Dag 25 – En första.
Jag skriver om min första dag på lekis!
Jag hade varit ett par gånger på lekis med mamma och pappa och kollat hur det såg ut, träffat fröknarna och så. Men just den där allra första skoldagen. Usch den va jobbig! Mamma skulle jobba och kunde inte va med mig en hel dag, eller ens halva dagen på lekis. Det gick inte med alla små dagbarn. Och usch va jobbigt det va när mamma gav mig en kram och sa hejdå och bara lämnade mig! Jag har aldrig behövt vara på dagis eller något sånt. Jag hade möjligheten att kunna vara hemma. Och jag visste ju att jag skulle få åka hem med skolbussen när dagen var slut. Men jag kunde inte sluta gråta och jag ville bara till mamma. Det kändes verkligen HEMSKT att se hur mamma vände sig om och bara gick. Och LÄMNADE mig där!!! :( Jag grät ett bra tag efter det kan jag ju säga och jag var ritkigt arg på mamma när jag kom hem! Dag 2 på lekis gick dock mycket, mycket, mycket bättre :) för då hade jag nämligen blivit kär och såg fram emot det ;)
Dag 24 – Det här får mig att gråta.
Det är ganska mycket som får mig att börja gråta om jag ska va ärlig. Det är allt ifrån riktigt personliga saker till saker som händer ute i världen och egentligen inte rör mig ett dugg.
Jag kan gråta för att jag tänker på mamma eller pappa. Eller för att jag får ångest för att jag inte har körkort.
Jag kan även gråta för att jag saknar kompisar som är långt bort. Eller för att att jag är avundsjuk på hur alla verkar ha det så jävla bättre än mig.
Sen störtgråter jag till Titanic eller Pearl Habour filmerna. Eller skrattar tills jag gråter när jag umgås med mina vänner.
Så vad får mig inte att gråta egentligen? Jävla lipsill jag är egentligen...
Och som svar till "Anonym" som skrev en kommentar till förra inlägget:
Vikariepoolen suger och vill bara ha folk med körkort. Plus att jobba på dagis vet jag fortfarande inte om det är min grej. Bara för att jag blir glad av barn så betyder det inte att jag måste va med dom varje dag :)
Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
Jag skulle kunna skriva en roman om hur mycket mina kompisar får mig att må bättre, men vem har kompisar som man inte mår bra av liksom?! Så därför så har jag bestämt mig för att skriva om något annat som får mig glad.
Barn.
Vem skrattar inte när dom hör en bebis skratta sitt nästan lite kluckande skratt?
Vem kan låta bli att le när man ser hur barn leker i lekstugan med en sån otrolig inlevelse?
Barn får mig att må bra! Jag är absolut inte redo att skaffa egna barn ännu på ett bra tag! Så jag är tacksam att jag får låna andras ibland :)
Dag 22 – Det här upprör mig.
Det som upprör mig mest är folk som har det så jävla bra och dom kan inte ens inse det eftersom att dom aldrig blir nöjda. Dom ska bara ha och ha...
Som dom som har en bra och stadig inkomst, men ändå inte kan låta bli att önska att dom tjänade ännu mer. Även fast dom får lön så att det räcker och blir över. Medan andra sitter där och det är precis så att dom kan leva på sin lön. Eller knappt det.
Som dom som har sina föräldrar, men önskar att dom var bättre. Att dom lyssnade mer, förstod mer, gav en mer pengar och mer presenter. Dom har sina föräldrar i livet och jag är säker på att deras föräldrar gär det som dom tycker är det bästa för sina barn. Men här sitter jag (och många, många fler) och har inte någon av våra föräldrar i livet och vi hade gjort allt vi kunnat och vad vi än kunde för att få ha dom hos oss igen. Om så bara för en dag.
Om jag skulle fortsätta den här listan så skulle den nog aldrig sluta. Och man ska inte jämföra sig med andra, vare sig med utseendet eller det tråkiga. Men varför inte vara glad och tacksam för det man har? Allting kan liksom alltid bli värre! Har man då varit nere i skiten så vet man att man inte ska klaga. Men det klart; om man är född med en guldsked i munnen och alltid har fått allt man velat ha utan att ens behöva lyfta ett lillfinger så kan jag nog nästan förstå att man inte kan se att det man har är riktigt bra. Man är helt enkelt hjärntvättad och förblindad av att alltid ha det "bästa". Man är helt enkelt en bortskämd snorunge. Sorry, men sant...
Iaf enligt mig...
Dag 21 – Ett annat ögonblick.
Dag 19 – Detta ångrar jag
Men jag ångrar nog mest att jag inte tränade seriöst på körkortet när jag va 18. För om jag hade gjort det så hade jag haft både körkort och bil just nu.. Och nu, ja nu har jag inte råd med något av det.
