2013
Ännu ett år har gått. Nu är man ett år äldre.
Satt och kollade facebook-statusarna igår. Helt otroligt vad alla är positivt inriktade på det nya året! Och visst, det är väl bra. Men jag hoppas verkligen att alla ni positivt inställda människor även kan inse att även detta år kommer att bjuda på ilska, tårar och besvikelse...
Mitt nyår firade jag med han den där som jag älskar. Vi var i Ljugarn i hans familjs sommarstuga. Det var bara Jonathan och jag, men det var helt underbart! Vi drack vin, rosé, cider, skumpa och irish coffe. Blev lagom lulliga och sjöng till spotify. Raketer sköts det från alla håll och kanter (dock inte från oss) och när klockan närmade sig halv fyra på morgonen så total däckade vi i sängen. Vi tog en extra mysdag i Ljugarn för att riktigt få slappna av.
Sen var det ju det här med nyårslöften då. Gjorde väl några tyst för mig själv. Kommer nog inte ens hålla hälften, men man måste i alla fall testa!
Ska trots allt försöka börja med dem i morgon!
Första advent
Första advent. 22 dagar kvar till julafton. 29 dagar kvar på år 2012. Då kommer ju tankarna om jag har hållit mina nyårslöften och uppnått allt som jag ville uppnå? Nej, det kan jag med ärlighet säga att jag inte har. Orsaken till det är nog lathet...
2013. Talet 13 förknippar vi oftast som ett otursnummer. Innebär det då att nästa år kommer bli ett otursår?
Det hoppas jag verkligen inte! För nästa år ska jag försöka göra till mitt år! Jag ska sätta realistiska mål, ge nyårslöften som jag vet att jag kan hålla och jag ska kämpa för att året ska bli så bra som möjligt!
Men innan man kan göra ett år till just sitt eget, så måste man rensa ur allt skit man har kvar i livet och man måste försöka inse vissa saker. Man måste bli ärlig mot sig själv. Oftast ljuger vi människor mer för oss själva än va vi gör för andra runt omkring oss. Så det är där jag ska börja. Vara ärlig mot mig själv och inte bry mig så mycket om vad andra runt omkring mig tycker och tänker.
Upp och ner, ner och upp...
Herregud vad längesen det var som jag skrev här. Har hunnit åka till Ryssland och tillbaka till och med! Underbar resa, UNDERBAR!!!
I övrigt har mitt liv tagit helt nya vändningar.
Jag har hoppat mellan att ha sett ljuset och att leva i total solförmörkelse, jag har älskat och jag har hatat, jag har njutit och jag har pinats.
Det har hänt saker som jag aldrig någonsin skulle kunna tro skulle drabba mig. Jag har fått veta saker som har skärt in i mitt hjärta. Och jag har skrivit blad efter blad, bara för att hindra mig själv från att gå under. Jag har skrivit överallt förutom här. För jag måste få leva i "hemlighet" ett tag, tänka efter och samla mod.
Jag har lärt mitt att google är det värsta som finns när man vill veta saker, men inte bli livrädd. Man ska inte gå in där och förvänta sig att allt man läser är sant. Så enkelt är det.
Jag ser inte längre den samma Sara i spegeln som jag såg förut. För mig ser jag annorlunda ut, just för att jag känner mig annorlunda. Jag har pendlat i vikt som f*n bara på några månader att jag inte längre trivs med min kropp. Det vet jag att jag kommer att kunna ändra på. Så förhoppningsvis kommer det att bli ett problem mindre. Snart.
Livet blir inte som man tror att det ska bli och att planera det är nästintill omöjligt. Det är en läxa som alla får lära sig någon gång. Jag, t.ex, trodde att milleniumskiftet skulle bli otroligt, men det enda det blev var konstigt. Tre månader in på år 2000 så dog min pappa och efter det har skiten avlöst sig med jämna mellanrum. Och med all trolighet så är det inte slut ännu.
Jag vet att man inte ska klaga på sitt liv för det finns någon som har det värre. Mengrejen är att det ALLTID kommer att finnas någon som har det värre. Så sluta jämföra med andra och låt dig själv få klaga lite! Ibland blir det faktiskt bättre efter att man har fått klaga lite! ;)
Hur som helst, så står jag på en helt annan plats i livet än vd jg gjorde bara för någon månad sedan. Om jag trivs här. Ja, det vet jag helt ärligt inte ännu. Jag ska göra mitt bästa, men det kommer att ta tid. Det kommer att krävas både svett och tårar. Och styrka som man ännu inte vet om man har.
Kanske blir det bättre om man vågar börja bli ärlig mot sig själv.
Kanske blir det bättre om mn stannar i sin egna lilla fantasivärld.
Jag vet faktiskt inte.
