My new life...

...å jag får inte tag på mitt kusinbarn så jag kan få hjälp heller :/ det enda jag vet nu e att jag måste, bara MÅSTE få tag på han så han kan hjälpa mig!!! :/ det suger å va utan dator!!! :(


And just so you know...
                                   it feels really good...
                                                                  between  you and me...
                                                                                                           again...

Jahapp, då va det back to reality då... Känns liksom weird, på någe sätt, att sova i sin egen säng å gå ner å se lite tv å se väskan stå där tom på golvet. Blir nästan som ett hån att man e tebax till verkligheten igen :/ jag kan inte förklara Nicos å min road trip... Den var helt enkelt UNDERBAR! Å kan ju avslöja att vi båda grät på hemvägen för ingen av oss ville hem igen.

                   

                     Jag vill fly från verkligheten lite till...
                     
                                                                             

Många säger att jag e hemlighetsfull. Att det e ett av deras första intryck av mig. Men en sak undrar jag... E inte alla hemlighetsfulla av någon grad? Liksom, vem går å berättar ALLA sina hemligheter eller om sig själv för vem som helst å hur som helst? :S å hur kul e det att veta ALLT om en människa? Liksom vet man precis allt om nån så finns det ju inge nytt att upptäcka. Jag har kompisar som jag står nära å vet mycket om, men jag vet ju inte allt! Jag får lära mig någe nytt om dem varje gång å det känns faktiskt riktigt bra!

Te.x. en av mina bästa vänner som lärde känna på lekis å sen längre fram blev bra kompis me. Jag sms:a lite me henne idag för ville veta hur det gick me en kille å hon säger att om jag ville veta någe mer så fick jag ringa henne. Under samtalet upptäckte jag att jag aldrig har fått sett den sidan av henne! Men nu vet jag att hon e precis som alla andra å vill att man ska ringa å prata me henne så hon får prata av alla sina känslor å tankar me en!
Vi kan även ta min mamma som ett exempel. Varje dag när man frågar henne om en sak å hon svarar på det å sen om man fortsätter prata så leder det automatiskt in på någe. Å under samtalet så får man veta lite mer om hennes liv å så. Sånt e trevligt - asså att få veta någe nytt om dem i ens närhet.

Så för att spräcka era tankar lite om att jag e hemlighetsfull så ska jag nu säga några saker som jag inte tror att ni vet om mig:
* Jag vill att psalmen "Blott en dag" spelas på mitt bröllop
* Jag samlar på fåglar
* Jag absolut älskar nallar!
* Jag har inte kastat en enda av mina leksaker...
* Jag hatar att gå me strumpor på mig
* Jag brukade gulla me mina höns ute i hönsgården :P asså ta upp dem i famnen å pussa på dem å så
* Jag pratar me korna när jag går förbi dem

Nää, nu behöver ni inte veta så mycket mer! Som sagt:
Det e roligare att få veta lite nytt så där ibland, än att få veta allt på en gång!

Så fortsätt att vara hemlighetsfulla gott folk!

 

...å förkylningen går upp å ner! :/ ibland har jag feber, jag nyser som fan, ibland tappar jag rösten å näsan bara rinner... Hoppas att det e som hon sa... Att jag bara e utbränd å det e så här som min kropp säger ifrån... :/ resan kommer säkert föra me sig pigghet, gladhet å en frisk Sara! :)

Resan ja... Det e två dagar kvar å jag börjar få resfeber! :S det får jag alltid så jag e van, men iaf! Det e helt sjukt att det snart e dags... Vi har pratat om det i över ett år å nu e det dags liksom, om TVÅ DAGAR!!! :D <3 fan vad jag LÄNGTAR!
Nicolina (en helt UNDERBAR vän) å jag ska åka på en liten road trip genom några städer. Bl.a. Örebro, Göteborg, Ulricehamn å Norrköping. Vi ska hälsa på släkt å vänner, gå på Gröna Lund å Lisseberg, shoppa, festa å bara ha KUL!

