Dag 24 – Det här får mig att gråta.
Det är ganska mycket som får mig att börja gråta om jag ska va ärlig. Det är allt ifrån riktigt personliga saker till saker som händer ute i världen och egentligen inte rör mig ett dugg.
Jag kan gråta för att jag tänker på mamma eller pappa. Eller för att jag får ångest för att jag inte har körkort.
Jag kan även gråta för att jag saknar kompisar som är långt bort. Eller för att att jag är avundsjuk på hur alla verkar ha det så jävla bättre än mig.
Sen störtgråter jag till Titanic eller Pearl Habour filmerna. Eller skrattar tills jag gråter när jag umgås med mina vänner.
Så vad får mig inte att gråta egentligen? Jävla lipsill jag är egentligen...
Och som svar till "Anonym" som skrev en kommentar till förra inlägget:
Vikariepoolen suger och vill bara ha folk med körkort. Plus att jobba på dagis vet jag fortfarande inte om det är min grej. Bara för att jag blir glad av barn så betyder det inte att jag måste va med dom varje dag :)
Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
Jag skulle kunna skriva en roman om hur mycket mina kompisar får mig att må bättre, men vem har kompisar som man inte mår bra av liksom?! Så därför så har jag bestämt mig för att skriva om något annat som får mig glad.
Barn.
Vem skrattar inte när dom hör en bebis skratta sitt nästan lite kluckande skratt?
Vem kan låta bli att le när man ser hur barn leker i lekstugan med en sån otrolig inlevelse?
Barn får mig att må bra! Jag är absolut inte redo att skaffa egna barn ännu på ett bra tag! Så jag är tacksam att jag får låna andras ibland :)
Dag 22 – Det här upprör mig.
Det som upprör mig mest är folk som har det så jävla bra och dom kan inte ens inse det eftersom att dom aldrig blir nöjda. Dom ska bara ha och ha...
Som dom som har en bra och stadig inkomst, men ändå inte kan låta bli att önska att dom tjänade ännu mer. Även fast dom får lön så att det räcker och blir över. Medan andra sitter där och det är precis så att dom kan leva på sin lön. Eller knappt det.
Som dom som har sina föräldrar, men önskar att dom var bättre. Att dom lyssnade mer, förstod mer, gav en mer pengar och mer presenter. Dom har sina föräldrar i livet och jag är säker på att deras föräldrar gär det som dom tycker är det bästa för sina barn. Men här sitter jag (och många, många fler) och har inte någon av våra föräldrar i livet och vi hade gjort allt vi kunnat och vad vi än kunde för att få ha dom hos oss igen. Om så bara för en dag.
Om jag skulle fortsätta den här listan så skulle den nog aldrig sluta. Och man ska inte jämföra sig med andra, vare sig med utseendet eller det tråkiga. Men varför inte vara glad och tacksam för det man har? Allting kan liksom alltid bli värre! Har man då varit nere i skiten så vet man att man inte ska klaga. Men det klart; om man är född med en guldsked i munnen och alltid har fått allt man velat ha utan att ens behöva lyfta ett lillfinger så kan jag nog nästan förstå att man inte kan se att det man har är riktigt bra. Man är helt enkelt hjärntvättad och förblindad av att alltid ha det "bästa". Man är helt enkelt en bortskämd snorunge. Sorry, men sant...
Iaf enligt mig...
Dag 21 – Ett annat ögonblick.
Dag 20 - Den här månaden.
Gud va det har hänt mycket den här månaden.. Skulle vilja berätta allting, men jag orkar faktiskt inte helt enkelt. Så ja, det här kommer va ett super tråkigt inlägg. Som jag egentligen bara kunde hoppa över. Faktiskt.
Dag 19 – Detta ångrar jag
Men jag ångrar nog mest att jag inte tränade seriöst på körkortet när jag va 18. För om jag hade gjort det så hade jag haft både körkort och bil just nu.. Och nu, ja nu har jag inte råd med något av det.
Sorgligt, men sant.
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Men om jag ska säga just en så måste jag säga det året då jag fyllde 20 (2008). Visst, ingen förutom mamma fattade att jag inte ville prata om sjukhus och cancer och mediciner på min födelsedag. Så typ hela dagen bestod av prat om det med folket som kom på besök... :( Det är ju då inte det som gör det till min bästa födelsedag, utan det är att jag fick min keyboard då. Den var för stor för att slå in så mamma hade gömt den i ett hörn på sitt rum och lagt MASSOR av kläder över så att det skulle se ut som en vanlig klädhög. Hade det sett ut som någe annat hade jag blivit nyfiken å kollat! :P jag höll på att svimma när jag såg den och böckerna om hur man lär sig spela. Jag bara stirrade på mamma som log jätte stort. Sen resten av dagen och kvällen så fick hon stå ut med att jag klinkade samma låt om och om och om och om igen...
Det allra bästa var dock att Kjell blev riktigt jävla avundsjuk på att jag hade fått en sprillans ny och dyr Yamaha keyboard! För när han va "liten" så fick han bara en billig, lite halv kass en! ;) sug på den, storebror!
Dag 17 – Mitt favoritminne.
Jag hade fått en gratis biljett typ när jag hade varit där med skolan. Man fick ta med sig sin familj och komma dit utan att behöva betala inträde när man själv ville det. Så jag, mamma och pappa åkte dit en lördag och spenderade verkligen en heldag där. Jag var jätte stolt att JAG fick bjuda dom på något.
Vi gick runt och tittade på alla skelett och allt annat gammalt som dom hade. Sen gick vi till fenomenalen och lekte. Jag har nog aldrig skrattat så mycket med mamma och pappa som då. Mamma skulle måla av pappa, men han tyckte att han blev så ful att han gick runt och tjurade. Då sa mamma att det va ju så han såg ut och så började hon och jag att skratta som galningar! Då kunde inte pappa låta bli att skratta heller! :)
Jag har än idag svårt att gå in på fenomenalen utan att känna en otrolig saknad efter mamma och pappa. Men samtidigt så känner jag en sån stor jävla glädje att jag fick chansen att ha den underbara dagen med dom!
Jag älskar er! <3