Allt jag vet är att jag inte är samma "gamla" Sara längre, utan att jag har både växt och krympt. Att jag är i en ny epok i livet. Att jag är på väg mot helt ny vändningar...
Håll tummarna för att jag är redo...
"Många blir modiga först när de inte ser någon annan utväg" - William Faulkner
Just nu ligger jag på golvet i vardagsrummet och gosar med katterna. Det är katthår ÖVERALLT och det syns knappt att jag har städat för allt hår! Men, jag kan inte bli arg eller irriterad för jag tappar ju själv lika mycket hår, fast det hamnar i handfatet och på mina kläder...
Jag har precis skurat köket, så katterna är lite arga just nu för att dom inte får gå in dit just nu, men det brukar torka ganska snabbt och då är det bara att gå ut dit och fixa det sista! Är nästan färdigpackad, duschgrejern ska bara ner. Men vissa ska jag ännu använda och någr kommer Jonathan med som jag har glömt i lägenheten.
Det är helt otroligt. I natt går båten mot fastlandet, sen är det inte många timmar kvar innan flyget går. Om nästan exakt ett dygn så kommer jag att vara hos Nicolina i Moskva!!! Allt känns så otroligt långt borta. Vi har pratat om det så länge, i maj kom presenten och nu ska jg snart åka! WOW!!
Men jag är så otroligt nervös!!! Mådde jätte illa igår och idag är magen upp och ner. Jag vet att jag kommer klara det och jag vet att det kommer att gå bra! Men jag vet också att jag förmodligen kommer att ställa miljontals frågor till de på flyget och att jag med största sannolikhet kommer att kräkas innan jag går på flyget. Men jag kommer att klara det. För annars kan jag inte få uppleva denna otroliga födelsedgspresent eller få komma och se hur Nicolina har levt och bott det senaste året. Och mest av allt - få spendera 6 underbara dagar med världens bästa tjej! - min bästa vän Nicolina Redner!!! <3 Så därför så passar dagens överskrift, ett litet citat från Gotlands Tidningar, perfekt!
Jag har precis skurat köket, så katterna är lite arga just nu för att dom inte får gå in dit just nu, men det brukar torka ganska snabbt och då är det bara att gå ut dit och fixa det sista! Är nästan färdigpackad, duschgrejern ska bara ner. Men vissa ska jag ännu använda och någr kommer Jonathan med som jag har glömt i lägenheten.
Det är helt otroligt. I natt går båten mot fastlandet, sen är det inte många timmar kvar innan flyget går. Om nästan exakt ett dygn så kommer jag att vara hos Nicolina i Moskva!!! Allt känns så otroligt långt borta. Vi har pratat om det så länge, i maj kom presenten och nu ska jg snart åka! WOW!!
Men jag är så otroligt nervös!!! Mådde jätte illa igår och idag är magen upp och ner. Jag vet att jag kommer klara det och jag vet att det kommer att gå bra! Men jag vet också att jag förmodligen kommer att ställa miljontals frågor till de på flyget och att jag med största sannolikhet kommer att kräkas innan jag går på flyget. Men jag kommer att klara det. För annars kan jag inte få uppleva denna otroliga födelsedgspresent eller få komma och se hur Nicolina har levt och bott det senaste året. Och mest av allt - få spendera 6 underbara dagar med världens bästa tjej! - min bästa vän Nicolina Redner!!! <3 Så därför så passar dagens överskrift, ett litet citat från Gotlands Tidningar, perfekt!
Ryssland närmar sig med stora steg!
Om en vecka, plus några timmar, så går båten kl 00.50 ifrån Gotland och jag kan se fram emot några timmar på en båt, på två bussar och på Arlanda. Väl på Arlanda så kommer jag nog att behöva dem där timmarna för jag kommer att få fråga mig fram hela tiden... Jag har ju aldrig gjort det här på egen hand förut.
Nervositeten och längtan att få se något helt nytt har nästan växt sig större än ångesten över hur allt kan gå fel eller vad som kan hända när jag inte är här hemma. Jag kommer sakna mina katter och jag kommer att sakna Jonathan.. Men att få umgås med Nicolina 24/7 kan nog väga upp det!! <3
Nu ska bara allt hinnas me innan resan också! Min fantastiska gudmor ska vara kattvakt - TACK! <3
Städningen här hemma får jag dock stå för själv... Vilket kommer att ta kål på mig! Nästan hela nedervåningen ska städas innan torsdag nästa vecka. Samtidigt som jag jobbar 5 dagar av de 7 dagar som är kvar... Aja, min att-göra-lista räddar allt!
