväg, och speciellt inte åt andra. Låt de få försöka och kämpa tills dem själva känner att det är dags att ge upp. Så tyck och tänk vad ni vill, men var tyst om det. Planera inte andras liv. Se över ert eget istället. Ni är inte så perfekta som ni gärna vill verka vara. Ni har era fel och era brister. Och jag är säker på att om någon annan skulle komma och ta ut förluster i förväg åt er så skulle ni gå i taket och vägra acceptera det. Så tänk efter. Tänk efter...
Hmm, egentligen så kanske inte jag är en bitterfitta? Det kanske bara finns människor i mitt liv som borde ta hand om sina egna liv innan de lägger sig i mitt? Alltså kanske, bara kanske.....

Början av December...

...börjar faktiskt riktigt bra!!

Årets julkalender verkar riktigt bra! Bra skådespelare och ett riktigt bra koncept! Ska försöka följa den så gott jag kan! Och det jag missar får jag se på SVTplay! Sitter faktiskt just nu och skrattar som fan till huvudpersonen, tjuven Kurre! Underbar!

Julklapparna är NÄSTAN färdiga.. Storebror nr 1 med familj får sina skickade till nyår istället. Men alla andra är jag typ färdiga med. Jag stryker namn efter namn på listan! ;)

Julkorten ska skickas i tid i år så jag slipper att tänka på det! Ska bara skicka frimärken så skickas dom! :)

Mina julgardiner till köket har kommit!!! Ska hämta dom på posten i helgen, tvätta fönstrarna och sen åker dom upp! Ska ringa sotaren nästa vecka och boka in en tid med han så att han kan komma och sota min skorsten så jag kan bli klar med städningen i köket! Nästa vecka ska jag även ringa dom som jag brukar köpa gran av och be dom om att få granen typ en vecka innan jul denna gång. Sen är det bara julgransfot som ska köpas! Fast visst, städningen är det jag har mest kvar av på "att-göra-listan"... Skiter i övervåningen till jul, kör på nedervåningen och trappan istället! Det andra kan jag pyssla med när jag vill, orkar och har tid med!

Sen är det en grej till.. Men det vill jag inte skriva om här. Inte just nu iaf... :)

Tiden går fortare än man tror...

I morgon har det gått ett halvår sen vi träffades ensamma för första gången och fyra månader sen vi sa att vi var ihop. Helt otroligt va fort tiden går!

Och nej, jag kommer inte att ändra min status på facebook på ett tag framöver eller lägga ut massa bilder på oss två. Orsaken till detta är min egen personliga orsak. Jag vill inte gå för fort fram och jag vill ta det en nivå högre innan "alla" får veta. De flesta vet redan ändå så då spelar det ju egentligen ingen roll... Huvudsaken är väl att vi själva vet vad vi är och vad vi betyder för varandra? Eller hur?

<3 Måns <3


                                                               

Måns min lilla älskade katt. I 16 år fick jag ha dig i mitt liv, tills du blev gammal och sjuk och jag var tvungen att ta beslutet att ta bort dig. Måndagen den 22 augusti 2011 togs beslutet akut och jag bröt ihop hos veterinären. Du va borta. För alltid.

                                                             

Mammas famn var det bästa du visste, trots att du inte var någon katt som man hade i famnen. När mamma gick bort var du, Tim å Randi orsaken till att jag ens gick upp ur sängen. Orsaken till att jag int söp upp alla mina pengar och deppade ihop. Jag visste ju att om jag inte kunde ta hand om er så skulle jag förlora er också och det ville jag verkligen inte! Ni fanns där för mig, när jag än behövde det, och ni visste när jag inte mådde bra.

                                                                             

Att få ha en katt (eller något annat djur) så länge och sen va tvungen att ta bort det är elakt! Riktigt jävla elakt! Man fäster sig otroligt lätt vid dom och det skär i hjärtat av bara tanken på att du aldrig mer kommer att finnas där när jag kommer hem.

           

Hälsa mamma och pappa om det finns en himmel där alla möts igen, djur som människa. Eller jag måste få tro att det finns. Annars kommer jag inte att orka!

Vi älskar dig Måns!





