Vinna eller försvinna?
Jag har länge velat jobbat me kändisar, alltså inom media å så. Som journalist helst. Dock så gick jag BF på gymnasiet, vilket visade sig vara en besvikelse men iaf... Så nu pluggar jag som fan på Komvux för att få alla ämnen som man kanske behöver för att komma in på någe journalistprogram. Har även pratat me en studievägledare (som tyvärr har gått i pension för han va världens bästa asså!) som hjälpte mig att kolla lite på va man behövde, bl.a. 60 högskolepoäng. Det e liksom typ 2 år på högskolan... Så jag måste göra allt nu efter sig, bita ihop å skita i att jag e jätte skoltrött, för jag vill ju inte va jätte gammal när jag väl e klar! :/
Chansen att jag ens skulle komma in på någe journalistprogram e inte så stor dock... Liksom hur stor chans har en Nalle Puh-älskande liten lantistjej från Gotland me medelbra betyg? Men jag vill vill VILL verkligen bli journalist. Jobba me kändisar helst... När jag läser i tidningar hur folk har fått värsta intervjun me nån kändis eller nått band å känner jag "det där borde jag ha fått gjort". Eller som när Lena å jag va på "Klick! Girls Night Out" å vi fick se lite kändisar, vi fick drinkar, tilltugg å reklam saker. Då kände jag riktigt j*vla mycket att det e sånt jag vil gå på å dessutom ha det som ett jobb! Att jag verkligen älskar å skriva, e pratglad, nyfiken å kan massa om kändisar e bara ett PLUS!
Jag undrar bara hur alla journalister lyckas? För så gamla verkar ju inte alla dem som jobbar på bl.a. SOLO, Frida, Glamour, Okej, Cosmopolitan vara? Man kan nästan undra om dem har jätte bra betyg eller har fått en fot in branchen me hjälp av nån förälder eller släkt som jobbar me det, eller känner nån inom det yrket? Eller har dem bara tur? :/
Frågan e hur stor chans de skulle ha haft om de hade en cancersjuk mamma, hade en död pappa, var yngst i syskonskaran, enda dottern å dessutom bodde hemma? För sån e min situation... Bara för att jag bor hemma, inte har en egen familj (vilket verkar betyda att jag inte har ett eget liv), e yngst i familjen å enda dottern så verkar ALLA tycka att det e mitt ansvar att ta hand om mamma... Men jag har ändå två äldre bröder som borde hjälpa till lite mer. Men nej, det kan dem ju inte eftersom att de har en egen familj å jobb som de måste ta hand om. Me andra ord: de har ett eget liv!
Idag sa mamma till mig att jag måste sluta skolan å skaffa mig ett jobb. Hur kul e det att höra ens egen mamma be en att ge up sina drömmar? Hon som har vart me när jag gråter för att jag vill ge upp allt å som ger en svaret "skärp dig sara, du klarar det om du vill det"... Hon som har hört mig berätta hur gärna jag vill bli jouralist... Att höra henne säga det va som att höra ett sista tick innan en bomb smäller. Att ens försöka plugga så man får bra betyg å samtidigt ha ett heltids jobb e dömt att misslyckas. Så snälla kom inte me nån j*vla kommentar om att jag borde försöka. Jag har inte en sån bra hjärna för plugg att det skulle kunna lyckas...
Jag vill verkligen ha ett bra jobb å kunna känna att jag klarar mig på egna ben! Å gärna att jag klarar att kunna ta hand om mamma me! Men just nu verkar jag va tvungen att välja mellan att följa mina drömmar eller hjälpa familjen... Det e liksom vinna eller försvinna...
Å det sårar mig någe så fruktansvärt att det verkar som att jag måste välja det jag minst vill välja... Å va tvungen att ge upp mina drömmar...
</3
Chansen att jag ens skulle komma in på någe journalistprogram e inte så stor dock... Liksom hur stor chans har en Nalle Puh-älskande liten lantistjej från Gotland me medelbra betyg? Men jag vill vill VILL verkligen bli journalist. Jobba me kändisar helst... När jag läser i tidningar hur folk har fått värsta intervjun me nån kändis eller nått band å känner jag "det där borde jag ha fått gjort". Eller som när Lena å jag va på "Klick! Girls Night Out" å vi fick se lite kändisar, vi fick drinkar, tilltugg å reklam saker. Då kände jag riktigt j*vla mycket att det e sånt jag vil gå på å dessutom ha det som ett jobb! Att jag verkligen älskar å skriva, e pratglad, nyfiken å kan massa om kändisar e bara ett PLUS!
Jag undrar bara hur alla journalister lyckas? För så gamla verkar ju inte alla dem som jobbar på bl.a. SOLO, Frida, Glamour, Okej, Cosmopolitan vara? Man kan nästan undra om dem har jätte bra betyg eller har fått en fot in branchen me hjälp av nån förälder eller släkt som jobbar me det, eller känner nån inom det yrket? Eller har dem bara tur? :/
Frågan e hur stor chans de skulle ha haft om de hade en cancersjuk mamma, hade en död pappa, var yngst i syskonskaran, enda dottern å dessutom bodde hemma? För sån e min situation... Bara för att jag bor hemma, inte har en egen familj (vilket verkar betyda att jag inte har ett eget liv), e yngst i familjen å enda dottern så verkar ALLA tycka att det e mitt ansvar att ta hand om mamma... Men jag har ändå två äldre bröder som borde hjälpa till lite mer. Men nej, det kan dem ju inte eftersom att de har en egen familj å jobb som de måste ta hand om. Me andra ord: de har ett eget liv!
Idag sa mamma till mig att jag måste sluta skolan å skaffa mig ett jobb. Hur kul e det att höra ens egen mamma be en att ge up sina drömmar? Hon som har vart me när jag gråter för att jag vill ge upp allt å som ger en svaret "skärp dig sara, du klarar det om du vill det"... Hon som har hört mig berätta hur gärna jag vill bli jouralist... Att höra henne säga det va som att höra ett sista tick innan en bomb smäller. Att ens försöka plugga så man får bra betyg å samtidigt ha ett heltids jobb e dömt att misslyckas. Så snälla kom inte me nån j*vla kommentar om att jag borde försöka. Jag har inte en sån bra hjärna för plugg att det skulle kunna lyckas...
Jag vill verkligen ha ett bra jobb å kunna känna att jag klarar mig på egna ben! Å gärna att jag klarar att kunna ta hand om mamma me! Men just nu verkar jag va tvungen att välja mellan att följa mina drömmar eller hjälpa familjen... Det e liksom vinna eller försvinna...
Å det sårar mig någe så fruktansvärt att det verkar som att jag måste välja det jag minst vill välja... Å va tvungen att ge upp mina drömmar...
</3
Kommentarer
Postat av: Madde
Vill bara ge dig en kram <3
Kommer till G-land nästa vecka kanske
har du en stund över till mig då? =)
Postat av: Rica
Ge inte upp Gumman!! DU är STARK och det kommer ordna sej till det bästa! Jag tror på dej, alltid<3 lova you 4ever no matter what kramkram!
Postat av: Elin
Ge absolut inte upp dina drömmar!! Vill du bli journalist... BLI det! Jag ville bli det när jag va 15, å tänkte söka mediagymnasium på fastlandet.. Men efter lite saker å andra ting så gjorde jag inte det. Nu ångrar jag det inte.. Men jag kunde ha gjort.. Fortsätt att nå din dröm!
KRAMAR
Trackback
