My new life...

Oj oj.. Nu har det gått en hel helg som varit väldigt känslig för mig...
Först hittar jag mammas typ "dagbok" där hon har skrivit om mig. Det va 1997 å hon skulle resa ifrån mig för allra första gången pga begravning på fastlandet för min mostas man. Hon va bara borta några dagar, men det va väldigt jobbigt när hon åkte minns jag! Jag va kvar hemma me pappa. Men en mamma e alltid en mamma.. Iaf så stod det så här i "dagboken": Äntligt skall jag åka hem. Aldrig mer lämnar jag Sara frivilligt. När man läste det så rann ju tårarna precis som om det aldrig fanns ett stopp..
Sen idag så hittade jag två julklappar som mamma hade gömt under madrassen för att jag inte skulle hitta dom, till julen 2008. Det va ett brevpapper å en skrivbok. Å hur jag vet hur dom e just till mig? Jo, för jag önska mig brevpapper den julen plus att det här brevet hade en golden retriver på sig, nämligen min favorithund. Sen så va skrivboken rosa, min favoritfärg plus att jag älskar att skriva så fick alltid nån skrivbok varje jul å födelsedag.

Så läskigt... Nu känns det som mamma e så nära, fast hon e så långt borta... :/

Tack för julklapparna mamma! <3







Vill även skänka en liten tanken till vår dansvän Görans familj. Göran har tyvärr gått bort, å vi kommer alla sakna hans glada humör å smittande glädje! Så nu kommer jag att försöka göra både hajkarna å summercampen så bra som möjligt i minne till honom... Vila i frid!

Jag fick sommarjobbet som en av Gotlands Kommuns sommarvikarier inom personlig assistans! :D det skulle ta 3 veckor innan dom hörde av sig, men jag fick svar efter bara en vecka! :D jag stolt? SOM FAN!
Dock så e jag ännu lite kluven på om jag verkligen vill jobba i Slite... Men men, det e ju ett jobb som ger pengar iaf! Så varför klaga på skit saker?

Sen så ska jag få va me en danspedagog på hennes lektioner en hel kväll! Det kommer bli sjukt intressant å jag får liksom betalt för att va me henne! Ser verkligen fram emot det kan jag säga! :)

Fan va coolt! Vårdcentralen ringde precis upp när jag började fundera på varför dom aldrig hörde av sig... Dom ringer ju aldrig i tid! :/ men den här gången va dom ju bara en halvtimme sen me å ringa å som sagt... Varför klaga på skit saker?

Japp nu e jag här igen.. Oj oj, blogga två dagar efter sig va längesen man gjorde... Men har man någe å skriva av sig om så har man!

Men först vill jag bara säga en sak: Jag har VÄRLDENS BÄSTA DANSLEDARE - JENNIE AHLRIK! <3 Å nu tänker ni säkert att bara för att hon e bra på å lära ut så behöver hon inte va den bästa... Men hon e så mycket mer! Jag har känt Jennie i typ 14 år å för varje år så tycker man bara mer å mer om henne! Hon finns där på alla sätt å vis, inte bara som en dansledare. Utan som en mamma, en syster å en vän! En jävligt bra vän faktiskt! Så tack Jennie för att du står ut me lilla vimsiga jag! <3

Å nu tebax till det jag skulle skriva om... Jag tror att jag e otursdömd! Seriöst asså... Eller så e livet bara jävligt grymt å jag har gjort någe dumt i mitt förra liv som jag nu får sona för?! Om man nu tror på karma, eller va det kallas! För allt börja me att jag satte i vattenkokaren utan att se att sladden va trasig å den slog ut hela undervåningen på ström typ. Å jag fick värsta stöten, så nu e ett eluttag trasigt! Sen fortsatte det me att ett rör ute hade fryst å blivit rostigt för att sen gå sönder å spruta vatten som FAN! Så det va rörmokare här häromdagen å fixade det. Så jag går å väntar på en fet jävla räkning... Å nu så har min tvättmaskin pajat! Kjell ska komma å se på den, annars e det bara å leta efter pengar som jag inte har för å kunna köpa en ny... Fan? Fan?! FAN! Dessutom så e jag ännu sjuk å konstant hungrig. Men hur lätt e det att äta när allt kommer ut typ direkt iaf?! Men jag får fan inte bli sjuk! det har jag då inte råd me........

Så nu lägger jag mig ner å dör! Eller inte? Jag har inte riktigt bestämt mig ännu! Ska på arbetsintervju för ett sommarjobb på måndag å så måste jag börja planera dansen på Gråbo me alla söööööta barnen! Dom e så duktiga :) så då kan jag ju inte dö? Plus att jag håller på me en sak som jag verkligen vill bli klar me! Så, jag får vänta lite me å lägga mig ner å dö... Men tro mig. Tanken e fan nära!!! 