Sorgligt, men sant.
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Men om jag ska säga just en så måste jag säga det året då jag fyllde 20 (2008). Visst, ingen förutom mamma fattade att jag inte ville prata om sjukhus och cancer och mediciner på min födelsedag. Så typ hela dagen bestod av prat om det med folket som kom på besök... :( Det är ju då inte det som gör det till min bästa födelsedag, utan det är att jag fick min keyboard då. Den var för stor för att slå in så mamma hade gömt den i ett hörn på sitt rum och lagt MASSOR av kläder över så att det skulle se ut som en vanlig klädhög. Hade det sett ut som någe annat hade jag blivit nyfiken å kollat! :P jag höll på att svimma när jag såg den och böckerna om hur man lär sig spela. Jag bara stirrade på mamma som log jätte stort. Sen resten av dagen och kvällen så fick hon stå ut med att jag klinkade samma låt om och om och om och om igen...
Det allra bästa var dock att Kjell blev riktigt jävla avundsjuk på att jag hade fått en sprillans ny och dyr Yamaha keyboard! För när han va "liten" så fick han bara en billig, lite halv kass en! ;) sug på den, storebror!
Dag 17 – Mitt favoritminne.
Jag hade fått en gratis biljett typ när jag hade varit där med skolan. Man fick ta med sig sin familj och komma dit utan att behöva betala inträde när man själv ville det. Så jag, mamma och pappa åkte dit en lördag och spenderade verkligen en heldag där. Jag var jätte stolt att JAG fick bjuda dom på något.
Vi gick runt och tittade på alla skelett och allt annat gammalt som dom hade. Sen gick vi till fenomenalen och lekte. Jag har nog aldrig skrattat så mycket med mamma och pappa som då. Mamma skulle måla av pappa, men han tyckte att han blev så ful att han gick runt och tjurade. Då sa mamma att det va ju så han såg ut och så började hon och jag att skratta som galningar! Då kunde inte pappa låta bli att skratta heller! :)
Jag har än idag svårt att gå in på fenomenalen utan att känna en otrolig saknad efter mamma och pappa. Men samtidigt så känner jag en sån stor jävla glädje att jag fick chansen att ha den underbara dagen med dom!
Jag älskar er! <3
Dag 16 – Min första kyss
Namn och allt sånt skippar vi tycker jag! Men jag kan berätta att jag kände den här killen väldigt bra och jag hade varit kär i han länge. Jag var kanske 9, 10 år och han var nästan ett år yngre. Och han var så lik Nick i Backstreet Boys att jag bara inte kunde stå emot han! :P Vi hade lekt hela dagen och så hörde vi på Disney sånger. Jag bråkade med honom och han sa att om jag inte flyttade på mig så skulle han sätta sog uppepå mig. Stöddig som jag va så sa jag bara "gör det då", helt ovetande om att han faktiskt tänkte sätta sig på mig! SÅ han gjorde det och vi kom varandra så nära att jag inte riktigt vet vem som pussade först.. Men det slutade iaf med att vi pussade varandra, för att sedan ta fram tungan liiite och till slut kyssa varandra. Jag rodnar bara jag tänker på det och jag kan ännu höra "Snaaart är det jag som är kung" i bakgrunden ibland när jag har kysst andra killar.
Tänk att en första kyss kan sätta sådana spår!
Dag 15 – Mina drömmar
Jag vill bada med delfiner.
Jag vill ta körkort.
Jag vill bilda familj.
Jag vill göra om huset så som jag vill ha det.
Jag vill jobba med det som jag alltid har drömt om och starta det där hemliga som bara vissa vet..
Jag vill ta hål i tungan.
Jag vill se mina bröder bli gråhåriga.
Jag vill gråta på mina bästa vänners bröllop.
Jag vill se hur Ella och Line (mina yngsta brorsbarn) blir när dom blir äldre.
Jag vill skaffa en gul Golden Retriver Labrador valp.
Jag vill träffa mamma och pappa igen en dag.
Jag vill leva livet tills jag fyller 100.
Om jag skulle fortsätta så skulle listan kunna bli riktigt lång... Så därför nöjer jag mig med detta. Jag skulle faktiskt kunna dö lyckligt om jag fick uppleva allt det. Helt seriöst.
Dag 14 – Vad hade jag på mig idag
Idag hade jag på mig:
Mörk blå jeansleggins
Gråa strumpor
Grönt linne
Svart stor kofta
Underkläder
Massa krimskrams som vanligt :)
Dag 13 – Den här veckan
I onsdags så va det dans och eftersom att Jennie inte va där så satt vi och pratade om framtiden. Jennie ska sluta till hösten som dansledare och jag tror inte att jag kommer att fortsätta dansa med vår grupp då. Inte ens med samma dansstil. Jag måste göra något nytt och gå vidare..
