Igår runt halv ett när jag borsta tände...
Igår runt halv ett när jag borsta tänderna å hade mp3n på i öronen så tyckte jag att jag hörde mamma säga 'Sara'. Eller nej, jag e säker på att jag hörde henne säga det... Men när jag tog ur lurarna så hörde jag inget å inte resten av kvällen heller.. Inbillning? Önskan? Eller hände det verkligen? Jag antar att jag aldrig kommer att få veta... Men va jag vet så finns det inget i den låten som ens e i närheten av att låta som just 'Sara'...........
Första natten på sommarjobbet!
Natten till idag va första natten på mitt sommarjobb. Å jag kan säga att det har nog aldrig varit så svårt att koncentrera sig å kunna somna! :S allting va fel... Det va för mörkt, men jag ville ändå inte ha rullgardinen öppen för då kan ju alla se in. Klockan tickade för högt, så jag tog ut batteriena å sen på morgonen så fick jag inte klockan å funka igen... Sängen va för hård å kudden för mjuk! Sen sover man ju som på spikar hela tiden ifall om man skulle behöva gå upp å väcka nån... Aja! Jag hoppas verkligen att det bara va för att det va allra första gången som jag sov där, för annars kommer jag att svimma av sömnbrist tillslut :S
Dramatisk delegering
Fick nämligen ett sånt jävla hostanfall, kunde inte andas å blev blå i ansiktet. Så jag fick rusa ut ur rummet å ha fyra stirrande å förvånande ögon på mig, för att sen störta in på toa. Där spydde jag som en gris. Upp kom allt slem som suttit å irriterat mig i halsen. Å jag grät som en liten barnunge pga att jag hatar att spy... Men efter så kändes allt mycket bättre, när det kommit upp liksom. Så jag sköljde munnen, slängde in en halstablett, torka bort tårarna, fixade håret å gick tebax. Då mötte jag han som gav delegeringen. Han såg livrädd ut å hade sprungit runt å letat efter mig å va beredd att ringa 112. Jag förklarade att det va bara min hals som vägrade släppa förkylningen. Han svarade "aha" å gick in igen å så fortsatte vi med utbildningen.
Sen gick det ca 5 min å han skulle fråga mig en fråga som stod på pappret. Jag fick inte fram ett ord nästan å viskade fram svaret. Men självklart så hörde han inte å gav frågan till nån annan, fast jag faktiskt va den ENDA som kunde svaret! Lite typiskt va...
Så nu sitter jag här å dricker vatten som en elefant å knaprar halstabletter konstant för att slippa känna det där i halsen igen... Å jag som börjar jobba imorn. Hur ska detta gå me min jävla hals?
Aja, skit samma! Nu har jag gjort min delegering å e redo för en sommar fylld av jobb!
Solnedgång..... Det känns som att jag e e...
Solnedgång..... Det känns som att jag e en solnedgång som bara e på väg neråt... När får jag min soluppgång? Börjar sakta, men säkert att gå igenom allt här hemma. Har lärt mig att verkligen tänka efter: 'måste jag verkligen spara den/det här bara för att det fanns när allt var bra?'. Man kanske bara ska vänja sig me förändringar å låta livet flöda vidare? Men varför e det då så svårt? Å japp, jag e personen som har jätte svårt för att kasta en rostig plåtburk som stinker as. Bara för att mamma använde den... Sjukt jag vet! Men nu e den kastad. Stort steg om jag får bestämma! Sen finns det vissa saker som jag bara inte kommer att klara av att kasta å som jag förmodligen aldrig kommer att göra heller... Men det e bara så det e helt enkelt. Å så kommer jag låta det vara oxå!
