Försenade julklappar...
Oj oj.. Nu har det gått en hel helg som varit väldigt känslig för mig...
Först hittar jag mammas typ "dagbok" där hon har skrivit om mig. Det va 1997 å hon skulle resa ifrån mig för allra första gången pga begravning på fastlandet för min mostas man. Hon va bara borta några dagar, men det va väldigt jobbigt när hon åkte minns jag! Jag va kvar hemma me pappa. Men en mamma e alltid en mamma.. Iaf så stod det så här i "dagboken": Äntligt skall jag åka hem. Aldrig mer lämnar jag Sara frivilligt. När man läste det så rann ju tårarna precis som om det aldrig fanns ett stopp..
Sen idag så hittade jag två julklappar som mamma hade gömt under madrassen för att jag inte skulle hitta dom, till julen 2008. Det va ett brevpapper å en skrivbok. Å hur jag vet hur dom e just till mig? Jo, för jag önska mig brevpapper den julen plus att det här brevet hade en golden retriver på sig, nämligen min favorithund. Sen så va skrivboken rosa, min favoritfärg plus att jag älskar att skriva så fick alltid nån skrivbok varje jul å födelsedag.
Så läskigt... Nu känns det som mamma e så nära, fast hon e så långt borta... :/
Tack för julklapparna mamma! <3
Vill även skänka en liten tanken till vår dansvän Görans familj. Göran har tyvärr gått bort, å vi kommer alla sakna hans glada humör å smittande glädje! Så nu kommer jag att försöka göra både hajkarna å summercampen så bra som möjligt i minne till honom... Vila i frid!
