Hönsen
Kalla mig nojig om ni vill, men jag har haft höns sen den dagen jag föddes. När jag va mindre va jag alltid i hönsgården å lekte. Jag älskar mina höns! Å jag älskar alla stunder när mamma eller pappa kom in till mig å sa "Sara, kom ut får du se någe" å det visade sig att vi hade fått kycklingar. Mamma å pappa kanske inte alltid va glada över det, men jag ÄLSKADE det! Å jag hoppas verkligen att den dagen kommer igen!
Varje gång nån av mina höns dör så blir jag ledsen å jag saknar dom. Dom känns som husdjur eftersom att jag alltid har varit så nära dom jämt. Jag älskar dom. Faktiskt. Skit på er om ni tror någe annat. Eller om ni tycker jag e knäpp..
<3 Mina höns <3
Brev till mamma å pappa
Jag saknar er så mycket...
Jag saknar dig pappa för att jag aldrig fick chansen att ta farväl... Det finns så mycket du ännu skulle uppleva!
Jag saknar dig mamma för att vi aldrig hann uppleva allt vi pratade om... Ölandsresan, släktforskningen, vår kyrkresa å svamp- å bär resan...
Det finns så många barn som inte uppskattar sina föräldrar å dom får ändå ha kvar dom...
Å det finns så många föräldrar som inte uppskattar sina barn å dom får ännu va me dom...
Vi vill vara me varandra å vi hade gjort allt för att få va det,
men för vi får det inte...
Livet e orättvist å det e delen jag verkligen hatar me det!
Kan inte fatta att jag snart har bott i huset i ett år helt själv...
Har gjort så mycket jag sa att jag aldrig skulle göra,
å jag klarade det mamma å pappa.
Jag klarade det!
Om nån kunde verkligen lova att jag fick komma till er, sova i er famn å aldrig nånsin behöva låta er gå igen,
så hade jag tagit mitt liv.
På direkten.
Men ingen kan lova mig det...
Å jag vet att ni hade blivit galna på mig då...
Speciellt du, mamma.
När A tog sitt liv så lovade vi varandra att aldrig göra det.
Men du lovade oxå att du inte skulle dö förrän du va minst 100 år.
Du ljög.
Å du lovade att pappa inte skulle ta dig ifrån mig.
Du ljög.
Jag vet inte varför du gjorde det,
kanske saknade ni varandra för mycket...
Men jag saknar er oxå!
Faktiskt!
Så mycket att det verkligen gör ont...
Så ont...
Men jag ska inte dö mamma.
Inte förrän jag har upplevt det som e meningen att jag ska.
Då ska jag dö me ett leende på läpparna för att jag vet att jag kommer komma till er...
Jag hoppas ni väntar på mig...
Jag älskar er så mycket,
ni har gjort mig till den jag e idag!
Å jag hoppas ni e stolta...
För nästan varje dag får jag höra att jag likna er,
antingen på utseendet eller på personligheten.
Å det glädjer mig mer än alla julklappar å födelsedagspresenter i världen!
Vi ses i himlen, mamma å pappa.
Jag saknar er så mycket...
Pussar å Kramar
Eran dotter
Sara 
ALLT SUGER!
I torsdags så slog jag mig på bussen å det slutade me att jag besökte akuten igår. Det visade sig va en lätt hjärnskakning å en svulnad/"blåmärke" bakom ögonen. Så att jag knappt kan äta, har konstant huvudvärk oavsett hur starka värktabletter jag tar å e yr typ hela tiden e tydligen normalt då...
Allt detta gjorde att jag inte kunde göra ett prov på datan eller lämna in två uppsatser senast fredag. Så nu ligger jag efter det å vågar inte ens tänka på va lärarna kommer säga...
Å dessutom har mitt SIM-kort gått sönder typ å mobilen krånglar så att nå mig på mobilen kan man glömma... Å även om jag lämnar in den så kommer det ändå ta några veckor innan jag har mobil igen...
Låt blixten slå ner i mig direkt väl?!?!
Jag går å gråter ihjäl mig nu.............
Gud vill lära dig någe?
Om Gud vill hjälpa oss genom att låta någe hemskt hända så e han ganska korkad... Sorry alla religösa, men det borde han va. Han borde veta att me hemskt följer hemskt.
Å va vill han lära mig genom att låta mamma å pappa dö? Att jag för alltid ska ha ett brustet hjärta å klara mig me en inkomst på 0 kr? HALLÅ?! Korkat!
Så nej, Gud kan inte lära någon någe genom att låta någe hemskt hända.
Vill du säga emot mig, så varsågod.......
Jag e tebax!
* Jag har varit i London och vänt igen! En upplevelse som jag inte kan beskriva... Tack Andréa å Jimmi för att jag fick resa me er! Flygresan gick jätte bra, trots några små stunder då det va lite scary... Jag hade en helt underbar helg me super söta Nicolina iaf!!! <3
Dessutom har Nico varit tebax på ön i två veckor oxå! Umgick me henne typ varje dag! :P Underbart!
* Sen direkt efter London va jag i Sthlm hos min kusin å gick på begravning, Tråkigt me begravningen, men härligt att få spendera lite tid me min kusin på tu man hand! Plus att dom kom till Gotland bara några dagar efter att jag va hemma igen oxå! :) å jag fick reda på att mitt yngsta kusinbarn flyttar gärna till mig, bara jag har chips å popcorn hemma å läser Pokemon böcker för han varje kväll :)
* Mitt mumintroll Marika har varit hemma på ön å det va sjuuukt roligt att få umgås me henne! det bästa va middagen och utgången själv me henne! <3 men nu har hon åkt igen... :(
* Malin å jag har hunnit me ett antal utgångar å små road trips! Nöten, jag, en bil å bra musik kan nog va det bästa jag vet! <3
* Jag har även hunnit jobba som personlig assistent i typ två veckor! Det va riktigt skoj å väldigt givande faktiskt! :)
* Lars, Marie å barnen har varit på ön å jag upptäckte att min bror visst kan spela minigolf! xD plus att deras hund kände igen mig!!! :D
Ja, det va väl det som har hänt mest i sommar :)
Nu i höst pluggar jag lite ämnen å fortsätter me mitt liksom... Jag känner att jag måste ha så mycket som möjligt å göra eftersom att det snart e 1-årsdagen av mammas död... Får se hur det blir...
Lovar att jag ska bli bättre på å skriva hur det går för mig här hemma! Å den här gången ska jag verkligen vara ärlig...
