Jag e körd...
Jag måste plugga som fan nu asså! Plus öva på alla ord å böjelser å så... :S jag e körd....
Å jo, mitt MSN e dum i huvudet oxå...
Räkningar...
Jag saknar dig redan Marika!!! <3 Kom hem snart!
Satans babianer asså...
Jag har hamnat i en sån där situation då jag ställer frågan "e jag dum på riktigt eller?!" till mig själv... Jag tänker så konstigt å så. Å nej, det har inte me mammas död å allt å göra... Det har me en person å göra... Jag kan ju lika gärna lägga ner det jag tänker på för stor risk att det skulle hända liksom...... =S
Imorn e det boupptäckning så min bror har bestämt att jag ska plocka fram papper, fixa fika å städa å hela faderrullan. Han själv kommer när boupptäcknings gubben kommer... Kul kul brorsan..or NOT!
Kommer sakna dig mitt mumintroll när du åker iväg... <3 Lovar å komma upp så ofta jag kan! =)
Ska bli en härlig onsdags kväll me trion iaf! =)
Blåmärken å tårar hör till vardagen?
På bussen började jag lipa, om det va för att jag hade ont eller för att jag hade ännu en av mina deppdagar vet jag inte... Vet inte ens om jag vill veta om jag ska va ärlig... :/
Sen bröt jag ihop hemma hos Malin innan jobbet oxå bara för att vi hörde på en låt som gick typ "..when I die and fly to heaven.." Men klarade av å jobba iaf!
Nu ska jag snart hem till familjen Redner å äta middag, första gången utan Nicolina... Hur ska det gå? xD men jag känner mig faktiskt lite hemma me dom så det ska väl gå bra..
(ett litet tillägg bara... Jag saknar dig Nico! <3)
Nä får gå å göra mig klar... Har hela tiden någe å göra så jag blir hela tiden sen till allt känns det som... :S antar att jag inte har kommit in i hela den här "ha-ett-helt-hus-att-ta-hand-om-på-egen-hand".. Aja!
Tvätta, tvätta hela dagen. Å så lite disk... Det tycker jag e pest!
Igår tvätta jag för första gången nånsin... Men det blev rent å har samma storlek å färg som innan så antar att det gick rätt bra :P tvätta rött/rosa idag.. Har inte sett på det ännu men hoppas det gick bra oxå!
Ska bara lära mig å diska nu... :/ okej okej då, jag kan diska det e inte det... Grejen e att det e så jävla tråkigt bara! xD
Igår bröt jag ihop lite efter att ha sett mammas glasögon... Jag vet inte va som hände... Jag bara sparka i väggen å sen sjänk ner på golvet å bara grät. Sen såg jag på dom igen, svalde, reste mig upp, torkade tårarna, stängde dörren å gick å gjorde någe annat. Jag har ett sånt konstigt humör... Antar att det e nu jag bearbetar sorgen. Ingen aning, va inte så här när pappa dog iaf. Men då hade jag ju ändå mamma...
Önska mig lycka till me tvätten å disken! :)
Första dagen på det nya året!
Nyår blev riktigt bra! Blev riktigt många roliga bilder iaf ;) iaf "Kissmas" kortet på min rumpa xD haha!
Känns konstigt å ha ett helt nytt år framför sig utan mamma... :/ vet ju hur mycket jag har framför mig som jag måste fixa å gå igenom.., Hoppas jag kommer orka me det bara...
Nä måste väl sova lite nu... Har massa disk å städning å ta hand om imorn :P
plus att jag jag tvätta helt själv för första gången nånsin imorn.... :S jag kommer krympa eller färga någe asså!
Bläääääää!
Sista dagen på 2008 å mitt gamla liv
Jag sa ju att jag skulle skriva om mamma å allt... Så här kommer det...