Så nu ska jag sätta mig ner och skriva dagens att göra lista, hänga lite tvätt, njuta av ledigheten och ladda nästa maskin med tvätt! :)
Nervositeten och längtan att få se något helt nytt har nästan växt sig större än ångesten över hur allt kan gå fel eller vad som kan hända när jag inte är här hemma. Jag kommer sakna mina katter och jag kommer att sakna Jonathan.. Men att få umgås med Nicolina 24/7 kan nog väga upp det!! <3
Nu ska bara allt hinnas me innan resan också! Min fantastiska gudmor ska vara kattvakt - TACK! <3
Städningen här hemma får jag dock stå för själv... Vilket kommer att ta kål på mig! Nästan hela nedervåningen ska städas innan torsdag nästa vecka. Samtidigt som jag jobbar 5 dagar av de 7 dagar som är kvar... Aja, min att-göra-lista räddar allt!
Så nu ska jag sätta mig ner och skriva dagens att göra lista, hänga lite tvätt, njuta av ledigheten och ladda nästa maskin med tvätt! :)
En midsommar utan mamma och pappa
Ibland tänker jag inte på att mina föräldrar är döda. Ibland cirkulerar ännu tankarna om att jag kanske ska ringa mamma eller fråga pappa om vi kan grilla i helgen eller vart vi ska åka på familjesemester. Sen slås jag lika snabbt omkull av verkligheten och inser att både mamma och pappa är döda. Att jag aldrig kommer att få träffa dem mer. Att jag måste leva mitt liv utan dem. Att acceptera att mamma inte kommer tillbaka är mycket svårare än att acceptera att pappa inte kommer tillbaka. Jag tror att det är för att jag levde ensam med mamma i 8 år efter pappas bortgång. Vi hann göra så mycket tillsammans, stötta varandra genom motgångar och komma varandra mycket närmare. Vi blev varandras bästa vänner. När ens bästa vän försvinner så lämnas det kvar ett hål i hjärtat, om ens bästa vän dessutom är ens mamma så blir det hålet ännu större.
Speciellt nu på sommaren är det extra svårt att acceptera att mamma är borta. Vi brukade alltid plantera jordgubbar och blommor som bara doftade på kvällen. Mamma brukade vattna blommorna och sen rikta strålen mot mig så att jag blev blöt. Vi brukade sitta ute i hammocken på kvällen och lösa korsord tillsammans. Äta frukost, lunch och middag utomhus. Vi brukade vara VI, och nu är jag bara JAG.
Det är så svårt att scceptera att jag är ensam nu. Att jag ska göra alla sysslor ensam. Att jag ska se till så att allt går runt på egen hand. Att jag måste leva mitt liv ensam. Okej, helt ensam är jag inte. Jag har en underbar pojkvän och underbara vänner. Men jag är ensam utan mina föräldrar. Jag är föräldralös. Det är det som är svårast att acceptera...
Ibland kan jag bli så himla avundsjuk på alla som har sina föräldrar kvar i livet. Vissa tar inte tillvara på dem, medan andra utnyttjar dem till tusen. Som tur är så finns det några som faktiskt inser hur lyckligt lottade dem är som får ha kvar sina föräldrar i livet. Att få bli gammal och fortfarande få ha en förälder, eller båda, kvar i livet är en lyxvara.
Så här på midsommar, som är en av årets stora familjehögtid, så saknar jag mamma och pappa så att det gör ont. Vi firade alltid midsommar ihop. Först dansade jag med dansgruppen på två ställen, sen hämtade mamma mig och vi åkte till Rute och firade midsommar med pappa och länkarna. Den tiden kommer jag aldrig att få tillbaka. Den tiden kommer jag alltid att sakna.
Då var vi en familj. Vi kommer aldrig att bli en familj igen. Min första familj är borta.
Nu kan jag bara se framåt och hoppas på att jag en dag kommer att få en familj och barn som kommer att ha underbara minnen med mig, precis som jag har med mina föräldrar.
Så ha en underbar midsommar nu. För det kommer jag att ha! :)
Speciellt nu på sommaren är det extra svårt att acceptera att mamma är borta. Vi brukade alltid plantera jordgubbar och blommor som bara doftade på kvällen. Mamma brukade vattna blommorna och sen rikta strålen mot mig så att jag blev blöt. Vi brukade sitta ute i hammocken på kvällen och lösa korsord tillsammans. Äta frukost, lunch och middag utomhus. Vi brukade vara VI, och nu är jag bara JAG.
Det är så svårt att scceptera att jag är ensam nu. Att jag ska göra alla sysslor ensam. Att jag ska se till så att allt går runt på egen hand. Att jag måste leva mitt liv ensam. Okej, helt ensam är jag inte. Jag har en underbar pojkvän och underbara vänner. Men jag är ensam utan mina föräldrar. Jag är föräldralös. Det är det som är svårast att acceptera...