Jag skiter i att jag förmodligen kommer få min mens under resan eller att det kanske kommer bli dåligt väder! Bara tanken på att det kommer bli jag, Nico å en bil får mig att se fram emot resan! <3

Igår så va det ju då dags för utgång på Gute en sista gång innan det e dags för dem att säga "bye bye sommaren!", men först va det shopping som gällde! :D jag åkte in till visby me tanken att jag inte skulle köpa någe för ska ju till fastlandet snart (om en vecka för att va exakt!!!). Va gjorde jag då? Jo,,,jag köpte kläder för massa pengar! Inte över tusen spänn dock, men nära! Jag får helt enkelt sitta hemma å uggla den närmaste veckan för att inte hinna göra av me någe mer pengar... :/ men kul va det iaf!!! ;P
Sen va det (som vanligt när vi tre gör någe ;P) "förfest" hos Ylva. Bestående av modevisning, kortknäppning, fruktsallad, frusna bär å disneydags!!! Jag säger bara "vill jag hamna i ljuset kan jag gå på discotek" HAHAHAHAHA! xD ni som va där fattar! ;)
Sen va det då dags för att fixa iordning oss. Jag agera lite sminkös åt Emma å för första gången någonsin så va det hon som sa "nej nu måste vi börja om Sara ska hinna sminka mig oxå". Annars e jag typ bara "ska jag sminka dig?" å hon nickar lite å sen gör jag det typ :P men som sagt, mamsen vet bäst! ;)
Hela kvällen hade kunnat blivit skit skoj om Gute hade öppnat dansgolvet nere oxå så det inte hade varit så jäkla packat uppe! Men jag fick iaf dansa lite halvt, eller han dansa nog mest me mig, me fejk-danny :P men eftersom att bäbben dissa hans gam-kompis så blev även jag dissad av fejk-danny :P haha, aja! ^^

Men nu sitter jag här å e skiiiit trött å har en as jobbig mensvärk! :( orkar inte laga DVD:n heller så kan inte sitta nere å kolla på nån film :/ å så e det tråkigt väder ute... Känns som jag har en negativ dag idag eller så e det bara för att jag börjar få resfeber :S jag har så många frågor om resan som jag måste få svar på innan jag kan ge mig ut på det...

Aja, nog me äventyr för den här veckan iaf :P

Vaknade man å va lite depp imorse då... Av olika skäl, men nog mest för att jag börjar fatta att mamma verkligen e sjuk... :/ nu kan man se att cellgifterna börjar ta för hon har börjat tappa hår, hon e helt sjukt mager! Om man tycker hon e mager me kläderna på så ska man se henne utan kläder... Det e bara skinn å ben!!! När hon stod på trappan i ljuset så såg man hur blek hon va, nästan som ett lik... Min mamma liksom... Känns konstigt att bara för ett år sen så var hon samma gamla vanliga mamma... Jag kan inte ens tänka på det utan å gråta :'(

De två personerna som betyder mest för mig å som alltid kommer att betyda mest för mig - min mamma å pappa (Lägg märke till att det har gått 19 år mellan de två korten!): 
   Jag å mamma på min student 2007. Det här va innan hon blev sjuk. Första bilden på oss två då vi båda ler å verkligen e glada! <3
 Jag å pappa på mitt bebiskort i tidningen. Pappa ler iaf å jag... Ja, jag sov har mamma berättat. Jag saknar dig som FAN pappa! (.R.I.P. 6 mars, 2000) <3

---

Jag hoppas att jag rycker upp mig lite längre fram på dagen för ska snart träffa my two girls å shoppa å sen gå ut å självklart ha kul!!! :D

Förresten måste skänka en liten tanke till min bäbbe:
Sist vi skulle gå ut å jag va deppad så la jag mitt huvud mot din axel å du typ höll om mitt huvud... Jag vet inte varför, men det gjorde mig varm inombords. Jag vet att vi kanske inte har umgåtts så mycket eller pratat så mycket, men jag vill ändra på det! För du ska veta att no matter what så kommer jag alltid finnas där för dig!
Love ya, mamsens bebis!

Har ni hört talas om hjärnspöken? Spöken som man kan börja tänka på när man minst anar det... Oftast e det en person, men kan oxå vara en händelse. Bara det e någe som en gång gjorde en glad å lycklig å som sen paja en totalt. Något som man inte borde tänka på men inte riktigt kan släppa...

