My new life...

Jag sa ju att jag skulle skriva om mamma å allt... Så här kommer det...

mamma åkte in på en lördag å hon dog lördagen den 13:e december, hon var alltså inlagd en vecka. Från torsdag till lördag satt jag, Kjell å Lars vid henne utan större uppehåll. En sjuksköterska försökte få mig å fatta att mamma skulle dö men jag vägra lyssna på den jävla kärringen. Å det lät jag henne veta oxå! Jag bad henne dra åt helvete å sa till henne att hon va inte doktor så hon kunde inte veta å att under kunde ske. Men hon hade rätt... Fram till lördag så märkte man att mamma va me i samtalen för när jag sa "mamma får jag en puss?" så gjorde hon en pussmun så man kunde pussa henne. Men hela fredagsnatten å fram mot mitten av lördagen så va hon inte riktigt me, hon sov mest å hon fick längre å längre andningsuppehåll. Jag har aldrig varit me om någe värre... Tillslut bad Lars mig att be mamma ge upp för han sa att enda orsaken till att hon kämpa som fan va för min skull. Men jag kunde inte göra det å Kjell bad Lars å sluta be mig om det. Så jag börja bara prata me mamma. Jag sa att jag skulle ta hand om katterna å hönsen å huset.. Jag skulle klara det å jag skulle inte supa ner mig... Sen sa jag det som stod i hennes annons å som kommer ifrån "Micke å Molle" filmen: "Adjö är ej för alltid, farväl är inte slut. I mina tankar finns du. Där finns du alltid kvar." Sen sa jag att jag älskade henne mer än nånting annat å att jag skulle sakna henne som fan! Sen tog hon ett djupt andetag å dog... jag fatta just i det ögonblicket va som hänt å fick panik! Liksom hur fan skulle jag klara mig? Både Emelie å Tutta (mitt brorsbarn å hennes mamma) fick säga till mig att det faktiskt va mamma som låg där. Det såg liksom ut som att hon andades å att hon log. Det höll alla me om. Kjell sa att hon var vår egna lilla Lucia å  att hon nu va hos pappa...
Malin sov hos mig på natten å även Nico kom en stund.  Det kändes bra.
Jag minns faktikst inte dagarna så noga efter det... Men jag vet att jag ringde till begravningsbyrån å till prästen å att jag fixade va mamma skulle ha på sig. Jag ringde även å boka så vi tre syskon kunde få ta kort så mamma fick me sig den i graven.. Mamma har även på sig halsbandet som jag har designat å som vi har likadana. Ett silverhjärta me två S i.. Som står för Siv å Sara.. Mamma å jag...
Begravningen blev bra.. jag sjöng "Blott en dag".. Psalmen ni vet.. Det e mammas å min låt.. Å hon ville att jag skulle sjunga den på begravningen..
Jag höll även ett tacktal efter fikat. Många undrar hur jag klarade det, men jag gjorde det bara. Jag minns inte va jag sa, men hoppas att jag tackade dom som kommit å dom som tänkte på mamma den dagen.

Det va tomt på julafton men mamma hade köpt tre julklappar till mig som jag öppna... Å då märkte jag verkligen att jag saknade henne... Eller rättare sagt saknar... Som fan!!!

Nu e det sista dagen på året å jag känner att jag behöver ha en ny start. Så jag ska försöka göra år 2009 till mitt år... Men det kommer ju gå åt helvete precis som allt annat i mitt liv.. Iaf så det känns nu..

Men man vet ju aldrig å hoppas kan man..

Jag kommer iaf tillägna mitt liv åt min mamma, Siv Engström - den mest underbara personen jag vet å den enda som nånsin har å nånsin kommer få hela mitt hjärta.

Jag älskar dig mamma