I torsdags, på dagen, så gjorde jag mitt historiaprov. Det första i kursen. Fick VG- och jag är inte särskilt nöjd. Visst jag trodde att jag skulle få ett på gränsen G, men ändå. Jag kunde ha gjort bättre ifrån mig. Det sa även läraren.. På kvällen när fick jag sjukt jävla ont i min vänstra arm och det slöt med att jag på fredagen fick åka till akuten. Dom tog massor av prover, men dom röntga inte så jag fick åka hem igen med värktabletter. Som faktiskt inte hjälper särskilt mycket om jag ska va ärlig!
Helgen flöt på ordentligt och jävligt fort! Såg klart Buffy och vampyrerna säsong 6 och städade liiite hemma. Bokade båtbiljett.
Igår så åt jag pizza med Tutta och smockade i mig en HEL! hamnade i matkoma och låg och beklagade mig på soffan över hur jävla mätt jag va. Men sjukt gott!! :)
Och nu är det torsdag igen och jag sitter på Almedalsbiblioteket och hör hur alla pratar om Gotlands klass 2 varning och jag ska åka båten kl. 16.45. Det här känns ju... Ja, bra? Eller inte! Håll tummarna för mig!!
Dag 12 – I min handväska
Plånbok
Nycklar
Tamponger
Läppglans
Penna
Kalender
Halstabletter
Tuggummi
Plåster
Ipren
Snuddar
Dag 11: Mina syskon
Jag har inte så mycket att säga om dom. Ibland känns det som att dom finns där för mig och ibland inte. Det är olika på vilken storebror det är också. Orsaken till varför jag inte vill skriva för mycket om dom är att L inte vill att jag skriver för mycket om honom eller har kort på honom på internet. Och jag antar att K tycker likadant.
Men det finns också en till orsak.. Och det är att jag är otroligt besviken på dom ibland. Speciellt K. Är det någon som kan krossa ens hjärta så är det han...
Kanske inte alltid är så kul att vara sladdis och enda systern? Man hamnar väldigt lätt utanför och tro mig, att komma in en gemenskap som har pågått i tjugo år innan man föddes är INTE lätt!
Dag 10: Det här hade jag på mig idag
Vitt linne
Ljusblå skjorta
Vita strumpor
+ underkläder
Dag 9: Min tro
Jag tror på att man föds, man dör och resten är upp till en själv. Men självklart så kan jag inte tro att mamma och pappa ligger i jorden och bara ruttnar upp. Jag vill tro att dom är tillsammans igen, någonstans, på en plats dit jag också kan få komma en dag och vara med dom.
Vad tror du på?
Nyårsvaka för 2010
Årets alkohol: Hmm, vin är nog det jag har druckit mest i år!
Årets inkomst: Tyvärr för lite!
Årets "den med lite smör på": Underbara människor i min närhet som man inte kan leva utan! Ni vet vilka ni är!
Årets käraste återseende: När min kusin Yvonne var nere med sin familj på Gotland.
Årets nya bekanta vi gillar: Mina dansbarn!
Årets vredesutlösare: Mina bröder.
Årets pryl: Mobilen! Den funkar som årets pryl alla år!
Årets sötaste existens: Emmas lilla föl!
Årets boende: Hemma i Kajlungs.
Årets besvikelse: Att jag inte kunde jobba kvar på mitt ena jobb och därmed förlorade chansen till heltidsjobb.
Årets aj-som-fan!: Min jävla rygg!
Årets revansch/envy me: Jag hade sex med min barndomskärlek.
Årets saknad: Mamma och pappa
Årets kommentar: När jag pratade med Marika i telefon och hon sa "vänta lite, godisen är så stor i munnen att jag inte kan prata" och jag frågade henne om hon inte va van md stora saker i munnen. Marika blev helt tyst för att sedan börja asgarva.
Årets fylledrägg: Äldre gubbar som tror att yngre tjejer är intresserade av dom...
Årets jobb: Dansjobb på 4 skolor. personlig assistent jobb på två ställen. Boendeassistent under sommaren.
Årets udda personlighet: Jag!
Årets nyupptäckta ord: "Lacka ur"
Årets blondin: Nicolina!
Årets glosa: Hmm, ingen aning faktiskt!
Årets fyllekalas: Hmm, måste nog va julhelgen då jag festade med Alex!
Årets idol: Johanna utan tvekan! Helt otrolig människa!
Årets "never again": Lita på en kille...
Årets supa-sällskap: Alex!
