Spökerier...
Har ni hört talas om hjärnspöken? Spöken som man kan börja tänka på när man minst anar det... Oftast e det en person, men kan oxå vara en händelse. Bara det e någe som en gång gjorde en glad å lycklig å som sen paja en totalt. Något som man inte borde tänka på men inte riktigt kan släppa...
Jag har många sånna... Vissa spöken har jag släppt å känner mig inte sårad av längre, medan andra ännu finns kvar däruppe i hjärnan å kan få mig att bli grymt deppig. Oftast dyker dem upp när jag minst behöver det!
Speciellt ett av mina hjärnspöken brukar dyka upp t.ex. när jag e riktigt glad, ska sova, e på krogen. Det e en person kan jag avslöja... A boy :P jag kan komma å tänka på han (asså spöket) när jag hör en låt som han har skickat, när något händer som får mig att tänka på någe som vi har skrattat åt, ser en bild som han har skickat, ser en film som påminner om honom, osv... Vet inte varför men jag blir bara grymt deppig, släpper det jag håller på me å vill bara gå iväg å va ensam. Eller så går jag å göra någe dumt.. Han e ett spöke som jag inte så lätt kan släppa...
Ett annat spöke e mitt äldsta brorsbarn (som e ett år yngre än mig). Tyvärr har hon å jag inte den kontakten, eller vänskapen, som vi har haft. Å ibland känns det bra att det inte e så längre, men ibland suger det som F*N! Det som får mig att tänka på henne e en händelse som påminner om något som vi har gjort, ett minne me andra ord. Jag vet inte varför jag inte kan släppa det spöket... Kanske för att vi e släkt? Eller för att jag innerst inne vill att allt ska vara som det en gång var?
Hjärnspöken e något som alla har, men som inte många pratar om. Kanske skäms dem för att de inte kan komma över sitt ex, för att de inte kan släppa just det där ögonblicket då de fes så det hördes i hela klassrummet eller just den där lilla saken som har spökat uppe hjärnan lite för länge... Jag vet faktiskt inte! Vissa spöken går att släppa å andra inte, så enkelt e det!
Jag har många sånna... Vissa spöken har jag släppt å känner mig inte sårad av längre, medan andra ännu finns kvar däruppe i hjärnan å kan få mig att bli grymt deppig. Oftast dyker dem upp när jag minst behöver det!
Speciellt ett av mina hjärnspöken brukar dyka upp t.ex. när jag e riktigt glad, ska sova, e på krogen. Det e en person kan jag avslöja... A boy :P jag kan komma å tänka på han (asså spöket) när jag hör en låt som han har skickat, när något händer som får mig att tänka på någe som vi har skrattat åt, ser en bild som han har skickat, ser en film som påminner om honom, osv... Vet inte varför men jag blir bara grymt deppig, släpper det jag håller på me å vill bara gå iväg å va ensam. Eller så går jag å göra någe dumt.. Han e ett spöke som jag inte så lätt kan släppa...
Ett annat spöke e mitt äldsta brorsbarn (som e ett år yngre än mig). Tyvärr har hon å jag inte den kontakten, eller vänskapen, som vi har haft. Å ibland känns det bra att det inte e så längre, men ibland suger det som F*N! Det som får mig att tänka på henne e en händelse som påminner om något som vi har gjort, ett minne me andra ord. Jag vet inte varför jag inte kan släppa det spöket... Kanske för att vi e släkt? Eller för att jag innerst inne vill att allt ska vara som det en gång var?
Hjärnspöken e något som alla har, men som inte många pratar om. Kanske skäms dem för att de inte kan komma över sitt ex, för att de inte kan släppa just det där ögonblicket då de fes så det hördes i hela klassrummet eller just den där lilla saken som har spökat uppe hjärnan lite för länge... Jag vet faktiskt inte! Vissa spöken går att släppa å andra inte, så enkelt e det!
Kommentarer
Trackback