11 Augusti 2011

Brukar du komma i tid: Oftast.
Vad hade du i din mun senast: Mat
Har du bra kondition: Bara när jag dansar
Hur lång är du: ca 165 cm
Hur känner du dig just nu: Trött
Hur upplever du dig själv som person: Glad och crazy
Vanligaste färg på dina kläder: Svart tråkigt nog..
Kan du laga mat: Beror på hur kritisk den som ska äta det är!
Vad pluggar du: Inget alls
Vad har du på dig just nu: Shorts å en tröja
Har du någon fobi: Råttor och möss, trånga utrymmen, mörker
Hade du en bra kväll igår: Njea
Senaste inköp: Tandkräm
Ska du sova i din egen säng i natt: Nope..
Senaste alkoholintag: En vecka sen
Har du haft mörkt hår: Japp
Är du morgonpigg: Nej!
Vem snackade du med senast: Någon
Stjärntecken: Oxe
Varm favoritdricka: Varm choklad
Favoritdricka när du är riktigt törstig: Vatten
Alkoholhaltig favoritdricka: Fanta och rosé eller cider
När gjorde du senast något riktigt dumt: Jag gör aldrig något dumt.. :)
När hånglade du senast: Pass
Saknar du någon just nu: Det gör jag alltid
Hur ofta loggar du in på LunarStorm: En gång om året
Gillar du dokumentärer: Helt okej
Vilka språk kan du prata: Svenska och engelska
När fikade du senast: Igår
Vad ska man göra för att få dig irriterad: Jävlas
Senast sedda filmen: The Switch
Senaste impulsköp: Nattlinne
Favoritgata: Källstäde gatu :)
Fikar gärna hos: Någon som är bra på att baka :P
Bästa lunchställe: Allt me sushi!
Bästa Middagsställe: bara det är mysigt så funkar vad som
Favoritgrönsak: Tomat
Favoritfärg: Svart och rosa
Favoritmat: Pizza!
Favoritmärke: Har inget
Favoritdjur: Katt eller hund
Favoritskor: Allt med klack
Motionerar: Dansar och promenerar
Det dyraste jag köpt: Oj.. Det vill jag inte ens kommentera
Dansar helst till: Musik!
Bästa romanen: Vet inte om jag har läst någon roman..
Favoritprodukt på Apoteket: P-piller?
Bästa förfestmusiken: Allt som går att dansa till
Reser helst till: Nya platser
Älsklingsljud: När folk pratar i sömnen
Mitt sämsta köp nånsin: Det vill jag inte heller kommentera!
Är du bekymrad över något just nu: Njea.. Jo.. Kanske
Favoritland förutom sverige: England
Längtar efter: Körkortet
Gillar Allsång på Skansen: Ja
Senast lästa papperstidning: GT
Senaste telefonsamtal: Marika :)
Haft sex med en av ditt eget kön: Nej
Kär: Haha pass!
Varit i Polen? Nej
Hur gammal var din mamma när hon födde dig: Nästan 40
Vill du ha barn: Ja
Hur många resväskor äger du: För många
Tittade du på tecknat när du var liten: Jämt
Vad var den senaste musik du lyssnade på: Chris Medina - What are words
Vad är det bästa med dig: Ingen aning
Vad är det sämsta med dig: Ingen aning
Hur var du som barn: Blyg och för det mesta glad
Har du bra kontakt med din familj: Sådär
Har du varit kär: Ja
Hur stora fötter har du: Ankfötter :P
Hur ofta filar du dem: För sällan
När var du riktigt full senast: Annandagen 2010
När ångrade du senast något du gjorde på fyllan: Oj...
När dansade du senast: Några veckor sen
Följer du någon Tv-serie: Vampire Diaries
Vad gjorde du nyårsafton 1999: Fira med mamma och pappa hemma
Vilken roll hade du i skolan: Blyg och den som skulle göra alla till vänner
Vart vill du åka på storstadssemester: New York
Vart vill du åka på solsemester: Hawaii
Vill du gifta dig: Kanske
Hur långa ögonfransar har du: Lagom
Brukar du bada på sommaren: Oftast
Älskar du alla former av sport: Haha nej
Lyssnar du på radio? Vilken kanal: Olika!
Är du med i någon fackförening: Nope...
Har du gjort något kriminellt: Snattat
Vad är det första du gör på morgonen: Går på toa
Vad är det sista du gör innan du somnar: Smsar
Vad äter du oftast till lunch: Inget...
När åt du kött senast: Igår
Sopsorterar du flitigt: Haha aldrig
Hur många koppar kaffe dricker du en vanlig dag: Ingen
Har du några allergier/handikapp: coca-cola..
När besökte du ett gym senast: Oj...
Äger du en cykel: Ja
Höger- eller vänsterhänt: Höger
Humör just nu: Upp ä ner
Favoritgodis: Mellers
Är det nåt du absolut inte äter: Hund å katt
Musik just nu: radio
Vad sa du senast: "Du e störd"
Om du var tvungen att leva i en annan tidsepok, vilken skulle du välja då: Framtiden
Sommarplaner: Jobba!!
Hur många kuddar sover du med: En, oftast två
Favoritväder: Varmt, me skugga tillgänglig
Om du var fast på en öde ö, vilka 3 saker skulle du ta med: Bara en sak. En båt att ta mig därifrån med
Spelar du nåt instrument: Keyboard å gitarr
Morgon- eller nattmänniska: Natt!
Sparare eller slösare: Både och
Vem är viktigast för dig: Mina vänner
Bästa film: Den lilla prinsessan
Tror på liv på andra planeter: Jag vill tro på det
Kommer du ihåg din första kärlek: Självklart
Älskar du henne/honom fortfarande: Nej
Tror du på mirakel: Ja!
Ser du på kärleken som ett misstag: Ibland
Hur många barn vill du ha när du blir stor: Haha 5?
Bio eller promenad: Beror på filmen å sällskapet!
Är du kittlig: Japp
Snarkar du: Kanske
Rädd för insekter: Njea
Äckligaste insekten: Silverfisk
Största svaghet: För snäll mot andra
Det här är jag bra på: Skratta
Bästa bok: Min bästa väns dotter
Om du fick välja en superkraft, vad skulle du välja: Osynlig
Vad vill du jobba som: Hemligt...
Chips, morötter eller godis: Godis!
Pizza eller hamburgare: Pizza :)
Skriver du dagbok: Ibland
Har du nån partner: Haha pass!
Tänker du någonsin tatuera eller pierca dig: Tror det..
Stökigt eller välstädat: Stökigt....
Gungar du på stolen:
Skulle du någonsin få för dig att hoppa bungy-jump: Nej!
Vilken hand håller du gaffeln i: Höger
Hur är din drömpartner: Jag vte faktiskt inte
Hur många syskon har du: 2
Vad är du mest rädd för: Att dö eller förlora någon som jag älskar
Är du rädd för blod: Inte rädd, men det e obehagligt å jag svimmar när jag ser det
Saltar du på maten: Oh yes!!
Gillar du att sjunga: Japp
Vilket gymnasieprogram gick du och varför: Barn å fritid
Anser du att du är stark: Haha, förmodligen så e jag svagare än va jag tror
Brukar du sola: Jo men blir inte brun för det
Vad gör du om du får hicka: Håller andan
Kaffe, te eller inget: Te
Har du en besatthet: Min mobiltelefon...
Första bästa kompis: Oj, svårt! Mitt brorsbarn Emelie kanske
Första kärlek: Niklas
Första husdjur: Plutten
Första semester: Ulricehamn
Första jobb: Dansfröken
Första köpta skiva: Måste va backstreet boys
Första piercing: I öronen
Första konsert: Lena Ph, Uggla å Darin
Sista spelade CD: Backstreet boys!

