Dag 3: Mina föräldrar
Mina föräldrar är dom två personerna som jag har älskat mest i mitt liv och det är också dom två personerna som det har gjort ondast att förlora. För jag har lärt mig att det man älskar mest, förlorar man också lättast...
Pappa var någon som jag bara fick ha i mitt liv i nästan 12 år. Jag säger bara för att jag tycker att det är alldeles för kort tid. Han hade problem med sprten och var nykter alkoholist. När jag föddes så bestämde han sig för att försöka kämpa mot spriten och han gick med i länkarna. Det var tuffa år för honom, men för det mesta så klarade han det! Pappa dog helt plötsligt bara och mitt sista minnen av honom är att jag pussade och kramade honom hejdå innan skolan. För att sen bara någon timme senare se honom död på ett bårhus...
Det jag saknar mest av pappa är att han för det mesta alltid var på min sida, kunde göra en galen med alla bus, hans snarkande framför TVn, hans mjuka axel att sova på, hans fula stortå, hur han luktade och hur han satt och pillade med sina naglar... Trots att det har gått över 10 år sen han dog så känns det som att det var igår som han togs ifrån mig. <3
Mamma var en helt otrolig människa som hade fått stått ut med mycket skit och obehagligheter i sitt liv, men som ändå stod med båda benen på jorden och som gjorde allt för andra. Det har snart gått 2 år sen mamma gick bort efter en hemsk vecka. Jagf har ett halsband runt halsen och en tatuering på axeln som minne av henne. Jag kommer för alltid att leva med underbara minnen tillsammans med mamma.
Mamma är den som jag kommer att leva för, men hon är också den som jag inte vill leva utan. Det är ett dilemma det där! Mamma gör så ont att skriva om att jag inte kan få ner mer ord om henne... Mer än att hon var underbar! <3
Pappa var någon som jag bara fick ha i mitt liv i nästan 12 år. Jag säger bara för att jag tycker att det är alldeles för kort tid. Han hade problem med sprten och var nykter alkoholist. När jag föddes så bestämde han sig för att försöka kämpa mot spriten och han gick med i länkarna. Det var tuffa år för honom, men för det mesta så klarade han det! Pappa dog helt plötsligt bara och mitt sista minnen av honom är att jag pussade och kramade honom hejdå innan skolan. För att sen bara någon timme senare se honom död på ett bårhus...
Det jag saknar mest av pappa är att han för det mesta alltid var på min sida, kunde göra en galen med alla bus, hans snarkande framför TVn, hans mjuka axel att sova på, hans fula stortå, hur han luktade och hur han satt och pillade med sina naglar... Trots att det har gått över 10 år sen han dog så känns det som att det var igår som han togs ifrån mig. <3
Mamma var en helt otrolig människa som hade fått stått ut med mycket skit och obehagligheter i sitt liv, men som ändå stod med båda benen på jorden och som gjorde allt för andra. Det har snart gått 2 år sen mamma gick bort efter en hemsk vecka. Jagf har ett halsband runt halsen och en tatuering på axeln som minne av henne. Jag kommer för alltid att leva med underbara minnen tillsammans med mamma.
Mamma är den som jag kommer att leva för, men hon är också den som jag inte vill leva utan. Det är ett dilemma det där! Mamma gör så ont att skriva om att jag inte kan få ner mer ord om henne... Mer än att hon var underbar! <3
Kommentarer
Postat av: malin
Hej Sara! va länge sen ja läste din blogg..men kommer fortsätta läsa den nu, jag minns din pappa, som en riktig buse, Din mamma,den bästa dagmamman ett barn kan ha, kommer alltid minnas henne med ett stort leende, för hon va underbar och fantastisk, och du ska inte glömma att du är precis lik henne, båe utseende och personlighet, Glöm aldrig det!
När du va barnvakt åt mina barn så fan du dom med en gång, du gick rakt in i deras hjärtan, kändes som du inte va en "främling" för dom utan någon som alltid funnits där, de ska du vara stolt över, & verkligen ta till dig, för Adam kan vara väldigt svår,men dig gillade han verkligen, fortsätt va den du är, fortsätt leva, helt otroligt hur du orkar med allt! Du är en kämpe Sara!
Stor kram
Trackback