Årets mest förvirrade människa: Tutta! Hon är bara för söt ibland!
Årets mest menlösa köp: Alla korsordstidningar... Jag löser ju dom på bara några dagar!
Årets bästa köp: Mina skiiiit snygga stövlar!!! Som kommer göra så att jag får leva på nudlar i ett år!
Årets äckel: Min ena katt... Han har gjort sina behov på helt fel ställen i huset!
Årets bästa tidsfördriv: Facebook i mobilen! Sorgligt, men sant.
Årets matställe: Hemma hos Tutta. Alltid bra att komma och få lite hemlagad mat!
Årets motionspass: Alla danstimmar... Mina vader säger jag bara!
Årets slugaste räv: Måste faktiskt säga mig själv. Ibland har jag varit riktigt smart så att till och med jag blir förvånad! :)
Årets spya: Tyvärr så får jag stå för den...
Årets telefonkontakt: Måste faktiskt säga Marika här. För gud vet hur många sms vi har skickat eller hur många minuter vi har pratat i telefon!
Dag 8: Ett ögonblick
Ett ögonblick...
Det får mig direkt att tänka på alla gånger man inser att allting inte är som det ser ut. Ni vet då ni tror att allting är bra, när den ni älskar också älskar er lika mycket, att livet bara leker. För att sen upptäcka att ingenting är som ni hade trott. Livet är inte lika underbart. Livet suger helt enkelt.
Ni står där och fattar noll.
Det ögonblicket va det ögonblicket som jag först kom att tänka på.
Dag 7: Min bästa vän
Måste man ha just EN bästa vän? För jag har ett par stycken som jag ser som mina bästa vänner, men på olika sätt. Men okej, nu va det ju 30 dagars sanning (bara 23 kvar... Jippie!) så jag får välja ut.
Men då tänker jag välja ut 2! Och alla ni som tänker "men hallå?! jag då?" så förlåt, ni är mina bästa vänner också! Men dom här två är nog mina allra närmaste. Faktiskt.
Marika (Pussycat/ mitt Mumintroll): Oj oj, Marika och jag har känt varandra riktigt länge! Vi har haft en vänskap som har gått upp och ner, men nu dom senaste åren så har den bara gått uppåt och jag är säker på att den inte kommer att göra något annat heller! :) Marika är som jag - sexgalen och kan både släppa sig och rapa typ vart som. Sen garvar hon åt det och tycker att "det gjorde väl inget" och jag är likadan! :) och det är väl så det ska va?! ;)
Nicolina (Nickelina/Maken): Jag vet inte riktigt hur vi blev bästa vänner, men på något sätt blev vi det! :) gifta blev vi också! ;) Jag har känt Nicolina jätte länge, men när jag va mindre så tyckte jag att hon verkade snobbig. När hon började dansa i samma dansgrupp som jag och vi lärde känna varandra bättre så ändrades mitt tycke om henne och efter att vi och en tjej till hade varit på Fotnoten (ett dansläger) så va det hon och jag typ. När vi sedan var på en roadtrip 2008 så var det verkligen vi två! Sen dess så har det varit vi två. Och det är inget jag vill ändra på!
Det här blev två jätte korta beskrivningar om mina två allra bästa vänner! Men dom vet att jag älskar dom riktigt mycket och skulle göra allt för dom, och jag vet att dom känner och skulle göra detsamma för mig! Så, vad spelar då ett inlägg om dom för roll? Det är ju ändå reality som räknas!
PUSS på er! Jag älskar er och är otroligt tacksam för att ni finns! <3
Dag 6: Min dag
Även om det inte ens har gått halva dagen så tänker jag berätta om min dag iaf!
Dagen började med att jag motvilligt klev upp ur sängen runt kl 7, borstade tänderna, klädde på mig, tog min B-vitamin ocn sen satte mig och såg julkalendern vid kvart över sju. När den va klar så sminkade jag mig, borstade håret och fixade det sista jag skulle ha med mig. Vid kvart i sju så gick jag ut till bussen. Satt och pratade med Emelie på vägen in. Gick till Ringduvan och köpte en macka. Gick till Coop och köpte en juice. Nu sitter jag på Komvux och fixar julkort och lite saker till dansen.
MEN, ikväll så ska jag ha dansavslutning med mina barn!!! Lite sorgligt faktiskt :( men samtidigt sjukt kul att dom ska få visa upp vad dom har lärt sig! Jag ska ha det med mina 4:or och Linn ska ha det samtidigt med sina 3:or. Och vet ni vad, det kommer att komma 250 personer och titta!!! Nervös? Jag? Nää då, inte alls.....
*HJÄLP?!?!*
Det får räcka om min dag! Va ju ett ganska tråkigt ämne :)