Ibland kan jag bli så himla avundsjuk på alla som har sina föräldrar kvar i livet. Vissa tar inte tillvara på dem, medan andra utnyttjar dem till tusen. Som tur är så finns det några som faktiskt inser hur lyckligt lottade dem är som får ha kvar sina föräldrar i livet. Att få bli gammal och fortfarande få ha en förälder, eller båda, kvar i livet är en lyxvara.
Så här på midsommar, som är en av årets stora familjehögtid, så saknar jag mamma och pappa så att det gör ont. Vi firade alltid midsommar ihop. Först dansade jag med dansgruppen på två ställen, sen hämtade mamma mig och vi åkte till Rute och firade midsommar med pappa och länkarna. Den tiden kommer jag aldrig att få tillbaka. Den tiden kommer jag alltid att sakna.
Då var vi en familj. Vi kommer aldrig att bli en familj igen. Min första familj är borta.
Nu kan jag bara se framåt och hoppas på att jag en dag kommer att få en familj och barn som kommer att ha underbara minnen med mig, precis som jag har med mina föräldrar.
Så ha en underbar midsommar nu. För det kommer jag att ha! :)
Utanför...
Idag var jag och såg en musikal där ena brorsbarnet var med. K kom och hämtade mig och sen skjutsade han hem mig. Det var trevligt och roligt att se brorsdottern uppträda. Men inget mer än det och jag ville hela tiden bara bort därifrån. K är så otroligt dryg och kort mot mig, och det är nästan omöjligt att få ett leende eller höra ett snällt ord från honom. Han säger att han ska ge mig en födelsedagspresent, men det kommer ingen.. Han hittar bara fel på mig och även om jag gör mitt bästa och verkligen försöker att få honom stolt över mig så misslyckas jag. Jag passar liksom inte in i hans "perfekt" liv. Men så fort hans sambos familj kommer så är han ängeln själv. Vad gör jag för fel?
Jag vet att jag inte är någon snobb, jag kommer alltid att ha dammtussar i hörnen, jag älskar katter, jag vägrar att ha det helt stilrent och jag är sämst på att veta vad som matchar. But that's me!
Men ska jag verkligen behöva ändra mig för att min egen storebror ska kunna acceptera mig?
Nej.. Då får han hellre va utan mig i sitt liv, oavsett hur mycket det än krossar mitt hjärta...
Tyvärr.
Jag vet att jag inte är någon snobb, jag kommer alltid att ha dammtussar i hörnen, jag älskar katter, jag vägrar att ha det helt stilrent och jag är sämst på att veta vad som matchar. But that's me!
Men ska jag verkligen behöva ändra mig för att min egen storebror ska kunna acceptera mig?
Nej.. Då får han hellre va utan mig i sitt liv, oavsett hur mycket det än krossar mitt hjärta...
Tyvärr.
En vecka kvar... Och ett litet tacktal!
En vecka kvar tills J och jag åker till Stockholm. Söndagen den 27:e maj är det ett år sedan vi hade vår första dejt. Jag vill till Skansen då, får se va han säger om det! :)
Några dagar efter vi kommit hem igen så börjar jag på mitt sommarjobb. Ska även jobba två dagar inna Stockholm också! Det känns så jävla bra!!! ÄNTLIGEN får jag börja jobba och inte bara gå hemma och tänka för mycket... Ska bli så kul att få både tjäna pengar och vara ute och röra på mig! Allt på en gång liksom :)
Det enda negativa med att börja jobba snart är väl att jag nog inte kommer att hinna med så mycket hemma... Ska försöka plocka lite till innan dess, men mitt schema är redan ganska smockat innan 1:a juni! jag får nog helt enkelt hoppas att jag har så mycket pli på mig själv att jag verkligen städar och inte fastnar framför TV:n. En paus då och då kommer det att bli, och det är ju inte mer än okej! Det trista är bara att jag nog inte kommer ha tid att vara ute något dom närmaste dagarna :( men det får gå ändå!
Det är jätte snällt av alla att vilja hjälpa mig!!! J hjälpte mig jätte mycket med JÄTTE lasset som hamnade på tippen! Och alla ni andra som frågar om jag vill ha hjälp med städningen så är det jäåtte snällt verkligen! Men, att gå igenom mina föräldrars saker och försöka skapa ett eget liv hemma i huset och göra i ordning så som jag vill ha det måste jag få göra på egen hand... Det är jätte snällt att ni frågar och ni får gärna fortsätta fråga ifall jag ångrar mig! :) men just nu så är mitt svar nej tack, vänligt men bestämt! :)
Nu ska jag försöka klara av magkatarren och bli av med magvärken innan det är dags att sätta sig på bussen! Jag har ju massor att bocka av på min "Att-göra-lista"!!! ;)
Städa, rensa, plocka, sortera. Kasta? Spara?
Tänk att det skulle va så mycket att gå igenom, att bearbeta, att sortera och att gråta för.
