My new life...

Japp! Jag låter som om jag har svalt en gås! xD jag e jätte hes å va vid doktorn idag men hon sa bara "drick mycket vatten å kom tebax nästa vecka om det inte har blivit bättre". För den meningen fick jag betala 200 spänn..... -.-

Men men! Det va ju inte det jag tänkte skriva om idag... Igår gick Marika å jag ca 3 mil! Så skönt men AJ!!! för träningsvärken i rumpan å på baksidan av låret :( medan vi gick den där lååånga promenaden så började vi prata om framtiden. Inte om jobb, familj å ungar å så, utan om att hitta "den rätta". Eller njea, vi kom väl fram till att vi inte e ute efter just den rätta utan att vi bara vill hitta nån. Visar han sig vara den rätta så e det väl bra, men visar han sig bara va en till skitstövel i högen så får man väl leta vidare - efter att man tröstätit allt med socker i, tittat sig less på romantiska filmer å använt tusentals pappersnäsdukar. Men hur enkelt e det egentligen att hitta nån? Å vart ska man hitta han?

Alternativen e många - bl.a. på krogen, genom kompisar, via internet, kontaktannons. Grejen e bara att det finns både positiva å negativa saker för alla alternativen. Träffar man nån på krogen så kan det ju va att båda e fulla, det blir ett one night stand å sen e det ju lite pinsamt å gå på en dejt nån dag efter... Man börjar i fel ände liksom. Genom kompisar kan ju va ganska bra, men om man sen gör slut så kan det ju bli så att kompisarna blir tvugna att "välja sida" = inte bra! Via internet... Hmm... Jag har svårt att uttala mig om det där liksom... Jag vet många som har hittat någon där å som nu e helt överlyckliga. Ett bra exempel på det e min bror som träffa sin nuvarande flickvän via internet. De e lyckliga ihop å dem e verkligen så gulliga ihop oxå! :) men sen kan det ju oxå va så att personen på andra sidan sitter å verkligen lurar en som f*n! Så man ska nog va säker på den andra personen å så ska det verkligen kännas bra innan man träffar den. Å blir det som för min bror å hans tjej så e det ju underbart! En kontaktannons... Eeh... NEJ! Så desperat e jag INTE! Plus att jag e bara 20 år så jag tänker inte ens uttala mig om det.....

Asså egentligen så borde jag inte ens uttala mig om det här, för jag tror att det finns nån för alla bara det att det tar lite längre tid att hitta personen för vissa. Men om jag ska va helt ärlig å som jag tror att alla singlar kommer hålla me mig om - hur j*vla kul e det att se alla äckligt yber gulliga å lycklig par gå där å gulligulla när man själv sitter där helt ensam? Livet e inte som i en saga där prinsessan sitter inlåst i ett horn å drömprinsen kommer å räddar henne för att sen rida iväg på en vit häst tillsammans. Livet e inte heller som i en film där hur dåligt än allt går så blir det ändå de två på slutet å lever lyckliga i alla sina dagar, eller iaf tills det e dags för eftertexterna. Å det begör man väl inte heller att det ska va så? Jag gör iaf inte det...

Jag har inte heller en bild framför mig om hur min drömprins måste se ut eller va... Visst har man några små önskningar, typ som att han helst inte får va pälsallergiker, gilla djur, inte värsta snobben å så... Men annars så har jag faktiskt bara ett krav: Han ska älska mig för den jag e å inte försöka ändra hela min personlighet. Jag ska oxå kunna känna att jag kan vara mig själv me honom. Me andra ord så ska han vara min bästa kompis fast på en högre nivå.

Jag har några häslningar till dem som e singlar å till dem som har hittat någon:
Ni som har hittat nån ska vara jätte glada och grattis! :) å lova mig en sak!: säg inte att det e enkelt å hitta någon för det e det inte... Tänk själva tebax när ni satt å tänkte precis som jag...
Till alla singlar vill jag säga att vi kommer hitta nån som får oss att sväva runt på små rosa moln å känna fjärilar i magen! :P det tar bara lite tid... Å tills den dagen kommer så kan vi ju alltid gå ut på krogen å spana in valmöjligheterna ;) för liksom... Vi har inte lovat nån någonting + att det finns riktigt fina killar där ute! ;P så allihopa, vi ses på krogen! ;)