mamma åkte in på en lördag å hon dog lördagen den 13:e december, hon var alltså inlagd en vecka. Från torsdag till lördag satt jag, Kjell å Lars vid henne utan större uppehåll. En sjuksköterska försökte få mig å fatta att mamma skulle dö men jag vägra lyssna på den jävla kärringen. Å det lät jag henne veta oxå! Jag bad henne dra åt helvete å sa till henne att hon va inte doktor så hon kunde inte veta å att under kunde ske. Men hon hade rätt... Fram till lördag så märkte man att mamma va me i samtalen för när jag sa "mamma får jag en puss?" så gjorde hon en pussmun så man kunde pussa henne. Men hela fredagsnatten å fram mot mitten av lördagen så va hon inte riktigt me, hon sov mest å hon fick längre å längre andningsuppehåll. Jag har aldrig varit me om någe värre... Tillslut bad Lars mig att be mamma ge upp för han sa att enda orsaken till att hon kämpa som fan va för min skull. Men jag kunde inte göra det å Kjell bad Lars å sluta be mig om det. Så jag börja bara prata me mamma. Jag sa att jag skulle ta hand om katterna å hönsen å huset.. Jag skulle klara det å jag skulle inte supa ner mig... Sen sa jag det som stod i hennes annons å som kommer ifrån "Micke å Molle" filmen: "Adjö är ej för alltid, farväl är inte slut. I mina tankar finns du. Där finns du alltid kvar." Sen sa jag att jag älskade henne mer än nånting annat å att jag skulle sakna henne som fan! Sen tog hon ett djupt andetag å dog... jag fatta just i det ögonblicket va som hänt å fick panik! Liksom hur fan skulle jag klara mig? Både Emelie å Tutta (mitt brorsbarn å hennes mamma) fick säga till mig att det faktiskt va mamma som låg där. Det såg liksom ut som att hon andades å att hon log. Det höll alla me om. Kjell sa att hon var vår egna lilla Lucia å att hon nu va hos pappa...
Malin sov hos mig på natten å även Nico kom en stund. Det kändes bra.
Jag minns faktikst inte dagarna så noga efter det... Men jag vet att jag ringde till begravningsbyrån å till prästen å att jag fixade va mamma skulle ha på sig. Jag ringde även å boka så vi tre syskon kunde få ta kort så mamma fick me sig den i graven.. Mamma har även på sig halsbandet som jag har designat å som vi har likadana. Ett silverhjärta me två S i.. Som står för Siv å Sara.. Mamma å jag...
Begravningen blev bra.. jag sjöng "Blott en dag".. Psalmen ni vet.. Det e mammas å min låt.. Å hon ville att jag skulle sjunga den på begravningen..
Jag höll även ett tacktal efter fikat. Många undrar hur jag klarade det, men jag gjorde det bara. Jag minns inte va jag sa, men hoppas att jag tackade dom som kommit å dom som tänkte på mamma den dagen.
Det va tomt på julafton men mamma hade köpt tre julklappar till mig som jag öppna... Å då märkte jag verkligen att jag saknade henne... Eller rättare sagt saknar... Som fan!!!
Nu e det sista dagen på året å jag känner att jag behöver ha en ny start. Så jag ska försöka göra år 2009 till mitt år... Men det kommer ju gå åt helvete precis som allt annat i mitt liv.. Iaf så det känns nu..
Men man vet ju aldrig å hoppas kan man..
Jag kommer iaf tillägna mitt liv åt min mamma, Siv Engström - den mest underbara personen jag vet å den enda som nånsin har å nånsin kommer få hela mitt hjärta.
Jag älskar dig mamma
Dagarna går...
Om begravningen...
Å om allt som hänt där emellan å efter...
Julshopping!
Imorgon e det begravningen... På mammas å pappas 43:e bröllopsdag.. Rätt häftigt va?
Undrar hur allt kommer att gå. Om jag kommer att bryta ihop totalt eller vara någorlunda ihopsatt å kontrollerad? =/
Jag hoppas iaf jätte mycket att jag kommer att klara av att sjunga för mamma i kyrkan imorn!
Som Lars sa... Jag sjunger bara för mamma å jag ger fullständigt fan i alla runt omkring mig!
Det kommer bara va mamma å jag i kyrkan just då...
Bara mamma å jag...
<3
Samtal å stjärnfall
Va ute å gick me Nicolina ikväll å hon höll värsta talet för mig om att jag va en god människa som bara ville alla väl å så.. Vet inte om hon har rätt, liksom jag kan ju va en bitch precis som alla andra! =P
Kattjäveln pissa i min säng! På mitt duntäcke!!!!! Asså visst att han e gammal, men han gör ju bara det för å jävlas! Hatar det! Sånna här stunder man verkligen önska att man kunde hjälpa en... Måste hitta nån som kan tvätta å torktumla det åt mig =/ å jo...jag skällde ut han som FAN å jag hoppas verkligen han inte gör om det!!!!!!!!!!!!!!!
Igår hörde jag typ som fotsteg när jag kom hem efter att ha vart hos Emma. Jag skulle gå upp för trappan för å lägga mig å sova då jag hörde hur det knarra - asså riktigt fotsteg! Alla mina katter va på nedervåningen å Lars va ute i husvagnen å det va ingen annan i huset mer än jag. Jag blev inte rädd (som jag brukar bli annars), utan jag sa bara "mamma?".
Sen hörde jag inga fler fotsteg...