Amen

Idag för 10 år sen, me andra ord den 6 mars år 2000, så fanns det ingen snö ute. Det va ett ganska fint vårväder faktiskt om jag minns rätt... Vilket jag verkligen inte e säker på att jag gör för det var en dag som förändrade hela mitt liv. Jag fick den reda på den bistra sanningen att ens föräldrar inte e odödliga. Min pappa dog.

Det var precis som vilken morgon som helst, jag skulle till skolan. Jag va bara 11 år så jag gick på mellanstadiet. I mellanstadiet händer det massa me ens kropp, man närmar sig tonåren å tröttnar allt mer på skolan. Att jag e riktigt morgontrött gjorde inte det hela bättre.. Mamma gnällde å gnällde på mig att gå upp så jag hann me bussen. Jag gick upp, gjorde iordning mig å sprang sen upp till pappa som låg å sov i sin säng. Jag gav han en puss å kram å jag tror att jag sa att jag älskade honom. Sen sprang jag ner å gjorde samma me mamma å sen me full fart ut till bussen.

Jag minns att samma dag så hade jag fått reda på att jag skulle få ha praktisk hos min storebror Kjell på brandstationen. Så jag ringde hem för att berätta det, men ingen svarade. Lite senare satt jag å Jessica vid fönstret ute i korridoren. Då, helt plötsligt, körde det en ambulans mot stan ifrån Hellvi hållet. Å ni som inte vet vart det e ifrån så kan jag berätta att det e ifrån mitt håll... Men tänkte jag på det? Nej, det gjorde jag inte... För varför skulle en ambulans va hemma hos mig?
Jag kommenterade iaf ambulansen å sa "oj, det måste va allvarligt eftersom den kör så fort.." å sen va det ingen mer me det. Bara en liten stund efter så va det dags för lunch å hela klassen gick ner till matsalen. Jag tog mat å gick å satte mig vid Jessica. Då kom min storebror Lars inrusande i matsalen mot mig. Jag tittade på honom å sa att Emelie satt vid ett annat bord å pekade. Men han va bara helt blek å tog mig i armen å sa att jag va tvungen att följa me. Sen hämtade vi mina saker vi min galge. Sen fort ut i bilen å högsta fart de 3 km hem till mig. Jag började få panik å frågade om det hade hänt mamma någe. Lars svara nej. Hade det hänt pappa någe då? Han svarade inte. Jag började skrika å gråta å tyckte att nu fick han för fan berätta. Innan jag visste orde av det så va vi hemma å där på trappen stod mamma... Me min Nalle-Blund. Då va någe fel. Jag sprang mot henne å hela hon skakade å då berättade hon:

Hon hade kommit hem ifrån Slite efter att ha lämnat ett brev hos sin chef. Hon hade bara varit borta en liten, liten stund. När hon kommit hem hade hon hittat pappa ligga död me magen neråt nere i ett rum. Hon hade ringt 112 å sen mindes hon inte så mycket mer än att dom ringde Kjell, som ringde Lars. Å att Kjell hade föjlt me pappa i ambulansen. Ambulansen jag hade hört hade haft min pappa i sig...

Jag blev chockad å började gråta, skrika å skaka. Låg han på golvet pga att jag ringde hem å han va på väg att svara? Hur fort hade det gått? Va det mitt eller mammas fel?

Lars, mamma å jag åkte me ilfart in till Visby. Det e ca 4 mil in å brukar ta ungefär 45 min om man kör lagligt. Vi va inne på mindre än 20 min.. Hela vägen in satt mamma å sa att pappa va död, hon kunde känna det i hela kroppen. Jag sa att hon hade fel. Å Lars, ja han bara körde. När vi kom till Visby lasaretts parkering så stod Kjell där å man kunde se på han att mamma hade haft rätt hela resan in... Pappa va död. Han skulle aldrig mer komma tebax till oss. Jag började skrika. Jag skrek å skrek å skrek. Jag skrek tills jag inte hade nån röst längre å kände att jag blev så torr i halsen att jag nästan började blöda.

Jag minns inte så mycket mer. Bara glimtar. Jag minns att sjuksköterska tyckte att vi kunde gå å måla medan dom andra fick prata me doktorn om dödsorsaken. Men vem fan vill måla när ens pappa e död? Hon kunde dra åt helvete å det lät jag henne veta oxå. Behöver jag säga att sjuksköterska inte ens vågade titta på mig efter jag sagt va jag tyckte om henne?
Dödorsaken va hjärtat. Det hade slutat fungera helt enkelt. Jag vet inte om det fanns fler orsaker å jag bryr mig faktiskt inte heller... Min pappa e borta å det spelar ingen roll va han dog av, han kommer ändå aldrig tebax till mig.