Jag har många sånna... Vissa spöken har jag släppt å känner mig inte sårad av längre, medan andra ännu finns kvar däruppe i hjärnan å kan få mig att bli grymt deppig. Oftast dyker dem upp när jag minst behöver det!
Speciellt ett av mina hjärnspöken brukar dyka upp t.ex. när jag e riktigt glad, ska sova, e på krogen. Det e en person kan jag avslöja... A boy :P jag kan komma å tänka på han (asså spöket) när jag hör en låt som han har skickat, när något händer som får mig att tänka på någe som vi har skrattat åt, ser en bild som han har skickat, ser en film som påminner om honom, osv... Vet inte varför men jag blir bara grymt deppig, släpper det jag håller på me å vill bara gå iväg å va ensam. Eller så går jag å göra någe dumt.. Han e ett spöke som jag inte så lätt kan släppa...
Ett annat spöke e mitt äldsta brorsbarn (som e ett år yngre än mig). Tyvärr har hon å jag inte den kontakten, eller vänskapen, som vi har haft. Å ibland känns det bra att det inte e så längre, men ibland suger det som F*N! Det som får mig att tänka på henne e en händelse som påminner om något som vi har gjort, ett minne me andra ord. Jag vet inte varför jag inte kan släppa det spöket... Kanske för att vi e släkt? Eller för att jag innerst inne vill att allt ska vara som det en gång var?

Hjärnspöken e något som alla har, men som inte många pratar om. Kanske skäms dem för att de inte kan komma över sitt ex, för att de inte kan släppa just det där ögonblicket då de fes så det hördes i hela klassrummet eller just den där lilla saken som har spökat uppe hjärnan lite för länge... Jag vet faktiskt inte! Vissa spöken går att släppa å andra inte, så enkelt e det!

Shit asså... Idag e det tredje dagen på raken som jag bloggar :P rekord helt klart!

Idag hälsade även en tjej på mig å jag har liksom inte sett henne på flera år :S det weirda i det hela e att hon faktiskt hälsa... Hon e av den lite mer bitchiga typen men visst, alla har väl sina trevliga stunder :) när vi hälsade på varandra kom jag å tänka på lite barndomsminnen. När jag sen träffade två av mammas före detta dagbarn å fick världens största kram av båda två på en gång (TACK! Den värmde kan jag säga!) så kom jag att tänka på alla gamla goda minnen...

Bland annat på en kille som jag va stört kär i å som jag faktiskt va ihop me för ett ANTAL år sen (den första jag kysste ^^). Han e ett år yngre än mig å jag hälsar ännu på honom när jag möter han. Det sjuka e att han idag e pappa! Helt weird... Han å jag har många minnen ihop så som vi lekte i min lilla lekstuga! :D
Jag kom även å tänka på en annan kille (som jag oxå va kär i å som jag har kysst :P vi var dock aldirg ihop för han skulle bli bonde å jag ville inte bli en "bondkärring" ^^). Jag har hört många som har berättat att vi grälade som syskon men höll ihop i vått å torrt när det väl gällde, asså när nån skällde på oss :P speciellt två historier som jag inte minns men som jag har hört MÅNGA berätta MÅNGA gånger e om när vi va små å han hade trampat i hönsskit å la foten rakt i mitt ansikte å jag hade blivit ursinnig -.- vilket e förståeligt! Sen en lite mer gullig historia om när jag cykla omkull me min lilla trehjuling å alla stenar som jag hade plockat ramlade av. Då kom han springande å hjälpte mig upp, borstade av mig å plockade upp alla stenarna åt mig. Haha... Vilka tider! ^^ Jag kan säga hur många minnen som helst som jag har me han... Men dem kan vi inte ta idag för då blir bloggen för lång! ;P
Sen på alla småttingar som mamma har haft å som man sen har fått sett växa upp - vilket e en helt otrolig känsla! En liten som knappt kunde prata å bara kröp omkring på golvet å som idag nästan e längre än en själv! Tänk att jag har del i deras uppväxt att göra :) helt otroligt...

Jag tror att orsaken till att jag har så bra å många barndomsminnen e nog för att mamma var dagmamma. Ända sen jag var ca ett halvår så har jag haft lekkamrater runt omkring mig. Så det var aldrig tomt hemma å det fanns alltid någe å göra å alltid någon å leka me.
Visst, ibland tänkte jag ju "jävla småglin" som tog MIN mamma. Å sure, det va inte alltid roligt att inte kunna komma hem å se en film ifred eller att mamma aldrig hade tid att lyssna på bara mig å så.. Å jag kan även erkänna att många gånger ville jag hellre gå på dagis eller fritis. Men ändå... Alla dagbarn som nånsin har gått vid mamma å som jag kommer ihåg å har minnen me kommer för alltid att ha en del av mitt hjärta. Tyvärr har jag inte den kontakten me alla som man hade önskat att man hade, men de kommer alltid finnas i mitt minne å i mitt hjärta! Forever and ever! <3

Hello!