Minsta lilla pappersbit som mamma eller pappa har skrivit på, om än bara något nummer, får mig att totalt bryta ihop och bara gråta tills det inte kommer några fler tårar. Sen går det en stund och jag hittar ännu något som skriker "Dina föräldrar e DÖDA! Dom kommer ALDRIG mer tillbaka!" och jag bryter ihop ännu en gång. Ja, så går det till när jag ska fixa i mammas och pappas rum.
Sakta, men säkert ser man hur det börjar försvinna saker. Hur det börjar komma fram en ny generation, en ny tid, en ny era i livet. Hur man börjar närma sig nästa steg i bearbetningen av hålet i hjärtat. Det är det som ger en styrka att fortsätta. Det är då man måste få vara självisk. Bara för att orka fortsätta.
Självklart är jag självisk när det gäller just "rensningen". Jag skulle verkligen hata om L & K kom och klev in där jag bor och började rota och roffa åt sig saker. Jag VET att vi alla tre äger en tredjedel var av arvet, men jag bor ändå där och mycket av sakerna är mina. Därför är jag extra snabb på att plocka ihop det som är just mitt. Mitt sovrum uppe ser ut som ett förråd. Det är fullt av kartonger, möbler, kassar, prylar, kläder och böcker. Men så får det va. det kommer ju att bli bra till slut. Någon gång. Kanske. Eller nej, inte kanske. Det kommer att bli bra till slut! Punkt slut!
Jag har även lärt mig att "Att-göra-listor" är jävligt bra så länge man följer dom! Och att det är bättre att pausa många gånger och få nya krafter, än att bara stå och stampa på samma ställer och det inte händer ett skit. För då kommer man aldrig frammåt!
På onsdag blir det ett lass till tippen. Ska försöka få med så mycket som möjligt dit. Så i morgon är det bara att åka raka vägen hem och sätta igång. Det går ju faktiskt rätt fort ändå när man väl får tummen ur arslet...
Elin
Idag har jag en liten deppdag. Jag har lite gråtattacker från och till. Ångest över allt och inget. And so on.
Det hela började med att jag vaknade av en mardröm. Jag drömde att läkaren sa att jag hade en hjärntumör och hade max ett år kvar att leva. Sen minns jag bara att jag drömde hur jag hade ångest och panik över hur jag skulle berätta detta för alla och att jag fundera på om jag ville leva året ut eller dö direkt och få slut på lidandet för alla.
Ja, ni kan ju fatta att det inte var den bästa drömmen man kunde vakna till precis...
Imorgon är det två veckor kvar tills jag fyller 24. Jag har inte gjort något av det jag skulle ha gjort, men så är det ju nästan alltid... Det får mig att tänka på att det inte är allt för många år kvar tills jag fyller 30. Och på någon som skulle ha fyllt 30 i år. Elin.
Elin träffade jag när jag var liten. Hon var storasyster till mammas dagbarn. Hon och hennes syster hade alltid pojkvänner och väggarna fulla av bilder på snygga killar. Jag var så avundsjuk! Självklart tyckte dom att jag och deras småbröder var små jobbiga skitungar, men det struntade vi i. Och var i deras rum så fort dom inte visste det!
När mamma gick bort så kommenterade Elin varje inlägg på bloggen, skrev till mig på chatt, mailade mig och försökte stötta så gott det gick. Och det gjorde hon verkligen! Hennes fina ord, hennes styrka och hennes omtanke. Första födelsedagen utan mamma skickade hon en liten låda med massa godis! Som jag blev överraskad när jag såg att det var ifrån henne! Om man inte visste det hade man inte kunnat tro att Elin själv var svårt sjuk. För även om hon mådde dåligt så var det mig som hon försökte få att må bra.
Sommaren innan hon gick bort så mötte jag henne. Jag var inte beredd på att hon skulle påminna så mycket om mamma när hon var sjuk. Och jag sa inte allt jag borde ha sagt. Men jag fick ge henne en kram! En stor kram! Åh va skönt det var!
Efteråt så skämdes jag för att jag kanske hade verkat konstig eller rädd. Så jag skrev ett brev till henne. Hon hann aldrig läsa det. För när jag satt framför TV:n en kväll så fick jag ett sms av hennes lillebror. Elin hade gått bort.
Men förra året så såg jag Elin igen! I hennes lilla dotter. Så otroligt att en människa kan vara så lik en annan människa. Jag hoppas att jag får träffa Maja fler gånger, för jag tror att hon kommer att bli mer och mer lik sin mamma.
Det är inte rätt att en människa som inte ens har fyllt 30 lämnar oss här på jorden. En småbarnsmamma, nygift och en glädjespridare. Hela Elins familj är glädjespridare och jag älskar dom alla.
