My new life...

Ibland så känns det som att va man än gör så räcker det liksom inte... Man säger att man inte ska ge upp, men ska man försöka å försöka å försöka å bara mötas av misslyckanden å skit hela tiden som gör att man bara mår dåligare å dåligare...? Liksom, e det verkligen värt det i slutändan?

Vissa personer föds me en guldsked i munnen å lever hela livet me att glida runt på ett bananskal. De möts aldrig av några komplikationer å att upptäcka att favorittröjan missfärgats i tvätten e deras största fasa. Sen finns det dom som verkligen vill någe å kämpar för livet för att kunna klara det. Men det enda som dom får tebax e skit... Å om man aldrig får någe som ger en drivkraft så ger man till slut upp! Svårare än så e det inte...

Jag har en dröm som jag verkligen, verkligen, VERKLIGEN vill uppfylla...! Men det e ytterst få som tror på mig. Inte ens min mamma tror att jag kommer klara det... Men om det har å göra me att hon e rädd för att förlora mig, för att se mig misslyckas eller bara e gammalmodig vet jag inte... Men snälla, tro på mig! Jag vet ju att jag kommer klara det om jag bara ger mig fan på det! Tyvärr, så kan jag inte ge mig fan på det eftersom att så många tror att jag kommer att misslyckas...



Ska snart gå till dansen, 3 km, i kolsvart mörker... Jag e grymt mörkrädd å jag ska gå alldeles själv...
Första steget i mitt nya liv!