Jag saknar dig mamma... <3
A fresh start
Sen mötte jag mina bröder å vi åkte till Stränges å prata om mammas dödsannons å begravning å så... Tanten va inte så jätte trevlig dock :/
Sen har livet flutit på typ... Lars å jag har väl bråkat som fan vissa dagar men vi har ändå bara borstat av det å gått vidare så det e inga långvariga gräl. Som tur e!
Idag pratade vi me prästen om mammas begravning. Jag tror vi har planerat den precis som mamma hade velat :) å det finaste e att hon ska begravas den 23:e december, vilket e mammas å pappas bröllopsdag! Närmare bestämt deras 43:e bröllopsdag! Romantiskt som fan å jag tror även att mamma ler i himlen åt det!
En dags ska jag berätta om hennes sista timme på jorden. Men inte idag... Då behöver jag tid i lugn å ro...
Måste bara skriva lite om världens gulligaste grej som hände idag!
Fick ett litet paket ifrån nallebudet idag... Fast jag trodde att det skulle va ett julkort :P
I det lilla paketet låg en liten tomtenalle me en polkagris stång. Skit gullig!
Tack för nallen sötnos! <3
Lucia den 13 december 2008, ca kl.16.30
...
i lördagskväll åkte mamma in till akuten pga en blödning ifrån tarmen/cancern (det e va läkarna tror/trodde iaf).. jag å kjell satt vid henne jätte länge innan vi åkte därifrån. i tisdags morse, ca 04.00, så ringde en sköterska å sa att jag å kjell kanske borde åka in så han hämtade mig å vi åkte in till henne å satt där till 14,15 nånting.. sen åkte vi hem igen å igår, onsdag, runt typ 17 så fick jag prata me en sköterska så vi åkte in till mamma igen.. lars kom sen på natten, vid typ 01.00. vi va där inne till halv fyra typ på morgonen.. så jag missa dansavslutningen.. jag å nico som hade gjort så fina änglavingar å jag som verkligen ville att malin å kjell skulle få se..
tack nico, malin å annso för att ni ställde upp så mycket för mig igår! <3
jag har nog inte mått så här dåligt på väldigt länge.. å jag tror verkligen inte att tårar nånsin tar slut..för isf skulle dom va slut för länge länge länge sen... jag vet inte va jag ska ta mig till.. läkarna kan inte göra någe mer mot blödningen än att ge henne blodhämmande.. allt bara för att cancern sitter där den gör..
varför har ingen nån kampanj mot cancer i bukspottskörteln???! varför bara bröstcancer, hiv/aids, prostata, hjärt- å lungsjukdomar, mm... varför inte den här sortens cancer?!?!?! den här cancern går INTE att operera eller att stråla bort! man måste förlita sig på cellgifter..å som ni märker så e inte det nån jävla tröst!
fan va jag hatar allt just nu!
om jag lovar att alltid diska, städa, laga mat, ge hönsen å katterna, plocka ägg, städa mitt rum, ta bort mina grejer från ditt rum, aldrig skolka, ta körkort, fixa ett jobb, betala räkningar, aldrig sitte länge vid datorn, inte va uppe sent, va hemma när du vill det, göra allt du ber mig om... kommer du hem till mig då mamma? jag behöver inga julklappar...jag vill bara fira jul me dig..jag struntar i pepparkakorna å alla sorters kakor..i granen..kalle anka..allt.. bara du kommer hem.....
jag vill verkligen det mamma
Ljuva singellivet!
Tror faktiskt jag vill va singel ett tag till... Å kunna välja å vraka liksom! :)
Puss å Kram
.P.S.
Jag har mördat min tammaguttchi tre gånger nu! xD
.D.S.
Dans, dans å åter dans!
Gick till dansen ikväll. Fan va halt det va å fan va mycket det va å konka på! Men jag kom fram iaf å fick motion på köpet :) meeeen!, att gå till dansen va inte det värsta... Det värsta va att jag låste in mig själv i Korsbygården å det gick inte å öppna dörren varken utifrån eller inifrån.. Fråga mig inte hur det gick till! Men fast var jag! Ända tills en liten tjejs pappa klättrade in genom fönstret å gav dörren en ordentlig puff å den öppnade sig på någe magiskt vis... Jävla dörr asså! :(
Näst, sista övningen innan avslutningen va det oxå... Ser faktiskt fram emot julavslutningen me vår dans! :) liksom vår discodans e grymt häftig, men svår! Vi ska ta lite gamla goda danser å visa upp. Å sen Nicos å min lilla överraskning i Luciatåget... Oslagbart! ;) jag säger bara det... Dans e livet! Så en viss person kan ta sig nånstans som undrade om jag inte hade växt ifrån dansen vid det här laget... Nej du, har man dansat i snart 13 år så klarar man lätt 13 år till om kroppen orkar me det! :)
Jag som en gammal tomtemor förra julavslutningen! Sydde faktist min lilla "klänning" alldeles själv! :) eller lilla å lilla... Tyget va så stelt att det blev mer som ett stort tält! xD men en gammal tomtemor ska väl va lite pösig å rund? :P
Dikten!