Man frågar sig: Om en sån här fin människa var tvungen att lämna livet, hur går vi andra då "säkra"?
Jag lånar en bild från Elins facebook profil.
Fina, fina Elin.
Jag saknar dig.
I guess heaven was needing a hero...
Lyxvaror
De senaste dagarna har jag känt mig som en bitterfitta. Ända sen i torsdags för att vara exakt. Det var då mitt uppdrag som personlig assistent tog slut, vilket var förväntat, men ändå oväntat. Vem är beredd på att bli arbetslös liksom? Hur som helst, jag irriterar mig på folk som inte förstår. Folk som inte ens vill förstå. Hur kan det vara så svårt att inte ens vilja försöka förstå?
Ta folk som tycker att man ska gå ut å äta eller fika var och varannan dag. När man säger att man gärna hittar på något, men inte har råd med något sådant så rynkar de på näsan och svarar "vi får se". Varför? Huvudsaken är väl att man umgås, eller har jag fel? Pengar är en lyxvara och har man dem så är livet mycket lättare. Och har man dem inte så kommer det motgångar gång på gång efter sig. Att tacka nej betyder inte att man inte vill, men det kan betyda att man hellre lägger pengar på något långsiktigt...
Jag går också och irriterar mig på folk som tar ut förlusten i förväg åt ANDRA innan de har gett dem chansen att få försöka. Jag skulle kunna ge ett jävligt bra exempel på detta, men eftersom att vissa människor verkar tycka att det är så jävla roligt att skvallra så struntar jag i det! Ta inte ut någon förlust i förväg, och speciellt inte åt andra. Låt de få försöka och kämpa tills dem själva känner att det är dags att ge upp. Så tyck och tänk vad ni vill, men var tyst om det. Planera inte andras liv. Se över ert eget istället. Ni är inte så perfekta som ni gärna vill verka vara. Ni har era fel och era brister. Och jag är säker på att om någon annan skulle komma och ta ut förluster i förväg åt er så skulle ni gå i taket och vägra acceptera det. Så tänk efter. Tänk efter...
Hmm, egentligen så kanske inte jag är en bitterfitta? Det kanske bara finns människor i mitt liv som borde ta hand om sina egna liv innan de lägger sig i mitt? Alltså kanske, bara kanske.....
Början av December...
...börjar faktiskt riktigt bra!!
Årets julkalender verkar riktigt bra! Bra skådespelare och ett riktigt bra koncept! Ska försöka följa den så gott jag kan! Och det jag missar får jag se på SVTplay! Sitter faktiskt just nu och skrattar som fan till huvudpersonen, tjuven Kurre! Underbar!
Julklapparna är NÄSTAN färdiga.. Storebror nr 1 med familj får sina skickade till nyår istället. Men alla andra är jag typ färdiga med. Jag stryker namn efter namn på listan! ;)
Julkorten ska skickas i tid i år så jag slipper att tänka på det! Ska bara skicka frimärken så skickas dom! :)
Mina julgardiner till köket har kommit!!! Ska hämta dom på posten i helgen, tvätta fönstrarna och sen åker dom upp! Ska ringa sotaren nästa vecka och boka in en tid med han så att han kan komma och sota min skorsten så jag kan bli klar med städningen i köket! Nästa vecka ska jag även ringa dom som jag brukar köpa gran av och be dom om att få granen typ en vecka innan jul denna gång. Sen är det bara julgransfot som ska köpas! Fast visst, städningen är det jag har mest kvar av på "att-göra-listan"... Skiter i övervåningen till jul, kör på nedervåningen och trappan istället! Det andra kan jag pyssla med när jag vill, orkar och har tid med!
Sen är det en grej till.. Men det vill jag inte skriva om här. Inte just nu iaf... :)
Årets julkalender verkar riktigt bra! Bra skådespelare och ett riktigt bra koncept! Ska försöka följa den så gott jag kan! Och det jag missar får jag se på SVTplay! Sitter faktiskt just nu och skrattar som fan till huvudpersonen, tjuven Kurre! Underbar!
Julklapparna är NÄSTAN färdiga.. Storebror nr 1 med familj får sina skickade till nyår istället. Men alla andra är jag typ färdiga med. Jag stryker namn efter namn på listan! ;)
Julkorten ska skickas i tid i år så jag slipper att tänka på det! Ska bara skicka frimärken så skickas dom! :)
Mina julgardiner till köket har kommit!!! Ska hämta dom på posten i helgen, tvätta fönstrarna och sen åker dom upp! Ska ringa sotaren nästa vecka och boka in en tid med han så att han kan komma och sota min skorsten så jag kan bli klar med städningen i köket! Nästa vecka ska jag även ringa dom som jag brukar köpa gran av och be dom om att få granen typ en vecka innan jul denna gång. Sen är det bara julgransfot som ska köpas! Fast visst, städningen är det jag har mest kvar av på "att-göra-listan"... Skiter i övervåningen till jul, kör på nedervåningen och trappan istället! Det andra kan jag pyssla med när jag vill, orkar och har tid med!