Efter att ha sett mina två kompisars bloggar om vårt lilla äventyr på Hide för exakt en vecka sen så kom jag på att jag måste ju falla för grupptrycket å skriva min egna lilla version av det!

Det hela började väl me att jag, Emma å Marika prata om att vi skulle bo i Emmas familjs stuga på Hide nån helg eller så å bara bada å ha skoj. Sen kom jag, självklart..., in  på att vi skulle nakenbada på natten då. Marika som oftast hänger på mina galna idéer höll me, medan Emma inte va lika lätt å övertyga. Men eftersom att hon älskar oss över allt annat så va hon en av 3 tjejer som näcka på Hide stranden onsdagen den 30/7-08, klockan: ingen aning men väldigt mörkt å varmt i vattnet iaf! Kan ju säga att det lär INTE bli sista gången i sommar som vi gör det! ;)
Efter ett härligt dopp å "lek" på bryggan så gick vi tebax till stugan å grillade marshmallows å banan me choklad. Vi åt även lite snacks å drack läsk. En riktigt mysig stund måste jag säga! :) När vi kände oss mätta å belåtna så gick vi in å såg film. En sak som jag såg väldigt mycket fram emot för jag va helt sjukt myssugen! Men!, kan ju säga att i kanske en kvart fick jag sitta där å mysa me mina två sötnos förrän dem tröttna på mig å la sig på varsin säng... å SOMNADE! -.-
Jag e den som ALDRIG somnar sist, men tror ni inte att jag satt där me två snarkande tjejer bredvid mig? Så jag satt där i min ensamhet å såg två filmer alldeles själv. Under tiden hann jag även bli ihjäl skrämd av att Emma pratade i sömnen (att det va ute i en skog å mörkt gjorde inte situationen bättre precis...) + Marika som höll på å sparka ihjäl mig å hur jag än gjorde så kunde jag inte flytta på hennes fötter (vid den stunden va jag väääldigt nära å banka henne i huvudet me någe hårt :P). Tillslut kunde dock även jag somna, fast Emma försökte sno filten flera gånger... :(

Dagen efter bestod av bad, sol å lek :D seriöst... Vi lekte grymt mycket! Vi dansade oxå :) å jaaa, vi hade musik! ;D
Sure, folk tyckte säkert att vi va knäppa men vi hade kul iaf! Å det e väl huvudsaken? :)
Jo! Jag blev getingstucken i tummen oxå :( svullnaden la inte sig förrän efter ett par dagar. När mamma fick se det så sa hon att jag e allergisk mot det :/ så man kan ju hoppas att jag inte blir getingstucken i halsen eller någe för då e det nog 112 direkt som gäller...

Men hur som haver, TACK tjejer för en riktigt rolig kväll/natt/dag! Det gör jag gärna om! <3

Har ni hört Alanis Morissette - Ironic?  Det e en väldigt bra låt faktiskt... Allt i den stämmer ju in! Här en liten bit ifrån låten som jag tycker e bäst:

A traffic jam when you're already late
A no-smoking sign on your cigarette break
It's like ten thousand spoons when all you need is a knife
It's meeting the man of my dreams
And then meeting his beautiful wife
And isn't it ironic, don't you think?
A little too ironic and yeah I really do think

Jag kan berätta en sak som har hänt å som e riktigt ironiskt! Enligt en tidning så ska min turdag va den 18:e augusti, vilket e dagen efter då Nicolina å jag har åkt iväg på vår roadtrip. Då skulle jag kanske ha gjort en sak, men nu har saker hänt som gör att jag inte kan göra det jag hade tänkt mig... Så nu kan man ju undra - kommer jag att göra det iaf å allt kommer bli bra för att det e min turdag? Eller... Kommer jag inte göra det å därför blir det min turdag? Tål att tänkas på!

Men visst e det typiskt/ironisk att när man ska göra en sak som man har sett fram emot å man ser att det dessutom ska bli ens turdag, sen hux flux så händer saker som ändrar ens planer helt! Bajs säger jag bara... Bajs!