Påsken 2011
Påsken 2011 flöt förbi fort som fan...
Fick godis och MAX-mat av Malin innan hon åkte till Skåne för att fira påsk!
Nicolina va nere och hann med att träffa henne lite i alla fall. En utgång blev det på fredagen :) och dom spelade "walking on sunshine" och "cotton eye joe". Vilket var bevis på att vi va på rätt plats vid det rätta tillfället! :)
Sen var det utgång med Marika, Emma, Emelié, Sofia och Stina på lördagen! För mycket folk... Men det va super mysigt med middag och att dansa rumpan av sig!! :)
Grillning med Tutta vid havet blev det också och picknick! Lite fiskning som ledde till att jag fick gå ner i vattnet upp till halva låren.. Sviiiin kallt!!!
Cirka en mils promenad med Marika blev det också! Det känns aldrig jobbigt när man är ute och går med henne! :)
Sen fick jag 3 påskägg! :) inte dåligt det nä! ;)
Fick godis och MAX-mat av Malin innan hon åkte till Skåne för att fira påsk!
Nicolina va nere och hann med att träffa henne lite i alla fall. En utgång blev det på fredagen :) och dom spelade "walking on sunshine" och "cotton eye joe". Vilket var bevis på att vi va på rätt plats vid det rätta tillfället! :)
Sen var det utgång med Marika, Emma, Emelié, Sofia och Stina på lördagen! För mycket folk... Men det va super mysigt med middag och att dansa rumpan av sig!! :)
Grillning med Tutta vid havet blev det också och picknick! Lite fiskning som ledde till att jag fick gå ner i vattnet upp till halva låren.. Sviiiin kallt!!!
Cirka en mils promenad med Marika blev det också! Det känns aldrig jobbigt när man är ute och går med henne! :)
Sen fick jag 3 påskägg! :) inte dåligt det nä! ;)
Dag 30 – Ett sista ögonblick.
Yes yes yes!!! Äntligen är den här "30-dagars grejen" över"!!! Och jag är helt tom på idéer om va jag ska skriva!
Så, hmm.. Ett sista ögonblick. Det kan vara så mycket... Men bara att jag skriver här så är det ju ett sista ögonblick av 30 dagar ju? Eller hur? :)
Nä jag har skrivkramp...
Vi hörs när jag har någonting att berätta :)
Så, hmm.. Ett sista ögonblick. Det kan vara så mycket... Men bara att jag skriver här så är det ju ett sista ögonblick av 30 dagar ju? Eller hur? :)
Nä jag har skrivkramp...
Vi hörs när jag har någonting att berätta :)
I miss you...
I miss you...
I miss you...
I miss you...
Dag 29 – Mina ambitioner.
Jag har många ambitioner, eller framtidsdrömmar som det också heter. Men jag vill inte avslöja dom för jag vill inte vara den som misslyckas. I alla fall inte inför andra.
Så jag kan berätta om en dröm. Och det är att överleva denna värld. Överleva all död, allt hat, allt det som är svårt i livet. Bara det är en kamp i sig.
Ganska bra ambition om ni frågar mig...
Så jag kan berätta om en dröm. Och det är att överleva denna värld. Överleva all död, allt hat, allt det som är svårt i livet. Bara det är en kamp i sig.
Ganska bra ambition om ni frågar mig...
Dag 28 – Det här saknar jag
(Jag kör två inlägg samma dag så jag blir av med skiten + att jag bloggar ju inte varje dag...!)
Jag saknar att vara liten. Alltså tiden då man kunde krypa upp i mammas famn om man var ledsen eller somna när man ligger på pappas axel medan han ser på TV. Tiden då det var okej att sätta sig ner på golvet och leka med barbie och drömma sig in i en fantasivärld. Tiden då bollibompa va något man längtade efter under hela dagen. Tiden då man kunde leka med pärlplattor utan att folk hade konstiga tankar om en.
Tiden då allt var så jävla lätt och enkelt!
Jag saknar att vara liten. Alltså tiden då man kunde krypa upp i mammas famn om man var ledsen eller somna när man ligger på pappas axel medan han ser på TV. Tiden då det var okej att sätta sig ner på golvet och leka med barbie och drömma sig in i en fantasivärld. Tiden då bollibompa va något man längtade efter under hela dagen. Tiden då man kunde leka med pärlplattor utan att folk hade konstiga tankar om en.
Tiden då allt var så jävla lätt och enkelt!
Dag 27 – Min favoritplats
Min favoritplats finns på en stor åker där min granne brukar ha sina kor. Den ligger precis mitt emot mitt hus.
Mitt på åkern så finns nästan som en liten ö. Det är som ett extra lager mark ovanpå åkern och det finns stora stenar, några buskar och en stor ek där. Denna plats kallas för "Miljöeken" av mig och varje gång korna går inne så springer jag dit och sitter på stenen och bara filosoferar.