Sen är det en grej till.. Men det vill jag inte skriva om här. Inte just nu iaf... :)
1:a advent
Idag är det första advent. Överallt är det julfint och upplyst i alla fönster. Folk har satt ut belysning i trädgården - allt ifrån tomtar och snögubbar till några glödlampor. Affärerna är fulla med tomtar och julgranar som sjunger. Vi springer på julbord när vi får chansen. Julmarknaderna har börjat för fullt. Jag var till och med på två stycken igår, Bläse och Tingstäde. Och visst, det är verkligen super mysigt med tomtar överallt, julmusik i högtalarna och stjärnor som lyser upp. Men är det inte lite för tidigt?
Vi startar med julpynt i affären ibland redan innan Alla Helgon. Det gör den tråkiga hösten färggladare och mycket gladare. Vi köper för fullt för det muntrar upp oss i vår höstdepp och det sätter igång vår julkänsla.
Vi går på julbord när vi får chansen och smockar i oss all den otroligt goda maten. Efteråt ligger vi på soffan och klagar över att vi inte skulle ha ätit upp den där sista lilla prinskorven eller druckit den där extra flaskan med julmust.
Vi fyller våra fönster med stjärnor, tomtar, glitter och krimskrams. Vi sätter på julmusiken och längtar efter snön. Vissa tar även in granen redan nu. Vi njuter av den underbara stämningen som automatiskt kommer av julpyntet.
MEN...
Så fort julen är slut, det nya året har börjat och trettondag Knut knackar på så åker granen ut. Vi krafsar ner julpyntet i sina lådor och upp på vinden. Vi är så trötta på julskinkan att vi åker till första bästa snabbmatsställe bara för att få någon ny smak på tungan. Vi vill inte ens höra ett ord av "Bjällerklang" igen. Och snön är vi så trötta på att vi bokar första bästa resa till ett varmt och soligt land.
VARFÖR?
Varför har vi så bråttom med att ta fram allting när vi ändå bara kastar ut allting så fort julen är "slut"? Då är det ju bara självklart att vi tröttnar på allting så fort!
HEMMA OSS MIG
Jag har börjat pyttelite med julklappar, att köpa julpynt och att städa. Jag tänker inte ta fram något julpynt eller ljusstakar förrän efter Lucia minst. Jag vägrar falla för grupptrycket och jag tycker om att ha min gran kvar tills den börjar barra rejält. Varför kasta ut en fin grön gran? Det är i början av året, januari, februari, som jag känner att jag mest behöver allt det ljusa och färgglada. Det är ju oftast då som snön börjar smälta och allt är grått, trisst och vått. Regnigt skulle man också kunna kalla det! Det är då jag vill känna känslan av glädje och kärlek. Det är då som jag kan bli depprimerad.
Och det heter ju faktiskt "och julen varar ända fram till påska". Eller hur?
Vi startar med julpynt i affären ibland redan innan Alla Helgon. Det gör den tråkiga hösten färggladare och mycket gladare. Vi köper för fullt för det muntrar upp oss i vår höstdepp och det sätter igång vår julkänsla.
Vi går på julbord när vi får chansen och smockar i oss all den otroligt goda maten. Efteråt ligger vi på soffan och klagar över att vi inte skulle ha ätit upp den där sista lilla prinskorven eller druckit den där extra flaskan med julmust.
Vi fyller våra fönster med stjärnor, tomtar, glitter och krimskrams. Vi sätter på julmusiken och längtar efter snön. Vissa tar även in granen redan nu. Vi njuter av den underbara stämningen som automatiskt kommer av julpyntet.
MEN...
Så fort julen är slut, det nya året har börjat och trettondag Knut knackar på så åker granen ut. Vi krafsar ner julpyntet i sina lådor och upp på vinden. Vi är så trötta på julskinkan att vi åker till första bästa snabbmatsställe bara för att få någon ny smak på tungan. Vi vill inte ens höra ett ord av "Bjällerklang" igen. Och snön är vi så trötta på att vi bokar första bästa resa till ett varmt och soligt land.
VARFÖR?
Varför har vi så bråttom med att ta fram allting när vi ändå bara kastar ut allting så fort julen är "slut"? Då är det ju bara självklart att vi tröttnar på allting så fort!