Kjell ringde min fröken å berättade varför jag hade försvunnit så fort. Jag fick prata me henne, men det minns jag ingenting av.

Sen skulle vi få se pappa. Jag skulle få se en död människa som dessutom va min pappa... hela magen vände på sig å mamma å Lars fick gå in till han själv. Kjell stannade utanför me mig. Mamma sa att jag inte behövde se pappa, men jag fick om jag ville. Efter en liten stund tog jag Kjell i handen å kramade om Nalle-Blund me andra, sen gick vi in till pappa. Det såg ut som han sov å hade löständerna ute. Han va lite kall bara. Han hade som vanligt sitt mjäll i huvudet å mamma plockade lite av det å la på min nalle å sa "nu kommer Nalle-Blund alltid ha mjäll precis som pappa". Det va rätt tryggt att hon sa så faktiskt...

Jag minns faktiskt ingenting mer av den dag om jag ska va ärlig. Eller jo jag minns att vi fick ringa runt till hans syskon å mammas syskon å så... Men inget mer.

Föräldrar e inte odödliga, tro mig jag vet. Å jo, tiden läker faktiskt sår till en viss del. Men det kommer alltid att göra lika ont som det gjorde då. Hur många år det än går. Det e ett decennium sen pappa dog, men det gör precis lika jävla ont idag som det gjorde den 6 mars år 2000.....

 
Pappa å bebis-versionen av mig!

 
Jag å pappa på bebiskortet i tidningen!

 
Pappa på Kräklingbomarknad! Det här kortet beställde mamma ifrån tidningen eftersom att det e ifrån "dagens fråga" i GT.


Pappa skulle ta ett nytt kort till ID:et å jag tvingade han att låta mig va me på ett. Han va lite smått irriterad, men om man känner pappa så kan man se att han ler me ögonen på kortet. Till å me lite me munnen om man jämför me den andra korten han tog då. När pappa hade dött å mamma gick igenom hans plånbok så hittade hon det här kortet. Han hade haft det i plånboken hela tiden. Trots att jag hade frågat vart kortet va å han alltid hade gett mig svaret "jag har tappat bort det". Han ville väl bara ha det för sig själv antar jag... Vi förstorade iaf det lilla kortet å nu har jag det inramat! <3

 
Fick den här av pappa en gång när han hade varit bortrest!



Jag älskar dig för alltid pappa!
Ta hand om mamma däruppe i himlen, jag vet att ni har saknat varandra mycket...

Pussar å Kramar
- från pappas flicka 

Jag sitter här å bara älskar CastTV! Vilket e en sida där man kan se massa Tv-serier! Gamla som nya! Å det bästa av allt - det e gratis! Å vi vet ju alla att gratis e gott! ;)
Orsken till att jag älskar den här sidan så mycket e att jag har börjat se "Vampires Diaries" på 6:an å det e ju så sjukt spännande att man bara inte kan vänta en vecka på nästa avsnitt! Så ikväll när det slöt så där jobbigt spännande så va det bara att gå upp på datan å kolla på nästa avsnitt.. Problemet e ju bara att när man väl börjat så kan man inte sluta!!! Å det e ju typ fusk att se det i förväg... Plus att det finns ingen text så jag fattar ju inte allt till 100% men iaf! Tänker inte sluta se på det iaf! :D för er som inte vet va det e för serie jag pratar om så kan jag berätta att det e där vanliga människa blir kär i snäll vampyr. Lite lamt att dom bara fortsätter me det typ överallt sen "Buffy å vampyrerna"... Men den här serien e bara så sjukt bra! Å den snälla vampyren e bara så sjukt snygg! ;)

Sen e jag lite nojig över att bli magsjuk... Tutta smsa å skrev att hon va det igår å eftersom att jag umgicks me henne för några dagar sen så e jag lite orolig... Å självklart mår jag illa bara för att jag tänker på det.. :S vitpeppar korn here I come!!!

Jag måste verkligen till Hansa utbildningen imorn! Jag fattar ju noll av det! Så imorn ska jag dit, oavsett om jag e sjuk, trött eller bara på allmänt dåligt humör!!! Jag tror ju faktiskt att dom kan hjälpa mig så varför inte ge dom en chans liksom? :)






Dessutom så måste jag bara berätta en sak till... Idag fick jag ett mail ifrån min ena storebrors ex. Chockad som fan blev jag å det kan jag erkänna att jag ännu e! Va så kul att höra av henne... Det har gått så många år å det har hänt så mycket, men jag har tänkt på henne lite då å då genom alla år. Hon bodde i princio hemma hos oss å blev lite som en storasyster för mig. men saker händer å kärlek tar slut å en dag va hon bara borta. Jatg vet inte va som hände å det e inte min sak att veta heller. Men nu e hon i mitt liv igen, typ. Kul som fan e det iaf!!!