Dramatisk delegering
Idag skulle jag ha min delegering inför sommarjobbet. Me andra ord - en utbildning som gör att jag får ge brukarna sina mediciner. Det gick helt okej, å jag tycker iaf att det inte va någe som va jätte nytt för mig. Dom prata om dosett, mikrolax, waran, osv. Å allt det där använde mamma så det va rätt enkelt. Men alltid bra att göra det just för sakens skull! Dock så höll jag på att inte alls få göra min delegering...
Fick nämligen ett sånt jävla hostanfall, kunde inte andas å blev blå i ansiktet. Så jag fick rusa ut ur rummet å ha fyra stirrande å förvånande ögon på mig, för att sen störta in på toa. Där spydde jag som en gris. Upp kom allt slem som suttit å irriterat mig i halsen. Å jag grät som en liten barnunge pga att jag hatar att spy... Men efter så kändes allt mycket bättre, när det kommit upp liksom. Så jag sköljde munnen, slängde in en halstablett, torka bort tårarna, fixade håret å gick tebax. Då mötte jag han som gav delegeringen. Han såg livrädd ut å hade sprungit runt å letat efter mig å va beredd att ringa 112. Jag förklarade att det va bara min hals som vägrade släppa förkylningen. Han svarade "aha" å gick in igen å så fortsatte vi med utbildningen.
Sen gick det ca 5 min å han skulle fråga mig en fråga som stod på pappret. Jag fick inte fram ett ord nästan å viskade fram svaret. Men självklart så hörde han inte å gav frågan till nån annan, fast jag faktiskt va den ENDA som kunde svaret! Lite typiskt va...
Så nu sitter jag här å dricker vatten som en elefant å knaprar halstabletter konstant för att slippa känna det där i halsen igen... Å jag som börjar jobba imorn. Hur ska detta gå me min jävla hals?
Aja, skit samma! Nu har jag gjort min delegering å e redo för en sommar fylld av jobb!
Fick nämligen ett sånt jävla hostanfall, kunde inte andas å blev blå i ansiktet. Så jag fick rusa ut ur rummet å ha fyra stirrande å förvånande ögon på mig, för att sen störta in på toa. Där spydde jag som en gris. Upp kom allt slem som suttit å irriterat mig i halsen. Å jag grät som en liten barnunge pga att jag hatar att spy... Men efter så kändes allt mycket bättre, när det kommit upp liksom. Så jag sköljde munnen, slängde in en halstablett, torka bort tårarna, fixade håret å gick tebax. Då mötte jag han som gav delegeringen. Han såg livrädd ut å hade sprungit runt å letat efter mig å va beredd att ringa 112. Jag förklarade att det va bara min hals som vägrade släppa förkylningen. Han svarade "aha" å gick in igen å så fortsatte vi med utbildningen.
Sen gick det ca 5 min å han skulle fråga mig en fråga som stod på pappret. Jag fick inte fram ett ord nästan å viskade fram svaret. Men självklart så hörde han inte å gav frågan till nån annan, fast jag faktiskt va den ENDA som kunde svaret! Lite typiskt va...
Så nu sitter jag här å dricker vatten som en elefant å knaprar halstabletter konstant för att slippa känna det där i halsen igen... Å jag som börjar jobba imorn. Hur ska detta gå me min jävla hals?
Aja, skit samma! Nu har jag gjort min delegering å e redo för en sommar fylld av jobb!
Kommentarer
Trackback