En tår, två tårar, flera tårar...

Skinny Love – Bon Iver

Come on skinny love just last the year
Pour a little salt we were never here
My, my, my, my, my, my, my, my
Staring at the sink of blood and crushed veneer

I tell my love to wreck it all
Cut out all the ropes and let me fall
My, my, my, my, my, my, my, my
Right in the moment this order’s tall

I told you to be patient
I told you to be fine
I told you to be balanced
I told you to be kind
In the morning I’ll be with you
But it will be a different “kind”
I’ll be holding all the tickets 
And you’ll be owning all the fines

Come on skinny love what happened here
Suckle on the hope in lite brassiere
My, my, my, my, my, my, my, my
Sullen load is full; so slow on the split

I told you to be patient
I told you to be fine
I told you to be balanced
I told you to be kind
Now all your love is wasted?
Then who the hell was I?
Now I’m breaking at the britches
And at the end of all your lines

Who will love you?
Who will fight?
Who will fall far behind?


Dagens låt!

Usch jag mår inte bra. Verkligen inte bra. Jag vet inte vad felet är egentligen.. Kan inte förklara och jag vet nog inte ens om jag vill förstå... Nu i typ tre dagar så har jag verkligen mått piss. Jag kunde lika gärna ha blivit överkörd på väg till jobbet i onsdags. Hade nog inte gjort någon skillnad. Faktiskt.
Eller jo det hade det.. Det har inte bara varit negativa saker som har hänt dom här dagarna..
Nej, blä känner mig bara så jävla kluven!!! Å så saknar jag mamma oxå...


Påsken 2011

Påsken 2011 flöt förbi fort som fan...

Fick godis och MAX-mat av Malin innan hon åkte till Skåne för att fira påsk!

