Gladare idag!
Imorn e det dags å leka Nicolina å umgås me min extra-familj! Ser fram e mot det! :)
Kolla va jag hitta när jag kolla runt lite bland alla fotografier som jag har!:
Cause all you want is mama's arms...
Jag vet inte om det har me att jag e äldre nu eller om det e för att mamma å jag stod varandra närmare eller om det bara e för att mamma e mamma... Men det e så mycket lättare att inse att pappa inte kommer tebax, än att inse att mamma inte gör det. Jag kan inte det. Jag vill inte det! Varför måste jag det?
Efter mamma fick domen å vi insåg hur dåligt läget faktiskt var, så sa både Lars å Kjell att jag va tvungen å inse att mamma skulle dö. "Sara, nu får du fan lägga av! Morsan kommer dö, lyssna på doktorn istället för å gå in i ett annant rum å smälla igen dörren efter dig. Väx upp!", det var va jag fick höra nästan varje dag av dom. Men varför skulle jag göra som dom sa? Det hade jag ju aldrig gjort förut så varför börja nu? Jag visste att mamma skulle dö, jag behövde bara inte inse det...
Kanske hade allt kännts så mycket lättare idag om jag faktiskt hade lyssnat på Lars å Kjell... Det kommer jag aldrig få veta å jag vill för inget i världen spola tebax tiden. Det e bara det att det gör så ont... Det känns som om varenda ben i kroppen har gått i små små bitar å hjärtat har exploderat. Jag kan inte andas...
Jag saknar mina föräldrar så mycket... Men mamma extra mycket. Hon var alltid där. När pappa hade druckit för mycket så var det hon som satt bredvid mig på sängen å förklarade varför pappa var som han var. När jag mådde illa va det hon som höll min hand. När jag inte ville jobba eller kunde koncentrera mig på plugget så va det hon som fick mig på andra tankar å satte igån mig igen. När jag va ledsen va hennes famn alltid öppen, även om hon satt i telefon eller möte, jobbade, hade besök eller mådde dåligt själv. Hon var ALLTID där!
Jag älskar mina vänner å alla som ställer upp för mig, men det kan inte jämföras me va mamma gjorde. Inte för att hon va min mamma. Utan för att hon va min allra bästa vän. Jag behövde inte säga någe, hon visste varför jag va ledsen å hur man skulle få mig glad. Å visst, det va inte alltid hon förstod å visst, vi grälade ofta. Men det va saker som vi fort släppte. Ingen va långsint av sig.
Det finns många som säger att mamma levde bara för mig efter att pappa gick bort. Till å me min ena storebror säger det. Men vet ni vad?
Jag levde för mamma.
Men nu måste jag kämpa varje dag för att hitta någe annat att leva för...
Å det e det som gör så ont.
Snart Stockholm igen...
Då e det snart dags för mig å åka till Sthlm igen. Men den här gången me Tutta å Emelie + på en lite roligare resa än va det e då. * Vila i frid Vivvan* Så på torsdag morgon bär det av! Hemresan blir på söndag eftermiddag typ.
Vi ska bo på ett hotell, jag ska försöka träffa min morbror å vi ska fira Tutta som fyller 39. Lugnet före stormen så att säga ;P jag hoppas å tror att det komer att bli en jätte rolig resa iaf! Första gången jag reser me Tutta oxå dessutom!
Men det finns en negativ sak me att åka iväg... Å det e att packa! Blä, jag hatar det! Ännu värre att packa upp dock... Man tar alltid me sig liiite mer än va man egentligen behöver å så köper man lite fööör mycket att det inte riktigt finns plats i väskan. Fast jag e typ helt pank så att shoppa e ett big no no för mig..! Får se om man köper någe iaf :)
Men nu e det dags att fortsätta me mitt här hemma, lite pyssel innan man ska iväg så där! :)
Så tjingeling så hörs vi snart!
Blir så trött...
Ibland blir jag bara så trött... Asså inte på någe speciellt utan bara allmänt... Eller så kanske det bara e perioder som man hamnar i ibland?
För tillfället så känns det t.ex. som att allt jag gör bara blir fel, även om jag verkligen försöker att göra mitt bästa..! Å då skiter jag i det helt... Men självklart blir det bara mer fel då! Usch, jag blir så trött!
Jag ska tydligen till Sthlm på torsdag me Emelie å Tutta.. Vi ska va iväg torsdag till söndag, bo på hotell å bara umgås. Plus fira Tuttas födelsedag så klart! Ska bli kul faktiskt :) det e kanske inte lika kul att jag inte har nån klok resväska eller att jag har noll koll på va jag ska ha me mig... Men men!
Ska kila å börja fixa me allt jag måste ha klart innan torsdag... Inte så många dagar kvar nu!
Å det som står högt upp på min "att-göra-lista" e att ringa doktorn! Igen! *suck*