HEMMA OSS MIG
Jag har börjat pyttelite med julklappar, att köpa julpynt och att städa. Jag tänker inte ta fram något julpynt eller ljusstakar förrän efter Lucia minst. Jag vägrar falla för grupptrycket och jag tycker om att ha min gran kvar tills den börjar barra rejält. Varför kasta ut en fin grön gran? Det är i början av året, januari, februari, som jag känner att jag mest behöver allt det ljusa och färgglada. Det är ju oftast då som snön börjar smälta och allt är grått, trisst och vått. Regnigt skulle man också kunna kalla det! Det är då jag vill känna känslan av glädje och kärlek. Det är då som jag kan bli depprimerad.
Och det heter ju faktiskt "och julen varar ända fram till påska". Eller hur?
Tiden går fortare än man tror...
I morgon har det gått ett halvår sen vi träffades ensamma för första gången och fyra månader sen vi sa att vi var ihop. Helt otroligt va fort tiden går!
Och nej, jag kommer inte att ändra min status på facebook på ett tag framöver eller lägga ut massa bilder på oss två. Orsaken till detta är min egen personliga orsak. Jag vill inte gå för fort fram och jag vill ta det en nivå högre innan "alla" får veta. De flesta vet redan ändå så då spelar det ju egentligen ingen roll... Huvudsaken är väl att vi själva vet vad vi är och vad vi betyder för varandra? Eller hur?
Och nej, jag kommer inte att ändra min status på facebook på ett tag framöver eller lägga ut massa bilder på oss två. Orsaken till detta är min egen personliga orsak. Jag vill inte gå för fort fram och jag vill ta det en nivå högre innan "alla" får veta. De flesta vet redan ändå så då spelar det ju egentligen ingen roll... Huvudsaken är väl att vi själva vet vad vi är och vad vi betyder för varandra? Eller hur?
Två månader
Sist jag skrev så var det om Måns. Underbara, älskade Måns som jag tyvärr blev tvungen att ta bort. Det gör ännu ont i hjärtat när jag tänker på det och jag saknar min lilla katt så fruktansvärt mycket!
Över två månader har gått och det har hänt mycket. Både bra och dåligt.
Jag blev av med jobbet på Pressbyrån i Slite och herregud va krångligt allt blev efter det! Folk ringde, smsade och skrev på facebook för att fråga mig om jag visste vad som hade hänt. Och nej, jag vet ingenting mer än vad alla andra vet... Med andra ord så vet jag ingenting. Det är helt enkelt ett mysterium som alla tiger om...
Jag började jobba mycket mera som personlig assistent hos brukaren som jag har haft i över ett år. Har fått jobba både natt och dag. Trivs med variationen :)
Jag har hunnit spendera ett X antal timmar/dagar i en annan ort än Lärbro med en viss person. Och i helgen så var jag och han i Stockholm. Herregud vad grejer som vi fick med hem! Att gå inne på Ikea för att sen hamna (precis innan deras betalkassor) i ett rum där allting är ÄNNU billigare är då inte så bra.. Lite skillnad på min handel på 200 kr och hans handel på 2000 kr! :) Men kan säga att allt va behövligt! I övrigt var resan underbar! Förutom en liten punkt... Carin Da Silva. Hon är tydligen "snygg som fan" och vi såg henne inne i Gallerian. Att en viss person är ganska dålig på att uttrycka sig bra gjorde inte det hela bättre heller! Allt som allt så var det toppen att få komma bort ifrån ön lite och skit fint boende och riktigt skönt s.................. Eeeeh... Jag menar.... Riktigt skönt shoppingväder så klart!
Över två månader har gått och det har hänt mycket. Både bra och dåligt.
Jag blev av med jobbet på Pressbyrån i Slite och herregud va krångligt allt blev efter det! Folk ringde, smsade och skrev på facebook för att fråga mig om jag visste vad som hade hänt. Och nej, jag vet ingenting mer än vad alla andra vet... Med andra ord så vet jag ingenting. Det är helt enkelt ett mysterium som alla tiger om...
Jag började jobba mycket mera som personlig assistent hos brukaren som jag har haft i över ett år. Har fått jobba både natt och dag. Trivs med variationen :)
Jag har hunnit spendera ett X antal timmar/dagar i en annan ort än Lärbro med en viss person. Och i helgen så var jag och han i Stockholm. Herregud vad grejer som vi fick med hem! Att gå inne på Ikea för att sen hamna (precis innan deras betalkassor) i ett rum där allting är ÄNNU billigare är då inte så bra.. Lite skillnad på min handel på 200 kr och hans handel på 2000 kr! :) Men kan säga att allt va behövligt! I övrigt var resan underbar! Förutom en liten punkt... Carin Da Silva. Hon är tydligen "snygg som fan" och vi såg henne inne i Gallerian. Att en viss person är ganska dålig på att uttrycka sig bra gjorde inte det hela bättre heller! Allt som allt så var det toppen att få komma bort ifrån ön lite och skit fint boende och riktigt skönt s.................. Eeeeh... Jag menar.... Riktigt skönt shoppingväder så klart!