Miljöeken ägs av min granne Nisse som är bonde och när han bestämmer sig för att sälja eller när han går bort så vet jag inte alls vad som kommer hända med det... Så jag hoppas att dröjer VÄLDIGT länge innan något av det inträffar!!! Tyvärr kan man inte ta denna lilla plats och bara köpa den :/ men det är så mysigt och så fint! Att man får verkligen passa på när man vet att korna inte går där. För jag e lite rädd för kor så jag hade aldrig gått in i hagen om dom hade gått omkring där! :)
Hur som helst, så är det nog min favoritplats på jorden!
Dag 26 – Mina rädslor
Jag är rädd för väldigt mycket faktiskt. Jag är en riktig liten fegis faktiskt.
Jag är rädd för att mitt hus ska brinna ner eller för att jag inte ska ha råd att betala det.
Jag är rädd för att mina bröder ska dö.
Jag är rädd för att mina vänner ska skadas eller försvinna ur mitt liv.
Jag är rädd för att mina katter ska bli påkörda.
Jag är rädd för att glömma bort alla som jag har förlorat.
Jag är rädd fö att bli våldtagen eller svårt skadad eller svårt sjuk.
Jag är rädd för mörkret.
Jag är rädd för att bli alkoholist.
Jag är rädd för att aldrig få träffa mina föräldrar igen.
Jag är rädd för råttor och möss.
Jag är rädd för att aldrig få mitt körkort.
Jag är rädd för att visa mig på beachen i sommar.
Jag är rädd för att min favoritnalle ska brinna upp eller försvinna för alltid.
Jag är rädd för att bli ensammast i hela världen och för att andra ska se mig som misslyckad...
Och nu lät det jätte konstigt utanför så jag tror att jag ska släcka lyset och krypa ner under täcket.....
Jag är rädd för att mitt hus ska brinna ner eller för att jag inte ska ha råd att betala det.
Jag är rädd för att mina bröder ska dö.
Jag är rädd för att mina vänner ska skadas eller försvinna ur mitt liv.
Jag är rädd för att mina katter ska bli påkörda.
Jag är rädd för att glömma bort alla som jag har förlorat.
Jag är rädd fö att bli våldtagen eller svårt skadad eller svårt sjuk.
Jag är rädd för mörkret.
Jag är rädd för att bli alkoholist.
Jag är rädd för att aldrig få träffa mina föräldrar igen.
Jag är rädd för råttor och möss.
Jag är rädd för att aldrig få mitt körkort.
Jag är rädd för att visa mig på beachen i sommar.
Jag är rädd för att min favoritnalle ska brinna upp eller försvinna för alltid.
Jag är rädd för att bli ensammast i hela världen och för att andra ska se mig som misslyckad...
Och nu lät det jätte konstigt utanför så jag tror att jag ska släcka lyset och krypa ner under täcket.....
Dag 25 – En första.
Oj oj... Detta blev svårt! det finns ju mycket som man kan skriva om när det gäller "en första"... Men detta valet va ganska lätt ändå :)
Jag skriver om min första dag på lekis!
Jag hade varit ett par gånger på lekis med mamma och pappa och kollat hur det såg ut, träffat fröknarna och så. Men just den där allra första skoldagen. Usch den va jobbig! Mamma skulle jobba och kunde inte va med mig en hel dag, eller ens halva dagen på lekis. Det gick inte med alla små dagbarn. Och usch va jobbigt det va när mamma gav mig en kram och sa hejdå och bara lämnade mig! Jag har aldrig behövt vara på dagis eller något sånt. Jag hade möjligheten att kunna vara hemma. Och jag visste ju att jag skulle få åka hem med skolbussen när dagen var slut. Men jag kunde inte sluta gråta och jag ville bara till mamma. Det kändes verkligen HEMSKT att se hur mamma vände sig om och bara gick. Och LÄMNADE mig där!!! :( Jag grät ett bra tag efter det kan jag ju säga och jag var ritkigt arg på mamma när jag kom hem! Dag 2 på lekis gick dock mycket, mycket, mycket bättre :) för då hade jag nämligen blivit kär och såg fram emot det ;)
Jag skriver om min första dag på lekis!
Jag hade varit ett par gånger på lekis med mamma och pappa och kollat hur det såg ut, träffat fröknarna och så. Men just den där allra första skoldagen. Usch den va jobbig! Mamma skulle jobba och kunde inte va med mig en hel dag, eller ens halva dagen på lekis. Det gick inte med alla små dagbarn. Och usch va jobbigt det va när mamma gav mig en kram och sa hejdå och bara lämnade mig! Jag har aldrig behövt vara på dagis eller något sånt. Jag hade möjligheten att kunna vara hemma. Och jag visste ju att jag skulle få åka hem med skolbussen när dagen var slut. Men jag kunde inte sluta gråta och jag ville bara till mamma. Det kändes verkligen HEMSKT att se hur mamma vände sig om och bara gick. Och LÄMNADE mig där!!! :( Jag grät ett bra tag efter det kan jag ju säga och jag var ritkigt arg på mamma när jag kom hem! Dag 2 på lekis gick dock mycket, mycket, mycket bättre :) för då hade jag nämligen blivit kär och såg fram emot det ;)