Nicolina va nere och hann med att träffa henne lite i alla fall. En utgång blev det på fredagen :) och dom spelade "walking on sunshine" och "cotton eye joe". Vilket var bevis på att vi va på rätt plats vid det rätta tillfället! :)

Sen var det utgång med Marika, Emma, Emelié, Sofia och Stina på lördagen! För mycket folk... Men det va super mysigt med middag och att dansa rumpan av sig!! :)

Grillning med Tutta vid havet blev det också och picknick! Lite fiskning som ledde till att jag fick gå ner i vattnet upp till halva låren.. Sviiiin kallt!!!

Cirka en mils promenad med Marika blev det också! Det känns aldrig jobbigt när man är ute och går med henne! :)

Sen fick jag 3 påskägg! :) inte dåligt det nä! ;)

Dag 30 – Ett sista ögonblick.

Yes yes yes!!! Äntligen är den här "30-dagars grejen" över"!!! Och jag är helt tom på idéer om va jag ska skriva!
Så, hmm.. Ett sista ögonblick. Det kan vara så mycket... Men bara att jag skriver här så är det ju ett sista ögonblick av 30 dagar ju? Eller hur? :)

Nä jag har skrivkramp...

Vi hörs när jag har någonting att berätta :)

Dag 29 – Mina ambitioner.

Jag har många ambitioner, eller framtidsdrömmar som det också heter. Men jag vill inte avslöja dom för jag vill inte vara den som misslyckas. I alla fall inte inför andra.

Så jag kan berätta om en dröm. Och det är att överleva denna värld. Överleva all död, allt hat, allt det som är svårt i livet. Bara det är en kamp i sig.

Ganska bra ambition om ni frågar mig...

Dag 28 – Det här saknar jag

(Jag kör två inlägg samma dag så jag blir av med skiten + att jag bloggar ju inte varje dag...!)

Jag saknar att vara liten. Alltså tiden då man kunde krypa upp i mammas famn om man var ledsen eller somna när man ligger på pappas axel medan han ser på TV. Tiden då det var okej att sätta sig ner på golvet och leka med barbie och drömma sig in i en fantasivärld. Tiden då bollibompa va något man längtade efter under hela dagen. Tiden då man kunde leka med pärlplattor utan att folk hade konstiga tankar om en.


Tiden då allt var så jävla lätt och enkelt!


Dag 27 – Min favoritplats

Min favoritplats finns på en stor åker där min granne brukar ha sina kor. Den ligger precis mitt emot mitt hus.
Mitt på åkern så finns nästan som en liten ö. Det är som ett extra lager mark ovanpå åkern och det finns stora stenar, några buskar och en stor ek där. Denna plats kallas för "Miljöeken" av mig och varje gång korna går inne så springer jag dit och sitter på stenen och bara filosoferar.

Miljöeken ägs av min granne Nisse som är bonde och när han bestämmer sig för att sälja eller när han går bort så vet jag inte alls vad som kommer hända med det... Så jag hoppas att dröjer VÄLDIGT länge innan något av det inträffar!!! Tyvärr kan man inte ta denna lilla plats och bara köpa den :/ men det är så mysigt och så fint! Att man får verkligen passa på när man vet att korna inte går där. För jag e lite rädd för kor så jag hade aldrig gått in i hagen om dom hade gått omkring där! :)

Hur som helst, så är det nog min favoritplats på jorden!


Dag 26 – Mina rädslor

Jag är rädd för väldigt mycket faktiskt. Jag är en riktig liten fegis faktiskt.

Jag är rädd för att mitt hus ska brinna ner eller för att jag inte ska ha råd att betala det.
Jag är rädd för att mina bröder ska dö.
Jag är rädd för att mina vänner ska skadas eller försvinna ur mitt liv.
Jag är rädd för att mina katter ska bli påkörda.
Jag är rädd för att glömma bort alla som jag har förlorat.
Jag är rädd fö att bli våldtagen eller svårt skadad eller svårt sjuk.
Jag är rädd för mörkret.
Jag är rädd för att bli alkoholist.
Jag är rädd för att aldrig få träffa mina föräldrar igen.
Jag är rädd för råttor och möss.
Jag är rädd för att aldrig få mitt körkort.
Jag är rädd för att visa mig på beachen i sommar.
Jag är rädd för att min favoritnalle ska brinna upp eller försvinna för alltid.
Jag är rädd för att bli ensammast i hela världen och för att andra ska se mig som misslyckad...

Och nu lät det jätte konstigt utanför så jag tror att jag ska släcka lyset och krypa ner under täcket.....

Tidigare inlägg
RSS 2.0