My new life...

Var på arbetsintervju igår som sommarvikarie inom personlig assistans på komunen. Det gick nog bra tror jag.. Kanske känns det lite för bra? Det va väldigt många som sökte å intervjun skulle va klar på 20 minuter så allt blev väldigt intensivt! Dom hade typ en frågemall som dom följde, ett rätt bra system om du frågar mig. En av frågarna var: "på vilket sätt tar du ansvar privat?". Jag svarade aldrig på den frågan eftersom att innan hon började med sin frågemall så presenterade jag mig lite kort å hade berättat om mamma å pappa å hela min situation. Så hon besvarade frågan själv med att säga: "ja du tar ju ansvar varje dag". Sen kluddra hon ner någe på pappret å jag fråga va hon skrev. Hon svarade att hon skrev att jag bodde själv i ett hus på landet å att mina föräldrar va döda. Jag svarade bara okej å intervjun gick vidare.
Så nu e det 3 veckors väntetid innan jag får svar. Dock så e jag inte så säker på om det e just DET jobbet jag vill syssla me i sommar, jag vill ju helst va i stan å jobba... Men men, ett jobb e bättre än inget å det finns ju inget som hindrar mig att kolla vidare?

Å nu sitter jag här på Hansa å funderar över livet lite. Känns som allt börjar rulla på lite åt rätt håll nu faktiskt... Kanske känns det lite för bra nu igen?
Coachen på Hansa berömde mig för mitt CV å personliga brev, lite små saker som skulle fixas bara. Men han tyckte bilden va jätte bra för där såg man vilken glad person jag va å mitt söta leende. Oj oj, jag bockar å tackar för komplimangen! Man suger åt sig som en golvmopp vet ni :) Dessutom så hade han rekommenderat mig för ett annat jobb oxå, vill inte skriva för mycket om det eftersom att det e så färskt ännu. Måste veta lite mer innan! men vill jag ha det? Eller jo det vill jag nog faktiskt, beroende på inom vilket arbetsområde det blir förståss...
Nej nu tycker jag att jag e lite för kräsen här va?! Skärpning Sara!

Ska jag va ärlig så vill jag faktiskt bara ha ett jobb som ger mat på bordet till både mig å mina katter, betalar räkningar å så jag har råd att köpa ett par gympadojor, hitta på någe kul å en liten chokladbit då å då :) hade gärna fått ihop pengar så att jag kanske kunde åka upp till Lars å umgås me han själv över en helg eller så... Men men! Sånt där hinns väl ännu antar jag? Livet känns rätt positivt just nu så! Okej då, allt känns inte positivt å vissa suger ännu som FAN, men resten känns faktiskt helt okej. Rätt bra till å me om jag känner efter ordentligt :) Känns allt lite för bra nu?

Men nu ska jag försöka få ihop ett personligt brev, kila iväg å lämna det å sen gå ut i det fiiiina nästan-vårvädret! :) Btw, vet ni om att det e bevisat att man blir extra trött å deppig på våren? Mer än på hösten faktiskt... Weeeeird säger jag bara! :S eller va tycker ni? Vilket e värst, våren eller hösten?

Jag tycker att höstens gråaväder gör en deppig å att alla vårkänslor gör en trött! Håller ni me?