Jag, min tönt, hitta ju den direkt efter jag stängt av datan.. Aja, här kommer den. Jag vet inte om du har fått läsa den innan, men det e typ som en dagbok/dikt men ändå inte.. Jag skrev det den 1 januari 2007, asså när vi ännu gick på gymnasiet. Jag vet inte riktigt varför det blev som det blev då men iaf. (Byter ut namnen, annars blir det för personligt!)
~~~~~~~~~~~~~~~~~~ Tankar till B ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
De flesta av mina kompisar säger att jag är lätt att prata med och att jag är en bra lyssnare. Jag har även fått höra att jag är en bra kompis. Men jag vet inte om jag tror på det där längre...
Jag har svikit en av mina allra bästa vänner och jag vet inte om jag kan bli förlåten. Och även om jag skulle bli förlåten så vet jag inte om jag skulle kunna förlåta mig själv. För hur bra känns det efter att ens bästa vän har tappat förtroendet för en? Tro mig, det känns inte alls bra...
Det var jag som lovade B att jag skulle prata med PC om att hon kände sig utanför...
Det var jag som lovade B att jag skulle se till att få in henne mer i gänget...
Det var jag som lovade B att jag skulle hjälpa henne att få bättre kontakt med dem andra...
Det var jag som lovade B att jag skulle säga till om PC, PB och jag skulle gå ut någon gång...
Jag bröt varje löfte och nu i efterhand så vet jag inte ens om jag försökte... Eller jag kanske försökte, men det var inte tillräckligt, långt ifrån tillräckligt!
Två personer hjälpte mig ur mobbningen på högstadiet och B var en av dem, alltså står jag i skuld till henne. Nu har jag svikit henne och kan bara hoppas på att allt blir någorlund vanligt igen och försöka få en ny chans. Och den här gången ska jag verkligen ta den också!
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Jag tycker slutet på det hela passar rätt bra in på situationen...
Nu ska jag bara ta mod till mig å reda upp det hela. Jag vet inte vem det e egentligen som "borde" ta första steget, men jag tänker ta det iaf...
Tebax
Börjar tröttna lite på å va datnörd, känns bättre å göra andra saker istället... Typ som...eeh... jag vet inte, men någe annat iaf! :P
Jag hade en dikt jag skulle lägga in här som e till en viss person... Men nu hittar jag inte blocket som jag skrev den i... Så tills dess får jag va tyst här inne, för det e enda sättet för mig å förklara mig utan å bli arg... <3
BLÄÄÄ!
Asså jag säger bara en sak....
...alla nykära....
....ni äcklar mig!
Förlåt, men det e min blogg å jag måste säga va jag känner....
Ta det lugnt mina nykära vänner, jag e bara i en fas för tillfället..
Så se upp me att snacka för gulligt om er älskling me mig...
Risken e hög att jag spyr.........
Never give up?
Vissa personer föds me en guldsked i munnen å lever hela livet me att glida runt på ett bananskal. De möts aldrig av några komplikationer å att upptäcka att favorittröjan missfärgats i tvätten e deras största fasa. Sen finns det dom som verkligen vill någe å kämpar för livet för att kunna klara det. Men det enda som dom får tebax e skit... Å om man aldrig får någe som ger en drivkraft så ger man till slut upp! Svårare än så e det inte...
Jag har en dröm som jag verkligen, verkligen, VERKLIGEN vill uppfylla...! Men det e ytterst få som tror på mig. Inte ens min mamma tror att jag kommer klara det... Men om det har å göra me att hon e rädd för att förlora mig, för att se mig misslyckas eller bara e gammalmodig vet jag inte... Men snälla, tro på mig! Jag vet ju att jag kommer klara det om jag bara ger mig fan på det! Tyvärr, så kan jag inte ge mig fan på det eftersom att så många tror att jag kommer att misslyckas...
Ska snart gå till dansen, 3 km, i kolsvart mörker... Jag e grymt mörkrädd å jag ska gå alldeles själv...
Första steget i mitt nya liv!
En helg i Stockholm
Att försöka beskriva hela helgen e omöjlig... Men man fick lätt minnen för livet! <3
Jag kan erkänna att det fanns stunder som jag längtade hem... Men när jag väl kommit hem så ville jag bara bort... :/ det e andra gången jag känner på efter att ha varit ute å rest...
Det finns även vissa saker jag ångrar... Men men, det e lätt å vara efterklok eller hur? Å jag tror ju på ödet så får lita på det...
